Spänna papp
Klassisk spännpapp tillverkades av lump och om lumppapper skrev vi i artikeln Lumppappertapetens historia där du kan läsa mer om lumppapperets äldre historia och hur man tapetserade med lumppappersark före mitten av 1800-talet. I den här artikeln skall vi i stället titta lite närmare på spännpappen, vilken under 1800-talets andra halva kom att ersätta arktapetsering i allmogebebyggelsen.
Förutsättningen för att pappspänningen skulle uppstå var den kring 1840-talet upptäckta kunskapen om hur man producerar papper på rulle. Den här innovationen gör att de första tryckta tapeterna producerade i längre våder och utan limskarvar börjar dyka upp i de svenska miljöerna under 1840-talet. Som alltid är det här förstås till en början främst en övreståndsföreteelse. Riktig fart i den lite fattigare allmogebebyggelsen tar det inte förrän produktionen av kraftigare förhydningspapp på rulle startar under 1860-talet. Förhydningspappen levererades då vanligtvis med en bredd av 1,5 meter och i 24 eller 50 meters längder och pappen kom i tre olika tjocklekar. Under 1800-talets andra halva användes spännpappen antingen som underlag för tapetsering med tryckt tapet eller i fattigare hem som tapet i sig själv genom att spännpappen målades med limfärg eller trycktes med schabloner i träsnitt. Att klä tak och väggar med spännpapp kom att bli omåttligt populärt som ett sätt att minska drag och förhindra att isoleringsmaterial sipprade ner genom springor i innertaket. Pappspänning kom att förbli vanligt fram till 1940-talet när masoniten och den porösa Treetex-skivan började konkurrera ut spännpappen som vägg- och takbeklädnad.
Den spännpapp som tillverkas idag består oftast av cellulosamassa som bestryks med kaolinlera, pigment och bindemedel. Bestrykningen görs dels för att öka papperets dragstyrka så att det inte spricker när huset rör sig, dels för att underlaget skall bli bättre vid målning av pappen. Pappen fästs med pappspik direkt på väggen vilket innebär att nästan alla tak samt alla liggtimmer- och resvirkesstommar passar bra att klä med spännpapp. Vill man spänna med grålumppapp går det också bra, men ju kraftigare papper, desto synligare fogar får man förstås, vilket gör att en tunnare papp idag är populärare än en grövre.
Att spänna papp är kanske inte lika enkelt som att tapetsera med lumppappersark, men det är heller ingenting en normalhändig byggnadsvårdare behöver dra sig för.
För att spänna papp behöver du:
- Spännpapp på rulle
- Spikremsor
- Obestruket tapetpapper alternativt makulaturpapper eller maskeringsremsor
- Pappspik/Nubb och hammare
- Tapetklister alternativt benlim, vatten och pyts
- Pensel
- Trälist/lång linjal
- Brytbladskniv
Börja med att se till att väggen/taket är rensad från gammal spik och utstående stickor. Har du möjlighet att montera ned taklister och golvsocklar så kommer det att underlätta arbetet och ge en snyggare finish. Desutom ökar det faktiskt hållbarheten i spännpappen. Det är dock ingen nödvändighet ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Under 1800-talet var det nämligen mer regel än undantag att man tapetserade in taklisterna under pappen.
Skär sedan till våderna. Hellre något för långa än för korta. Tillskärning längs taklister och golvsocklar kan man som vid all tapetsering göra i efterhand. Har du tagit ner lister och socklar, behöver du inte vara så nogräknad eftersom listerna kommer att dölja eventuella missar i passningen.
Nu är det dags att väta våderna. Det gör man lättast med en liten vattenkanna med stril och en pensel. Vattna pappens båda sidor och stryk ut med pensel. Pappen skall inte bli genomvåt och svampig. Ett riktvärde är en liter vatten per 10 kvadratmeter papp. Behandla tillräckligt med våder så det räcker till hela rummet. Rulla ihop våderna och täck dem med plast för att förhindra att de torkar. Våderna skall nu ligga och svälla över natten.
Vid uppsättning av takpapp underlättar det om man arbetar i par. Att lösa det själv går om det gäller väggar, men tak är nästan omöjligt. Det är nämligen svårt att hålla i papperet samtidigt som man spikar på ett sätt som gör att pappen inte går sönder.
En modern spännpapp är ofta tillverkad med en obehandlad och en bestruken sida. Har du köpt en sådan papp så rulla ut den obehandlade sidan mot väggen/taket och den behandlade sidan utåt. Rulla ut cirka 30–40 centimeter och fäst sedan änden med en tapetnubb i mitten av änden. Rikta och sträck pappen och spika kanterna med ungefär 40 centimeters mellanrum. Jobba växelvis. En spik på ena sidan matchas av en på andra. Var noggrann med att pappen blir spänd, rak och slät. Spänner du väggar så börja och avsluta våderna i kant med fönstret. Över och under fönstret sätter du kortare våder. Försök inte klippa ut fönsterformen ur dina våder.
Nästa våd sätts på samma sätt som den första men med ett överlapp på 7-10 centimeter gentemot den första. När samtliga våder för ett takfack eller en vägg är uppspikade sätts en så kallad spikremsa längs med kanterna och längs vådernas överlapp. Spikremsan skall fuktas och sättas spänd precis som våderna och spikas minst var 10 centimeter runt samtliga våder. Värt att notera här är att det finns olika fabrikat på spikremsor i handeln. Vissa av dem är avsedda att dubbelvikas. Kolla med tillverkaren vad som gäller för just din. För ett lyckat resultat måste hela takfacket eller hela väggen spännas under samma arbetspass och det är viktigt att du hinner sätta spikremsorna innan pappen börjar torka för att pappspiken inte skall slita sönder papperet. Se därför till att inte ha allt för varmt och torrt när du arbetar. I värsta fall tillför fukt med hjälp av en blomspruta om allt är på väg att torka ihop för snabbt. För att säkra att våderna inte slits i sina ytterkanter om torkprocessen är snabb så går det utmärkt att arbeta växelvis genom att sätta spikremsor på plats för varje våd som sätts upp. Det går även att göra överlappen utan spikremsa. Hållbarheten blir något sämre men estetiskt tenderar det bli bättre eftersom skarven bygger mindre på höjden.
Innan nästa moment mår pappen däremot bra av att torka något. Riv torremsor ca 8-10 centimeter breda av otryckt och obestruket tapetpapper eller makulaturpapper som blöts och fästs utan klister uppepå spikremsan. Det går även bra att köpa maskeringsremsa av papper på rulle. Ovanför torremsan sätts en klisterremsa om ca 15-20 centimeter bred. Klisterremsan fästs med hjälp av limvatten vilket man kan blanda med hjälp av en del tapetklister och 9 delar vatten alternativt 200 gram benlim och 10 liter varmt vatten. Därefter är det dags att måla eller tapetsera.
Hörnen spikas med samma metoder som ovan antingen endast på ena sidan eller överlappande på bägge sidor om hörnet. Man kan även använda färdiga hörn eller färdig hörnpapp vid pappspänning. Spika då dit hörnet så det täcker spikremsan eller raderna med spik. Sätt sedan en torrremsa på vardera sida om hörnet. Se till att du lämnar plats för klisterremsan i hörnet. Klisterremsorna sätt sedan något överlappande i hörnet. Se nedan bild.
Som nämnt är det inte ovanligt att man i äldre hus glatt har satt tapet och klisterremsor över taklisterna. Faktum är att det är mer regel än undantag och det fungerar bra idag också om man vill ha ett äldre och rustikare uttryck. Måla i sådant fall taket och listen i samma färg. Vill du göra på detta sätt, var noggrann med att klisterremsan du sätter över listen följer profilen i träet. Stryk både klisterremsan och taklisten med tapetklister innan montering och låt dra några minuter. Stryk med limvatten efteråt.
Lycka till!
© Jesper Sundelöf, 2023