Kransågning och ramsågning
Jag är på väg till Småland igen där jag fattat särskilt tycke för ett litet torp utanför Kalmar. Sist jag var här var det för att titta på en märkligt byggd parstuga som efter lite rotande i väggarna visade sig vara en mycket liten sexdelad plan och ingen parstuga alls. Och sådant är ju alltid kul. Den här gången åker jag till Småland för att titta på spår av sågning i torpets timra för att därigenom försöka fastställa var och hur timran producerats. Det här låter kanske knasigare än vad det är, det är nämligen så att genom att studera de spår som verktyg lämnat i virket, kan man säga en hel del om vilka verktyg som använts och hur byggarbetet gått till. Det här kallas ofta för forensisk byggnadsanalys och ger inte sällan också ledtrådar till när i tid byggnaden är uppförd.
Det vanliga sättet att göra runda timmerstockar fyrkantiga var till mycket sent i historien att klamphugga, skräda och spräcka stockarna med yxa. Under 1800-talet blev sågning dock allt vanligare i takt med smidets utveckling. Industritillverkade sågar med bra stål får man dock räkna med inte fanns på landsbygden förrän tidigast på 1860-talet. Ändock hände det att man sågade. Sågningen skedde då med kransåg om den gjordes lokalt vid bygget eller med ramsåg om den skedde vid ett sågverk. Intressant nog kan man faktiskt avläsa detta i de märken sågen lämnat i timran vilket också ger en indikation på om virket fällts lokalt på gården eller om det inhandlats på brädgård. Ramsågspår uppvisar generellt ett lodrätt sågsnitt med jämnt fördelade sågskär, vilket kommer sig av att inmatningen av stocken görs maskinellt i sågen som arbetar helt vertikalt gentemot timret. Bilden ovan är ett gott exempel på just ramsågsskär. Kransågspår är däremot lutade i vinkel, normalt ca 70-80 grader och den manuella hanteringen gör att avstånden mellan skären och lutningen på spåren varierar något.
Rekonstruktionsprojekt har visat att den optimala effektivitetsvinkeln ligger mellan 60-65 grader för en kransåg i stålplåt. Man har då kunnat konstatera att de brantare vinklarna helt enkelt kommer sig av att de ofta mjuka handsmidda sågarna som användes under 1800-talets första halva ibland kräver en brantare vinkel för att inte böjas och vibrera.
På kransågat virke som inte efterhyvlats brukar man även kunna finna ett trekantigt format spräckmärke, en så kallad savhund, vilket kommer sig av att stocken sågats fram till den första upplagspunkten, sedan har stocken flyttas över bocken och sågas vidare till den andra upplagspunkten. För att slippa flytta stocken ytterligare en gång sågas stocken från andra sidan. Den osågade delen spräcks sedan med kil och klubba, vilket lämnar ett trekantigt spräckmärke som kallas savhund.
Hur ramsågning går till förstår man bäst genom att kika på filmen under nedan länk.