Terpentin – Fördelar och nackdelar
Terpentin, eller balsamterpentin är ett destillat av barrträ som i Sverige framförallt produceras av tall. Terpentin kan dock tillverkas av många olika träslag, bland annat silvergran som används för att tillverka det så kallade Strassbourg- terpentinet eller det franska terpentinet och lärk som används i venetianskt terpentin.
Ordet balsam kommer ursprungligen från Meckabalsamträdet som växte i Palestina och avsåg den mjölkaktiga växtsaft som utvanns ur detta träd redan på biblisk tid. Ordet balsam används idag i överförd bemärkelse som benämning på alla växt- och kådsafter som utvinns ur växter.
Produktion av balsamterpentin görs på olika sätt beroende på hur stora mängder flyktiga terpener källträdet innehåller. Historiskt har terpentin i Sverige producerats antingen i tjärdalar på samma sätt som furutjära eller genom destillering av kåda som uppsamlats med hjälp av koppar och barksnitt på liknande sätt som gummi utvinns på gummiplantager. Vid barksnittsproduktion kokas den uppsamlade kådan varpå de flyktiga terpenerna avgår som ånga och avkyls till vätska. Så här har man producerat terpentin åtminstone sedan Plinius den äldres dagar och det vet vi eftersom Plinius omsorgsfullt beskrivit hur terpentinproduktion gjordes i det romerska riket i sin Historia Naturalis som utgavs någon gång mellan åren 77 och 79 e.Kr. Den här metoden är dock antagligen äldre och kanske samma som egyptierna använde för att utvinna cederträterpentin redan på 2000-talet f.Kr. Vid tjärdalsproduktion hettar man istället upp trä i vad som kan liknas vid en kolmila varvid eteriska oljor och tjära droppar ned ur tjärdalen. De flyktigare eteriska oljorna rinner ut före tjäran och kan beroende på renhet antingen användas direkt eller ytterligare destilleras till terpentin.
Balsamterpentin är alltså en oljeprodukt som finns naturligt i trä och jag tror att det kan vara viktigt att förstå eftersom det florerar en hel del villfarelser gällande terpentin inom byggnadsvården. Jag tänkte därför att vi skulle titta lite närmare på de här myterna och gå igenom några av terpentinets faktiska för- och nackdelar.
Den första myten är att terpentin har en hög uttorkande effekt på virke, varför den skulle vara direkt skadlig att använda i till exempel linoljefärg. Visst har terpentin förvisso en uttorkande effekt på hud, men att den skulle påverka virke i någon nämnvärd utsträckning har inte gått att påvisa. Terpentin finns naturligt i allt virke vilket den som någonsin fällt ett träd kunnat känna på lukten. Det finns mer terpentin i nytt virke än i gammalt. Tjära innehåller också kopiösa mängder terpentin och är ett alldeles utmärkt träskydd vilket det inte skulle vara om terpentin torkat ut trä med någon större effektivitet. Terpentin är bara en högdestillerad olja som inte gör träet mer ont än det gjorde när det växte. Att terpentin har en hög uttorkande effekt på trä är en myt som antagligen uppstått på grund av en missuppfattning om vad som egentligen händer med terpentin när det blandas med linolja och appliceras på trä. Terpentin är mycket flyktigt, varför terpentin när den blandas med linolja och stryks på trä relativt snabbt kommer att dunsta och lämna mikroskopiskt små syrefickor inuti träet. Om man inte använt terpentin skulle de här syrefickorna istället vara fyllda av linolja. Terpentinet torkar alltså inte ut träet som man ofta kan få höra, utan snarare ”stjäl” utrymme från linoljan. Skillnaden kan låta liten, men är av avgörande betydelse. Det är alltså inte så att behandling med halvolja blandad 50/50 linolja/terpentin gör träet mindre fett än vad det var innan, vilket det kan låta som när man talar om att terpentin har en uttorkande effekt, utan träet blir 50% mindre linoljefett än det skulle blivit av en behandling med enbart linolja.
Den andra myten gör gällande att terpentin på ett dramatiskt sätt skulle öka inträngningsförmågan i trä för linolja. Nu är det så att linolja, särskilt rå sådan består av fruktansvärt små molekyler varför blandning av terpentin i rå linolja överhuvudtaget inte påverkar inträngningsförmågan. Snarare är det faktiskt tvärt om. Eftersom terpentinet är flyktigt och avgår gör det plats för syre i träet, vilket påskyndar oxidationen av oljan, vilket i sin tur gör att oljan inte hinner tränga så långt in i träet som den annars skulle göra. Värt att notera är dock att detta framförallt gäller terpentin som innehåller höga halter av terpenet pinen vilket främst finns i de venetsianska, franska och kanadensiska terpentinerna. Vad gäller kokt olja har terpentin dock en viss men möjligen rätt obetydlig effekt på inträngningen. Blandad i terpentinfattig trätjära, kan den dock ha en avgörande betydelse för inträngning, vilket delvis dock även går att uppnå genom värmning och inblandning av rå linolja.
Det är alltså inte på grund av ökad inträngning man skall blanda terpentin i sin linolja om man vill det. Det är heller inte på grund av uttorkning man skall låta bli. Terpentinets förtjänst är istället att det tunnar färgen och förkortar torktiden. Och nackdelen är att den i koncentrerad form både är hälso- och miljöfarlig, samt att den påverkar linoljefärgskikt negativt genom att färgen blir mattare och lättare bryts ned.
Om vi börjar med fördelarna. Som vi nämnde ovan så avgår terpentinet i luften och lämnar små håligheter i träet. De här håligheterna tillåter större mängder syre att interagera med linoljan i träet, vilket påskyndar oxideringen, vilken är linoljans torkprocess. Det här gör att det är alldeles ypperligt att blanda terpentin i kokt linolja för att behandla begynnande och ytlig röta. Ytträ som blivit något fuktmjukt kan åter göras stenhårt på detta sätt och terpentinet hjälper oljan att oxidera nära ytan. Den kortade torktiden gör också att risken för blåsbildning vid målning med linoljefärg minskar eftersom risken blir mindre att ännu ej helt härdad olja övermålas. Eftersom terpentinet också gör färgen tunnare underlättar det målning i tunna skikt för den som är ovan. Det här minskar också risken för blåsor och skrynklor som kan uppstå vid applicering av alltför tjocka färglager.
Förr blandades tyvärr stora mängder lösningsmedel som exempelvis terpentin i fabrikstillverkad linoljefärg. Det här är faktiskt en av anledningarna till att vissa målare fortfarande ogärna använder linoljefärg eftersom de tror att det fortfarande finns en arbetsmiljörrisk med linoljefärg. Nu var det längesedan man slutade att slentrianmässigt fabriksblanda terpentin i linoljefärg, men ryktet lever kvar och arbetsmiljörisken är onekligen en av terpentinets negativa faktorer och en anledning att minimera användningen av terpentin. En annan är förstås miljöfaktorn. För även om terpentin är bättre än nafta på så sätt att det är en produkt som redan naturligt existerar i atmosfären till skillnad från mineraloljor, så är terpentin miljöskadligt i koncentrerad form och får absolut inte hällas ut i avloppet utan skall deponeras på återvinningscentral. Att terpentin är allergiframkallande gör inte saken bättre. Dessutom är det en brandfarlig vätska som avsevärt ökar risken för självantändning av linolja i porösa material. Sammantaget gör det att terpentinet inte står särskilt högt i kurs hos mig, men när det kommer till effekten på linoljefärg så kan man gott diskutera om inte fördelarna i alla fall står i paritet med nackdelarna, för på terpentinets contralista står egentligen bara det faktum, att terpentin riskerar att göra färgskiktet något mattare och att färgskiktet blir något mindre ålderbeständigt. God praxis är därför att aldrig blanda terpentin i slutstrykningsfärg.
Fördelar med terpentin
- Ökar inträngningen något för kokt linolja
- Tunnar färgen och underlättar tunnstrykning
- Kortar oljans oxidationstid
- Minskar risken för blåsbildning och skrynklor.
Nackdelar med terpentin
- Riskerar göra linoljefärg mattare
- Gör linoljefärgen mer lättnedbruten och kan förkorta färgens livslängd
- ”Stjäl” utrymme från linolja
- Minskar mängden hartssyror när den blandas i tjära
- Hälsovådligt
- Miljöfarligt
- Allergiframkallande
- Brandfarligt och ökar självantändningsrisken i linolja
Det finns alltså ingen entydig bild av terpentinets vara eller icke-vara i linolja utan fördelarna måste vägas mot nackdelarna beroende på vilken effekt som eftersträvas och kanske beroende på hur van linoljemålaren är. En ovan målare uppnår troligen ett bättre resultat med terpentinspädd färg, medan en van målare troligen får ett bättre resultat utan. På Saltarvet använder vi terpentin endast undantagsvis vid blandning av halvolja för behandling av ytröta och tycker det ger ett mycket bra resultat där det är opraktiskt att värma in kokt linolja med högwattslampa. Även i Roslagsmahognyn häller vi fortfarande ibland en skvätt terpentin om tjäran är mycket tjock och svårarbetad. Tunnflytande och tidiga fraktioner av tjäror av god kvalitet behöver dock sällan terpentin, utan man kan uppnå samma resultat genom värmning av tjäran till omkring 50-60 grader. Fördelen med att låta bli terpentin i roslagsmahognyn är också att terpentinet inte får chans att slå ut och minska mängden hartssyror i tjäran.