Att fernissa golv
I början av 1900-talet blev det vanligt att fernissa trägolv i representativa miljöer istället för som tidigare varit brukligt att antingen måla eller vaxa dem. På den här tiden var ju skurgolv ännu ingenting som stod särskilt högt i kurs i bättre bemedlade miljöer. Det är ju först i modern tid som vi börjat romantisera 1800-talets fattigare stiluttryck och föra in dem i våra finrum. Levde man på 1800-talet och hade råd så målade eller vaxade man sina golv. Efter ungefär 1850 kunde man även fernissa dem. Bruket att fernissa golv hade kommit till Sverige i mitten av 1800-talet med den så kallade Schweizerstilen. Schweizerstilen representerade något nytt i svensk arkitektur på det sätt att den förespråkade att trähus faktiskt skulle se ut som trähus och inte immitera stenhus vilket varit det normala i den äldre svenska trähusbebyggelsen. Tillsammans med tjäran och roslagsmahognyn kom fernissan därför att spela en avgörande roll i ytskiktsbehandlingen av Schweizerhusen i och med att den var transparent och därmed lämnade träets ådring synlig, vilket förstås var en önskvärd effekt under den här tiden.
Den första linoljefernissan var vad vi idag kallar för kokt linolja och hade inga andra tillsatser utöver linolja. Det här gör att man måste vara lite försiktig med vad man menar när man pratar om fernissa så att saker och ting inte förväxlas. Med tiden kom linoljefernissan dock att få en tillsats av harts och terpentin med resultatet att ytan blev hårdare än med vanlig kokt linolja och det här är fortfarande de beståndsdelar som utgör den linoljefernissa som säljs i handeln idag. Fernissa utan pigmentering ger dock inte alls den typ av bruna golv som vi ofta förknippar med fernissa. Det har att göra med att 1800-talets fernissa oftast färgades bärnstensbrun för att passa in i Schweizerstilens murriga färgskala av brunt och beige, och gråa, gröna och gula jordfärger. Icke pigmenterad fernissa ger en yta som är betydligt mer lik lack.
Fernissa ger ett tåligt, högblankt golv med lång livslängd. För att bevara lystern behöver golvet dock normalt strykas med ny fernissa regelbundet ungefär vartannat år. Gångstråken tenderar nämligen att bli matta med tiden. Den här tidsuppskattningen är förstås ett riktvärde och med mindre slitage kan man förnissa mer sällan. I ett hus på Kullaberg i Skåne ligger till exempel fortfarande fina golv som vi fernissade för många, många år sedan. När jag sist besökte Ölands museum Himmelsberga noterade jag också att de fernissade golven i ett av friluftsmuseets byggnader från 1800-talet i princip hade ett opåverkat ytskikt trots tusentals besökare varje år och intendentens dyra försäkran att de aldrig fernissade golven. Vill man fernissa sina golv tycker jag därför inte man skall bli allt för avskräckt av det påstådda underhållsbehovet.
Att fernissa golv själv är mycket lätt. Två till tre strykningar med pensel behövs för att ytan skall bli tillräckligt tålig. Stryker man tre gånger bör första och andra strykningen göras med fernissa förtunnad med 10% balsamterpentin. Sista strykningen tunnas endast med 5% terpentin. Väljer man att stryka bara två lager för att få ett ljusare golv förtunnar man sista strykningen 5%. Sådana här blandningsrekommendationer är förstås vanskliga eftersom de utgår från normalfall och inte tar hänsyn till olika leverantörers specifika produkter och hur mycket terpentin de redan innehåller. Fråga därför din leverantör av linoljefernissa om och i så fall hur du skall tunna din fernissa.
Arbeta i träets fiberriktning och stryk ett par brädor åt gången. Fernissan skall påföras mycket tunt och arbetas in i underlaget för bästa resultat. Enklast görs det om virket håller rumstemperatur. Håll i åtanke att golvet mörknar nästan dubbelt så mycket för varje lager fernissa du stryker på. Avbryt i tid om du inte vill ha för mörka golv. Att provfernissa några brädlappar är alltid bra att göra innan man ger sig på sina golv. Och vi behöver inte påpeka att det är en god idé att börja längst in i rummet och arbeta sig ut mot dörren va? När du väl fernissat dig ut ur rummet se till fernissan är ordentligt torr innan du går på den.
Vill du förnissa dina golv med tillsatser av pigment på det sätt som gjordes under 1800-talets andra halva så går fernissan bra att blanda med olika jord- och oxidpigment. Exakt vilka pigment och i vilken mängd du behöver skall du fråga tillverkaren av den fernissa du väljer att köpa. Återigen så är ett gott råd att provstryka en brädbit innan du ger dig i kast med golvet för att säkra att kulören är den du önskar. Lycka till!