Asbest – Var, när, hur?
Asbest, vilket är benämningen på flera fibrösa föreningar av kisel och syre, har varit känt sedan antiken, men det var först i och med 1900-talet som asbesten på grund av sin kostnadseffektivitet kom att bli något av det modernistiska byggprojektets favoritmaterial. Och trots att asbestfibern redan under 1920-talet kunde sammankopplas med sjukdomen dammlunga – asbestos – fortsatte användandet av asbest pådrivet av vad jag antar var en kombination av dumhet och girighet fram till att materialet förbjöds i Sverige 1982. Tvärt om mot vad man skulle kunna tro är asbest alltså inte ett syntetiskt material, utan ett naturligt förekommande mineral vilket precis som annan mineral bryts i gruvor. Asbest finns i formerna vit (krysotil), brun (amosit, aktinolit, antofyllit) och blå asbest (krokidolit, tremolit). Asbestfiberns hållfasthet, formbarhet, termiska beständighet och isolerande egenskaper gör den egentligen till ett alldeles utmärkt material, om det inte hade varit för dess dödliga potential. Det som började som ett drömmaterial för byggindustrin visade sig med tiden nämligen bli en mardröm för både byggarbetare och sentida byggnadsvårdare.
Asbestanvändningen tar sin början under 1800-talets andra halva. I början används asbesten framförallt för värmeisolering av ångmaskiner och motorer inom industrin, men under slutet av 1800-talet börjar fibern användas i begränsad omfattning för armering av byggmaterial. I Sverige kommer startskottet på den riktigt industriella användningen av asbest i och med etableringen av Skandinavisk Eternit i Lomma 1906. Användandet av asbest i byggmaterial ökade under 20-talet och tog ordentlig fart efter stockholmsutställningen 1930 i och med modernismens förkärlek för experimentella byggmaterial. Mellan 1950 och 1975 var asbestanvändningen utbredd inom tillverkningen av svenska byggmaterial och nybyggnationer och renoveringar utförda under denna tid bör alltid bedömas som riskkonstruktioner. Efter skandalen kring Skandinavisk Eternit i slutet av 1970-talet där ett flertal arbetare insjuknade och avled i asbestrelaterade sjukdomar förbjöds asbest i Sverige 1982. Då användandet av asbest under lång tid var utbrett är det för det flesta material tyvärr inte möjligt att peka på särskilda varumärken, typer eller färger som består av asbest medan andra inte gör det. Däremot finns ett antal användningsområden där materielen i högre utsträckning innehållit asbest. En sådan lista hittar ni i slutet av denna artikel.
Asbest är i sig egentligen inte giftigt, utan det som gör asbest så farligt är att asbestfibrerna är utformade som mikroskopiskt små nålar vilka vid inandning fastnar i lungor och vävnader. Kroppen reagerar på detta genom att kapsla in fibrerna i bindväv. När vävnadsreaktionen blir utbredd kan detta ge upphov till ett antal mycket allvarliga sjukdomar som exempelvis asbestos, pleuraplack, lungcancer och mesoteliom. De här sjukdomarna är dock samtliga sådana som tar lång tid att utveckla, ofta mellan 15 och 20 år, varför det många gånger är svårt att sätta sjukdomen i samband med exponeringstillfället.
Asbest är med andra ord potentiellt dödligt. Hur farligt det verkligen är brukar fortfarande diskuteras och ibland framförs exempel på personer som arbetat länge med asbest utan att bli sjuka. Det här är dock ett ovanligt korkat argument eftersom det finns lika många exempel på personer som insjuknat och avlidit trots att de bara exponerats för asbest vid ett eller ett fåtal tillfällen. Det finns med andra ord inte ett 1-1 förhållande mellan exponering och sjukdom, men risken för att ådra sig allvarlig sjukdom finns alltid närvarande vid exponering och ju längre den exponeringen är desto större blir risken. Exakt hur stor den risken är, går dock inte att avgöra.
Vad som är säkert är däremot att det inte är farligt att vistas i byggnader som innehåller asbest så länge det asbestrika byggmaterialet inte blivit slitet och dammar ut asbestfibrer i rumsluften. Takbeläggning av Eternit finns till exempel ingen anledning att byta ut så länge materialet är helt och taket håller tätt. Den största risken för att utsättas för asbest är nämligen vid mekanisk påverkan under rivnings eller renoveringsarbeten då asbestfibrer sprids i luften och vid gynnsamma förhållanden kan sväva i inandningsluften under flera dagar. Misstänker man asbest skall man därför alltid skicka prov för laboratorieanalys. Hantering av asbest kräver nämligen personlig skyddsutrustning samt deponi av det farliga avfallet. Det finns ett flertal laboratorier i Sverige som utför sådan här testning för privatpersoner och kostnaden för provet ligger mellan 300 kronor och en tusenlapp.
Har du bekräftad asbest i ditt hus kan du sanera detta själv under förutsättning att du vet hur du skall skydda dig själv och inomhusluften. I korthet behöver du använda andningsskydd med P3-filter och en skyddsdräkt med huva och tättslutande handskar du kan ta av och på när du lämnar och kommer till arbetsplatsen. Du behöver vidare avgränsa och kunna stänga till arbetsutrymmet om det är inomhus för att inte sprida asbestfiber i hela huset samt säkra luftflöde och ventilation i arbetsutrymmet. Du måste också ha en plan för eftersanering. Dammsuga upp asbestfiber med en vanlig dammsugare går nämligen inte. Till sist måste du alltid lämna rivningsmaterialet till deponi. Nu ska du dock inte läsa det här och tro att det är heltäckande. Det här är skrivet för att du skall förstå att det finns en risk med att hantera asbest, varför du nogsamt skall läsa på vad exakt du behöver göra för att skydda dig själv och din närmiljö. Har du mycket asbest i ditt hus är det alltid bäst att låta en certifierad firma hantera din asbest.
Asbest har bland annat förekommit i nedan listade byggmaterial under vissa tidsperioder. Vi vill dock vara tydliga med att den här informationen absolut inte får tolkas som att asbest inte kan förekomma i andra material eller i material tilverkade utanför de definierade tidsperioderna. Det här är en guide till när man skall vara extra uppmärksam på risken för exponering. Har du ett hus byggt eller renoverat mellan 1925 och 1982 ska du förutsätta att du har asbesthaltiga material i din byggnad.
Eternit & fibercementplattor: Skandinavisk Eternit grundas 1906 i Lomma och producerade asbestcementskivor för tak och fasadbeklädnad fram till 1977. På materialet stämplades ofta ”Lomma Eternit”. Andra varumärken har också förekommit på den svenska marknaden tillverkade av bland andra Cembrit – Dansk Eternit A/S.
Frånluftskanaler: Frånluftskanaler har tillverkats i eternit fram till 1982. Extra uppmärksam bör man vara i byggnader uppförda under 1940- och 1950-talen
Brandskyddspaneler: Brandskyddspaneler av eternit kan finnas monterade i tak, bakom elcentraler och bakom element.
Fönsterkitt. Risken för asbest i fönsterkitt är som allra störst i produkter tillverkade 1965-1975, men asbest i kitt har upptäckts i produkter tillverkade mellan 1940 och 1982.
Rörisolering. Särskilt vanligt med asbestisolering är det i rörböjar där det även förekommer rör helt tillverkade av eternit.
Plastmattor och våtrumstapeter: Asbest har använts som armering i plastmattor, men mer sällan i linoleummattor. Limhamns träindustri AB som introducerade vinylplattan och vinyl på rulle använde asbest som armering mellan åren 1956 och 1974.
Mattlim: Asbest har använts i golvlim för att minska den alkalina påverkan från betongen på mattan. Asbest förekommer vanligt i så kallat svartlim som kan kännas igen på sin svarta färg och som användes under hela 60-talet.
Murbruk, kakelfix & kakelfog: Asbest har förekommit i både murbruk, kakelfix och kakelfog.
Armerad plast, elkablar & packningar: Asbest i dessa material har varit vanlig under hela miljonprogramstiden 1965-1974.
Spackel & färg: Asbest i färg och spackel är vanligare än man skulle kunna tro.
Fönsterbänkar: Fönsterbänkar i stenimitation av asbestcement är mycket vanligt i miljonprogramshusen 1965-1974.