Trägolv – Att skilja på gran och fur
Gran har utan tvekan varit det allra vanligaste golvvirket i den svenska allmogebebyggelsen sedan stormaktstiden. Att gran blivit så populärt har nog dels att göra med den myckna tillgången, men även att gran har en god beständighet gentemot slag och märken. Att granvirket ljusnar vackert vid skurning på ett helt annat sätt än furu som gärna behåller sin mörkare och lite röda ton har kanske också spätt på populariteten. Men all smak är ju som bekant delad och jag tycker nog att ett furugolv som det på bilden ovan, vilket ligger i ett av våra hus från 1850, kan vara nog så vackert som ett ljusare grangolv.
Furu har dessutom några andra fördelar som gran inte har. Till exempel så fungerar furu betydligt bättre om golvet är tänkt att lackas, särskilt om man tänker sig använda en plastlack, eftersom gran gärna får en tråkig gul nyans vid lackning. Vissa påstår till och med att det här är anledningen till att furugolven sedan 1960 talet tagit över rollen som det vanligaste trägolvsmaterialet vid nyproduktion. Jag tror däremot att man skall vara lite försiktig med att tro allt för mycket på en sådan teori. Troligare är istället att furuns stora fördel av att vara ett segare trä än gran och därmed enklare att hyvla med gott resultat, har gjort att det blivit ett populärare virke inom träindustrin. Furu går helt enkelt till produkter som kräver en finhyvlad yta, som till exempel A-golv, snickerier och träprofiler, medan granen som är svårare att hyvla får tjänstgöra som byggreglar och panelvirke. En sådan här tendens kan man även se historiskt genom att furu och inte gran näst intill genomgående använts till profilhyvlade snickerier som foder, lister och socklar.
Att avgöra vad det är för virke som ditt gamla golv är lagt av behöver faktiskt inte vara särskilt svårt. Det finns nämligen några karaktäristika som ganska enkelt avslöjar om det rör sig om ett gran- eller ett furugolv. För det första har furu vanligen en mycket markerad kärna av ett rödare kådrikt virke. Furans andra kännetecken är att virkets kvistar oftast är placerade i en regelbunden fördelning som följer grenvarven. Furuplanket har med andra ord kvistfria partier mellan grenvarven till skillnad från granen som oftare uppvisare ett universum av småknast slumpvis utstrött över plankorna. Ytterligare en skillnad är att furans kvistar vanligen är ovala till formen, medan granens kvistar är runda. Hittar du små kvistar med sprucken knast är det ytterligare ett rätt säkert tecken på att du har att göra med en gran.
