Trähusets fasad 1900-tal
Under 1900-talet börjar stilarna avlösa varandra i en allt snabbare takt. Förändringarna är förstås som alltid dynamiska och inte knivskarpa och under långa perioder existerar flera parallella arkitekturstilar. Den röda stugan löper till exempel som en perenn genom hela 1900-talet från att den tas upp i villarkitekturen under årtiondet före sekelskiftet. Ändock börjar stilskiftningarna nu bli tydliga nog för att det skall vara relevant att börja prata om specifika decenniers typstilar. Och först ut är den stil som så småningom skulle leda arkitekturen in i ungmodernismen.
I och med Stockholmsutställningen 1897 introducerades en helt ny arkitekturstil i Sverige, Art Nouveau, den nya konsten, som i vårt land kom att gå under benämningen Jugend. Jugend var egentligen inte en stil, utan flera olika stilar med några gemensamma drag. Jugendstilen var dock något helt nytt, en stil som inte var tillbakablickande mot den klassicistiska arkitekturen. Jugendarkitekturen uppstod i ett sökande efter ett nytt och friare formspråk och fann inspiration i Arts- and Crafts rörelsens växt- och djurornamentik vilket stilen kom att lyfta till helt nya nivåer. Naturen och dess slingrande organiska växtformer kom att bli stilens främsta kännetecken. Nu skulle man bort från de klassiska kolonnernas akantusblad och istället använda en mer slingrande ornamentik och mer lokalt förankrade naturavbildningar i form av ekblad, ekollon, äpplen, tallkottar och rosor. Den här djur- och växtornamentiken kom att leva kvar in i den svenska nationalromantiken.
Jugendstilen hann dock aldrig att bli särskilt framträdande i Sverige. I det folkliga trähusbyggandet kom den dramatiska jugendstilen att krocka med nationalromantik och konservativ allmogetradition, vilket gav upphov till en enklare svensk jugendstil. På samma sätt kom nationalromantiken att införa byggnadselement från den svenska barocken i jugendstilen. Idealet blev den svenska herrgårdens symmetriska fasader med frontespiser, oxögon och brutna, valmade tak. Takfallen var i allmänhet branta och höga och valmningen var tänkt att leda tankarna till den karolinska barocken. De här höga och branta barocktaken är också något som kommer leva kvar in i den nationalromantiska perioden på 1910-talet och blir så småningom även bryggan mellan nationalromantiken och 20-tals klassicismen. Taktäckning utgjordes gärna av rött enkupigt lertegel även om plåttak också lades. Skorstenarna putsades i rundade, mjuka former.
Jugendstilens böljande, organiska former och listverk är svåra att forma i trä. Detta fick till följd att de flesta mer påkostade hus under denna tid fick putsade fasader. I trähusbebyggelsen lever 1890-talets assymetriska patriciervillor kvar medan den jugendinspirerade trähusbebyggelsen gjorde vad den kunde för att ta upp jugendstilens böljande former i lister, foder och knutbrädor. Tidstypiska formuttryck i fasaderna är mjuka frontespiser, svängda burspråk, ovala valv och ornament hämtade från den svenska skogen och trädgården. Sockeln putsades, räcken byggdes generellt i trä och ytterdörrarna bar glas med spröjsning. Populära färgsättningar var varma ljusa eller beigea nyanser i jordfärger. Träfasaden kan vara antingen i stående eller liggande panel i ljusa linoljefärger gärna med markerade indelningar, fönsterfoder och knutbrädor i vitt.
Entréerna hade ofta en förstukvist symmetriskt placerad mitt på långsidan ut mot gatan. Ibland kunde entrén liggar i byggnadens hörn under en öppen, inskuren loggia. Förstukvist och trappor bar oftast räcken av trä, målade i vitt. Jugendstilens variation gav upphov till entrédörrar i en mängd olika fantasifulla utföranden. Gemensamt har de dock att de nästan samtliga var enkeldörrar, hade spröjsat glas och mjukt formade trycken i mässing. Elekricitetens utbredning möjliggjorde nu att även husens utsida kunde belysas och vid ytterdörren placerades gärna en utomhusarmatur i form av en stalllykta i emaljerad plåt och klarglas eller en mer representativ armatur i svart plåt med matt glas.
Kanske är det ändå fönstren som enklast hjälper oss att tidsbestämma husen från 1900-talets första årtionde. Jugendarkitekturens friare form skapade nämligen en variation i fönstersättningen där en-, två- och tre-luftsfönster kunde kombineras assymetriskt i samma byggnad. Även korspostfönster användes flitigt under hela decenniet. Jugendarkitekturen skapade även en helt ny typ av spröjsning där endast den övre delen av fönstret var spröjsad. Vanligt i jugendbyggnader är därför korspostfönster med spröjs endast i de övre luften eller fönster med 2-4-luftsfönster med mittposter där endast stående spröjs sats i den övre delen av fönstret. Vanligt under decenniet var dock även de helt småspröjsade nationalromantiska fönstren.
Årtiondena runt det förra sekelskiftet karaktäriserakdes av den utvecklade industrialismen, folkrörelserna, urbaniseringen och kraftiga motsättningar på arbetsmarknaden mellan arbetarklassen å ena sidan och staten och storindustrin på den andra. Det är en turbulent tid som föder de stora socialistiska revolutionerna. Det är i denna mylla som jugendstilen föds och till en början underblåses av överklassens behov av en mindre utmanande arkitektur. De klassiska palatsen börjar helt enkelt bli för farliga i en revolutionär tid. Men lika plötsligt som stilen kommit, börjar den uppfattas som vulgär och nouveau riche. Redan i tiotalet upplöses stilen i Sverige in i en mer renodlad nationalromantik.