Höganäs arbetarbostäder och egna hem

Ofta brukar man säga att egnahemsrörelsen startar i och med att Föreningen Egna Hem i Motala grundas 1892. Ordentlig fart på egnahemsbyggandet brukar man anse att det tog 1907 när först Nationalföreningen mot emigrationen startar och sedan 1908 när de statliga egnahemslånen för enfamiljshus i städerna infördes. På många bruksorter hade enskilda industriidkare dock långt tidigare understött arbetarnas möjlighet att bygga enfamiljshus på orten. En av alla dessa bruksorter var Höganäs i nordvästra Skåne där egnahemsbyggandet från 1860- till 1920-talet understöddes av Höganäsbolaget innan byggandet i allt högre utsträckning började finansieras av statliga egnahemslån.
Före 1860 hade Höganäsbolaget liksom andra bruk uppfört arbetarkaserner i form av flerbostadshus. Inspirationen till arkitekturen kom framförallt från England och följde med Thomas Stawford från Newcastle som anställdes som gruvingenjör i Höganäsbolaget – eller Skånska Stenkolsverket som det hette på den tiden – 1796, redan ett år före verksamheten startade på plats. Kasernerna byggdes i sandsten och tegel i ett eller två plan och inrymde lägenheter om ca 18 kvadratmeter. Till varje lägenhet hörde ett litet kålland. De låga Sjölängorna som byggdes 1797 revs redan 1921, men i Höganäs museums byggnad på Polhemsgatan kan man fortfarande se hur en arbetarkasern i två våningar från denna tid kunde se ut.

Under 1860-talet började Höganäsbolagets bostadspolitik att förändras. Längs Bruksgatan uppfördes en påkostad arbetarkasern med 130 lägenheter som fick namnet Nya Brukslängan, men i folkmun kom att gå under benämningen Tre Kronor efter den förmodade likheten med Stockholms slott. Med byggnaden deltog Höganäsbolaget i Parisutställningen 1867 och vann ett pris på 10 000 franc. Den här vinstsumman kom att bli grundplåten till bolagets egnahemsfond ur vilken man gav bidrag och lån till brukets arbetare för att uppföra enfamiljshus på orten. Det första egnahemslånet tecknades 1864, 40 år innan det första statliga egnahemslånet utdelades 1904. Nya brukslängan finns kvar än idag, men avvecklades som bostad 1890 och blev 1923 bolagets huvudkontor.

Egnahemsbidragen från Höganäsbolaget bestod i arrendekontrakt på bolagets mark, lån, rabatterat pris på byggnadsmaterial samt ett direktbidrag till detsamma. Inte helt oviktigt var det faktum att man från bolaget kunde låna husritningar uppgjorda av bolagets ingenjörer vilket förklarar den tendens till enkelriktning som finns i Höganäs egnahemsbebyggelse. Att egnahemsbebyggelsen i Höganäs kom att uppföras i tegel är knappast märkligt då murtegel, taktegel, formtegel, murbruk, putsbruk, kakelugnar, skorstenspipor samt trapp- och marktegel var produkter som producerades vid bruket.
De allra tidigaste egnahemsbyggena i Höganäs ligger i kvarteren kring Bangatan, Sandflyget och Brasabacken och består av putsade längor i asketegel – vilket är tegel med inblandning av kolaska – och grågult höganästegel. Husen har långsidorna utmed gatan och har ursprungligen byggts med tak av tegel eller papp. Husen bär tydliga spår av lokal skånsk arkitektur och liknar egentligen många andra gatehus i Skåne. Idag är många av taken belagda med eternit och tegelfasaderna överputsade med brädrivet putsbruk.

Kring sekelskiftet kom egnahemmen att bli kortare och högre med mindre grund i skånsk arkitektur. Socklarna blev högre och skiljdes från fasadlivet av höganäsformtegel, ibland glaserat. Husen byggdes vanligen i rohbau utan puts, med en köksvinkel på baksidan. På mindre påkostade hus lades taken fortfarande vanligen med papp, medan något mer påkostade byggen fick taktegel. Nya element inspirerade av den samtida villabebyggelsen upptagna från den tidigare Schweizerstilen som vindskivedekorer, burspråk och frontespiser blev vanliga. Takutsprången blir längre. Små tegelverandor som byggdes på husens gavlar blev vanliga och kallades i folkmun för ”Zetterströmska vårtor” efter Erik Zetterström som var arkitekt och inspektor på Höganäsbolaget decennierna kring sekelskiftet. Erik Zetterström hade även en särskild faiblesse för mycket speciella kornischer över fönstren som har nedvik längs fönstrens sidor vilka i Höganäs kallas för ”ögonbryn”. Husen uppfördes fortfarande i tegel vilket naturligtvis var rationellt då Höganäsbolaget understödde byggandet med lokalt bränd tegelsten. Denna tegelarkitektur tog sig under 1890-talet och åren kring sekelskiftet ibland uttryck i form av renässansinspirerade kritstens dekorationer i fasaderna.


Parallellt med egnahemsbyggandet uppfördes under åren 1900 – 1917 flerbostadsvillor av Erik Zetterström i områdena kring Triangelgatan och Lilla Rydsgatan i ett försök att förbättra bostadssituationen för de arbetare vars familjer fortfarande var inhysta i hyreskaserner. Husen är byggda i en smakfull blandning av engelskt influerad nationalromantik och jugendbarock.


Under 1920-talet fick egnahemmen i Höganäs tillbaka något av ett mer skånskt utseende under inflytande av 20-talets klassicism. Husen belades nu gärna med ljus puts och fick en mycket hög takresning utan takutsprång samt sexdelade fönster. Taken lades nu uteslutande med rött tegel. Det här plan- och formspråket kom att behållas in i funktionalismen och husens förändring under decennierna framåt består framförallt i fönsterplaceringar, fönsterformer, fasadbehandling och färgsättning snarare än husens grundritning. De här husen byggdes fram till 1948, när de statliga egnahemslånen avskaffades och under något decennium därefter. Hustypen finns på fler orter i Skåne, bland annat i Ängelholm och ger en nästan unik möjlighet att i samma planform studera 1900-talets stilskiften i arkitekturen. Nedan följer ett axplock av varianter på samma ritning endast förändrad av tidens tand och människans önskan om modernitet.







Mycket intressant att läsa för en ny Höganäsbo!
Så kul att hitta denna sidan! För två år sedan ärvde jag och min bror en fastighet på Gruvgatan 2 som kommer från just denna perioden, byggt 1914.
Jag kan bara gratulera! Höganäs är fantastiskt! För att inte tala om 10-talet!