Känn igen färgtyper på trä

Nymålad linoljefärg

Färg finns det många typer av, men förutsatt att målaren gjort rimligt rätt finns det egentligen bara fem huvudtyper av färg du behöver fundera på när du försöker förstå vad din träpanel inomhus eller utomhus är målad med.

Så här känner man igen linoljefärg

Har man gjort som man ska är linoljefärg alltid målad på en hyvlad yta. I linoljefärg som ännu inte börjat krackelera skall man kunna se spår av penselborsten i färgen som du kan se i bilden ovan. Har man tur har målaren på något ställe slarvat och lagt på för mycket färg varvid ytan får en karaktäristisk russinstruktur som är lätt att känna igen. Linoljefärg som är utsatt för solljus bleks, blir matt och börjar krita av sig. Börjar färgen krackelera gör den det i mycket små fyrkanter som avger ett frasande ljud när man skrapar av den med en färgskrapa. Vill man kemiskt testa färgen skall linoljefärg hastigt lösa upp sig i 10% sodalösning. På mindre områden målade med linoljefärg kan färgen tas bort genom att bestryka med ren såpa och plasta in över natten. Såpan löser då upp oljan i färgen som går att torka av.

Krackelerad linoljefärg från 1820

Så här känner man igen slamfärg 

Till skillnad från linoljefärg är slamfärg till för sågade eller huggna ytor. Slamfärg hittar du därför vanligtvis utomhus och inte inne i din bostad. Slamfärg flagar i normalfallet inte, utan lakas ur av sol och regn och återgår över tid till en trären yta. Flagning kan dock förekomma men beror då generellt på att färgen inte fäst till underlaget eller att en mycket hög halt av linolja blandats i slamfärgen.

Slamfärg målad på sågad ytterpanel

Så här känner man igen rödtjära

Rödtjära är vanlig tjära som blandats med rött pigment. Ibland har det också hänt att slamfärg blandats med tjära. Rödtjära känns igen på dess skrovliga yta. Gamla och rikligt tjärade väggar får en struktur som nästan liknar bränt kol.

Så här känner man igen alkydoljefärg

Alkydoljefärg är en modernare oljefärg än linoljefärg och uppfanns på 1930-talet. En alkyd är ett konstharts som skapas genom en kemisk reaktion mellan alkohol och organisk syra som därvid skapar en polyester. Alkyden blandas därefter med en vegetabilisk olja för att bli målningsbar. Alkydoljefärgen var från början lösningsmedelsburen medan den idag oftast består av en vattenemulsion. Alkydoljan är en syntetisk produkt och färgfilmen blir hårdare och sprödare än linoljefärgens samt kritar mindre då den åldras. Färgen läggs generellt på något tjockare än linoljefärg och särskilt lösningsmedelsburen alkydoljefärg flyter ut över ytan och ger mycket lite spår av penseldrag i färgen. När Alkydoljefärg krackelerar spricker den upp i rutor betydligt större än linoljefärgens. Flagorna är stora, hårda och spröda. Vill man kemiskt testa färgen skall alkydoljefärg gå att lösa upp i 25% ammoniaklösning.

Alkydoljefärg som släppt från underlaget i hårda flagor

Så här känner man igen akrylatfärg

Akrylatfärg eller latexfärg är beteckningar på flera sorters vattenburna dispersionsfärger och sattes på marknaden i olika former mellan 1915 och 1950. Den här typen av färg är den som vanligtvis går under beteckningen plastfärg. Akrylat och latexfärg fungerar på så sätt att små klibbiga plastkulor är dispergerade i vatten. När färgen stryks dunstar vattnet och plastpartiklarna binder ihop till en färgfilm. Akrylatfärg har generellt sett en slät yta, men på nära håll skall man kunna se att färgen har öppna porer som små, små kratrar i färgen. Färgen flagar i stora mjuka sjok som ofta tar ytfibrerna av det underliggande träet med sig. Färgen mjuknar vid uppvärmning. Kemiskt går färgen att testa genom att lösa upp den i T-sprit.

Lägg till en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *