Trähusets fasad 1920-tal
1920-talet innebär en återgång till de klassiska idealen i arkitekturen. Vi säger farväl till den experimentella ungmodernistiska arkitektur som varit tongivande under seklets början och i slutet av 1910-talet börjar vi blicka åter mot renässansen, nyklassicismen och empiren. Så blir det ofta i tider av oro, antagligen helt enkelt för att vi som människor fungerar på det sättet. Så snart vi känner oss otrygga går vi tillbaka till det som är välkänt och hemtamt. Man kan faktiskt se samma sak hända under 40-talet i samband med andra världskriget, då den modernistiska arkitekturen som fått sitt genombrott på 30-talet sätts på paus till förmån för en återgång till mer klassiska ideal. Stilmässigt får världsutställningen i Chicago 1893, dess ”White City” och den så kallade city-beautiful-rörelsen med dess vita antika ideal ett inte helt obetydligt inflytande för 20-talets klassicism. Intressant nog var den här förment antika inspirationen en stadsbilds som egentligen aldrig funnits eftersom de antika vita husen en gång i tiden var målade i regnbågens alla färger, fast det visste man förstås inte då.
1920 hade första världskriget precis tagit slut, men arbetslösheten och bostadssituationen i Sverige var katastrofal. Det under kriget avstannade bostadsbyggandet innebar att det saknades bostäder i nästan varje stad. Överallt uppfördes nödbostäder och människor inkvarterades i gymnastiksalar och hastigt uppslängda bostadslängor utan varken el, vatten eller avlopp. Det glada 20-talet var något de allra flesta egentligen bara kunde se på bio. Om ens det. Många gånger var det nog inget man ens hört talas om. Men nu tog bostadsbyggandet ny fart, även på villaområdet. Hastigheten i husbyggandet underlättades av de många kataloghusföretag som grundades under 20-talet och marknadsförde standardiserade byggsatshus och det typritningar som statens byggnadsbyrå utgav. Det här medförde även att den nya arkitekturstilen fick en snabb spridning även om det som alltid också byggdes i äldre stil. Man ska heller inte förringa det faktum, att 20-talets klassicism var en ekonomisk arkitektur. Nationalromantiken med dess handlagna tegel och medeltida pastischer var dyr. I en fattig efterkrigstid blev klassicismen ett billigare alternativ.
20-talets klassicistiska arkitekturstil har fått namnet 20-talsklassicism eller nordisk klassicism. Ofta kan man även höra benämningen Swedish Grace, vilket egentligen är namnet på den samtida stilen på möbler och konsthantverk som introducerades på den svenska paviljongen på Parisutställningen 1925, varför jag här försöker avhålla mig från det epitetet även om jag ibland själv snubblar runt i allmänterminologin. Husen får en strikt symmetrisk uppbyggnad och enkla rektangulära volymer. Taken läggs som sadeltak eller mansardtak och blir vanligen belagda med lertegel. Fönstren blir åter sexdelade och lunettfönster och runda oxögon blir vanliga i gavelröstena. Panelen är nästan uteslutande stående med tunna profilerade locklister. Färgsättningen är gärna grön, vit, gul och dämpat grå på trähusen. Falurött fungerar förstås fortfarande på de lite mer lantligt inspirerade villorna. På städernas stenhus är färgsättningen dock mer vågad i nyanser som krapprött, ockra och andra starka jordfärger. Tänk på Stockholms stadsbibliotek som byggdes av Gunnar Asplund just under den här tiden och som både är en stilstudie i 20-talets klassicism och en smak av den modernism som snart skulle komma. Vindskivor, fönsterfoder och knutbrädor målades gärna i någon form av bruten vit. På lite mer påkostade hus blev en karaktäristisk detalj hörnpilastrar som avslutas mot takfoten med ett kapitäl, vilket är ett stiluttryck som 20-talsklassicismen stulit direkt från empiren. Husen kunde utsmyckas med typiska klassicistiska detaljer som festonger och medaljonger.
1922 upptäcker Howard Carter Tutankhamons grav i Kounungarnas dal i egypten. Det här fyndet inspirerar tiden så till den milda grad att de egyptiska referenserna till och med smyger sig in i arkitekturen. Tydligast tecken på detta kan man se i den samtida Art Deco stilen, men meanderslingor, egyptiskt geometriska former och hieroglyfer går att hitta även i den svenska 20-tals klassicismen. I övrigt är det bara att kika på nyklassicismen och Karl-Johanstilens uttrycksmedel för att förstå vad som dyker upp på 20-talets trähus. Här finns hela paletten av tandsnittsfriser, balusterdockor och profilerade ståndare, kornisher över fönstren, pilastrar, lisener och frontoner.