Takformer – En historisk översikt
Taket kallas ibland för den femte fasaden och det säger en del om dess betydelse för husets karaktär. Takets form och beklädnad berättar också om när huset är byggt, var i landet det ligger och vilka utmaningar byggherren ställdes inför.
Sadeltaket – Det äldsta taket
Sadeltaket är den äldsta typen av tak vi känner till i Sverige. Det skapas genom att två släta takfall möter varandra i en centrerad taknock. De äldsta sadeltaken är byggda som ryggåstak klädda med näver och torv. Ryggås betyder att de stockar som bär upp själva taket läggs i husets längd från gavel till gavel. Längs taknocken läggs den så kallade ryggåsen och vid sidan av denna två till fyra sidoåsar på var sida. På åsarna lades sedan ett ”rote” av brädor utför fallet och på detta spikades näver vilket var det vanligaste taktäckningsmaterialet i allmogemiljöerna fram till 1800-talets mitt. När stickspån blev vanligt under senare delen av 1800-talet, eftersträvades istället för ett vertikalt rote, ett glest längsgående rote för att spånen snabbt skulle kunna torka efter regn. Detta lades ofta med klena, kluvna stammar av gran. Som underlag för det längsgående rotet lades taksparrar över åsarna i takets fall.
Alternativet till ett ryggåstak är takstolar som vilar på husets långsidor. I allmogens timmerkonstruktioner är ryggåstak dock det enda kända taket före 1800-talets andra hälft. I kyrkobyggnader och slott har takstolskonstruktioner däremot uppförts redan på medeltiden men det var först under slutet av 1800-talet som denna takkonstruktion fick någon större utbredning i allmogebebyggelsen. Detta skifte i byggnadskonstruktion drevs av det faktum att takstolar möjliggjorde högre tak och brantare takfall, något som blev på modet under 1800-talets senare halva. Det är skiftet sammanfaller även med Schweizerstilens intåg i Sverige då taken började läggas med djupa takutsprång och profilsågade högben. Takstolar äldre än 1850 är generellt bilade för hand medan senare takstolskonstruktioner är uppförda i sågat virke. När takstolskonstruktioner blir vanliga under slutet av 1800-talet möjliggör detta en mer centrerad placering av spis och murstock. Murstockar som går ut vid sidan av nock kan alltså vara ett tecken på en tidigare ryggåskonstruktion.
Säteritaket
Säteritaket är enkelt daterat i Sverige. Riddarhuset som uppfördes mellan 1641 och 1674 är nämligen den första byggnaden i Sverige som byggt med ett säteritak. Säteritaket är ett valmat tak som på mitten är brutet av ett lågt vertikalt parti ungefär som grädden i en semla. Detta parti kan antingen vara slätt, ornamenterat eller försett med fönster. Säteritaket är det typiska taket för barockens herrgårdar och säterier mellan 1650 och 1750.
Mansardtaket
Det brutna sadeltaket, eller mansardtaket som det ofta kallas efter den franska 1600-talsarkitekten Francois Mansart, kom till Sverige under 1600-talet och blev populärt i högreståndsmiljöer under 16- och 1700-talen. Taket är representativt framförallt för Carl Hårlemans arkitektur efter 1730 och kom att förbli på modet under den gustavianska eran i slutet av 1700-talet. Det är med andra ord Mansardtaket som övertar säteritakets funktion att signalera ståndsmässighet vid mitten av 1700-talet. Den höga vinden som skapades av takformationen inreddes ofta till en så kallad mansardvåning. Mansardtaken återkom i popularitet under den nationalromantiska eran under 1910-talet och bestod i modet under den klassicistiska perioden under 1920-talet.
Det valmade taket
Ett valmat tak är ett sadeltak, mansardtak eller säteritak som har brutna gavelspetsar som bildar ett triangulärt takfall ut mot gaveln. Det valmade taket blir vanligt redan under barocken på 1600-talet och förblir så under 1700-talet. Varianter av det valmade taket är halv- och nockvalmtak där endast den övre delen av gavelpartiens tak är valmat.
Tälttaket
Tälttaket eller det så kallade pyramidtaket har fyra likadana triangulära takfall som strålar ut från en tänkt mittpunkt på taket. Formen var vanlig under 16- och 1700 tal på herrgårdarnas mindre flyglar som exempelvis brygghus och bakhus. Även förekommande på större magasin med kvadratisk bas. Taket återkom med 20-talsklassicismen på villor och kom att leva kvar in i funktionalismen på 30-talet.
Pulpettaket
Pulpettak är ett tak som endast har ett takfall, som ett halvt sadeltak alltså. Det har under lång tid varit vanligt på mindre uthusbyggnader och bodar. Taket har blivit vanligt på bostadshus under senare delen av 1900-talet.
Plantak, sargtak och motfallstak
Alla de här tre typerna av tak är platta tak, eller tak med mycket liten lutning som blev vanliga under 1900-talets andra hälft. Vattenavrinningen löses ofta med hjälp av i taket inbyggda rännor. Sargtaket känns lätt igen genom den sarg som omgärdar takutsprånget. Motfallstaket är två takfall med lutningen mot varandra.
Torntak, Kägeltak, Korstak & Kupoltak
Torntak, kägeltak, korstak och kupoltak är takformer som man generellt oftast hittar hittar på tornformationer och då vanligtvis kyrkor. Kägeltaken är dock även vanliga i nygotisk arkitektur samt vanligt förekommande i den eklektiska stadsarkitekturen under 1890-talet. Kupoltaken hittar vi också i blandstilarkitekturen samt vanligt förekommande i den klassiska arkitekturen inspirerad av Pantheon. Den uppstickande utbyggnaden på kupolens topp kallas för lanternin och har många gånger sin stilistiska förebild i Donato Bramantes Tempietto 1502. Vad gäller korstaken så förekommer de inte endast som torntak utan uppstår även då flera längor sammanbyggs i korsning varför de inte endast behöver ha ett uttryck som i nedan bilds tornform.
Sågtak
Sågtaken är en vanlig form på industritak som möjliggör stort ljusinsläpp via ”tänderna” i taket. Det här taket uppstod just som ett sätt att lösa ljusinsläpp i stora fabriker under den industriella eran.
