Animaliska Lim – Historia och praktik
Hur gammalt det äldsta limmet är vet tyvärr ingen nu levande människa. Man kan dock tänka sig att det inte tog lång tid från att den verktygsanvändande människan äntrade scenen till att hon insåg att det gick att klistra samman saker med i naturen naturligt förekommande sekret och hartser. Men huruvida det var Homo Habilis eller Homo Erecetus eller någon av de många andra tidiga människoformerna som insåg detta först låter jag vara osagt. Däremot kan jag med ganska stor säkerhet säga att det första limmet var växtbaserat, och att det dröjde en stund innan människan lärde sig att tillverka animaliska lim.
Historiska animaliska lim utgörs framför allt av hudlim, benlim, fisklim och kaseinlim. Vilket av de animaliska limmen som är äldst är en fråga lika svår att avgöra som den är ointressant eftersom de flesta varianterna antagligen uppstått ungefär samtidigt under paleolitsk tid, alltså under jägarstenåldern. Möjligen kan man tänka sig att lim baserade på kasein, vilket finns i mjölk, först börjar användas i någon större utsträckning när människan börjar tämja djur och övergå från att vara jägare och samlare till att bli herdar och jordbrukare under neolitikum. Värt att notera är att benlim, trots att kunskapen om hur sådant tillverkas är mycket gammal, på grund av sin mer komplicerade produktionsprocess, inte får någon större spridning förrän i och med den industriella revolutionen. Sammantaget kan man dock säga att från och med uppfinningen av de animaliska limmen under stenåldern kommer de att bli den dominanta formen av lim i Sverige fram till början av 1900-talet då nya former av syntetiska lim börjar sättas på marknaden. Det allra första syntetiska limmet var troligen Karlssons klister som uppfanns kring 1920, varefter produktionen av animaliska lim snabbt minskar i Sverige och idag i princip enbart används inom traditionell byggnadsvård samt inom måleri och slöjdkonst.
Hudlim är möjligen äldst av alla animaliska lim. Hudlim tillverkas av hudar från däggdjur men går även att tillverka av fiskskinn vilket bland annat varit vanligt i den samiska kulturen. Den första kommersiella fabriken för hudlim grundades 1690 i Holland, men generellt får man nog anse att all produktion av lim fram till mitten av 1800-talet framför allt varit rent hantverksmässig. Det faktum att djurhudar står för råvaran till hudlimmet innebar att limtillverkning före den industriella revolutionen ofta sköttes som en sidoverksamhet inom dåtidens garverier. Tillverkningen av hudlim görs genom att utvinna hudens kollagen genom att djurhudar blötläggs 2–3 månader i kalkvatten varvid håren faller av. De garvade hudarna neutraliseras sedan med syra varefter de värms upp i vatten till ca 50 grader under 3–4 timmar. Limextraktet torkas till ett brunt eller bärnstensfärgat pulver eller kakor som skall blandas med varmt vatten inför användningen. Hudlim är ett mycket starkt lim som förutsatt att det hålls torrt, kan förvaras mycket länge. Hudlim går bra att använda för att limma trä. Vid limning av trä blir fogen generellt starkare än träet i sig. Hudlim används även för limning av textil och för att tillverka limfärg och limvatten. Hudlim säljs i form av pulver, pärlor, flingor, kakor, tärningar och ark.
Benlim är ett svagare lim än hudlim och tillverkas framför allt av ben från större tamboskap. Benlimmet är också ett lim som fått en betydligt senare spridning än hudlimmet. Anledningen till benlimmets senare genombrott beror helt enkelt på den mer krävande produktionsprocessen som är svårare att åstadkomma i liten hantverksmässig skala, varför den industriella revolutionen i sig banade väg för benlimmets utbredning. Eftersom benlim är en yngre produkt än hudlim vet vi också mindre om beständigheten hos benlim. Beständigheten anses dock vara sämre än för hudlimmen, vilket också verifierats genom testning av modernt tillverkade benlim. Förvaring av benlim kan dock göras under lång tid. Jag använder ibland fortfarande en påse benlim jag inhandlade 2006. Det fungerar fortfarande utmärkt. Limpulvret har dock en tendens att klumpa ihop sig vid minsta höjning av luftfuktigheten. Benlim används bland annat för tillverkning av limfärg och till limvatten som används för grundning av sugande ytor innan målning. Benlim används även som komponent i vissa lerkliningsrecept. Både benlim och hudlim går under beteckningen varmlim eftersom limmet skall värmas vid användningen. Även de arbetsstycken som skall limmas mår bra av att värmas för att undvika att limmet avkyls under limningsprocessen. Benlim säljs vanligen som pulver eller i kakor och tärningar
Fisklim kan tillverkas av hud, fjäll, ben och simblåsa från nästan vilken fisk som helst. Beständigheten är mycket lik hudlimmen helt enkelt eftersom det till stor del just är ett hudlim på fisk. En skillnad är dock att fisklim kan vara kallflytande, medan hud- och benlim båda är så kallade varmlim. Fisklim säljs vanligen i flytande form men kan även säljs i granulat, flingor eller i bladform.
Kaseinlim har tillverkats åtminstone lika länge man har tillverkat ost, processen är nämligen snarlik. Kaseinlim tillverkas genom att med hjälp av en syrareagent fälla ut kasein ur skummjölk. Syran kan vara båda starkare syror som saltsyra och svavelsyra eller en svagare som till exempel ättikssyra. Syrakasein går även att fälla ut ur mjölk genom naturlig syrning av mjölk med mjölksyra. Viktigt att förstå är att man skiljer på kasein som fällts ut med syra, s.k syrakasein och kasein som fälls ur med hjälp av löpe. Kaseinlim har betydligt sämre lagringsbeständighet än alla andra lim. Här får man räkna med inte mer än sex månader innan limkraften börjar avta. Dessutom är kraven på renlighet betydligt högre än för andra lim varför man oftast får hantera kaseinlim på samma sätt som livsmedel för att det inte skall förstöras. Kaseinlim säljs vanligen i pulverform. Pulvret skall vara finmalet och får inte lukta härsket.
Pärllim är helt enkelt ett lim torkat till små pärlor. Namnet syftar alltså på limmets form i torrt tillstånd, snarare än vad det är tillverkat av. Vanligtvis avses idag dock benlim.
Varmlim avser hudlim och benlim som till skillnad från fisklim inte är kallflytande. Varmlim skall värmas innan applicering till en temperatur på cirka 60 grader då limgranulatet blir flytande. Limmet får dock inte värmas över 80 grader då de kollagena ämnena i limmet förstörs och limmet bli obrukbart.
Harlim brukar man ibland springa på i handeln. Det är helt enkelt ett hudlim gjort på hare och/eller kanin vilket anses vara ett av det allra starkaste hudlimmen.
Blodalbuminlim är ett lim tillverkat av blodprotein. Blodalbuminlim är något mer fuktbeständigt än hud-, ben- och kaseinlim
Glutinlim är en gemensam benämning på hudlim, benlim och fisklim.
Gemensamt för alla animaliska lim är att limstyrkan och formstabiliteten avsevärt minskar om limfogen utsätts för fukt. Det är med andra ord främst lim för inomhusbruk. Används animaliska lim utomhus är en god praktik att försegla ytan med exempelvis kokt linolja