Fogning och inmålning av socklar

Akryltätmassa eller så kallad målarfog är inte något som står särskilt högt i kurs hos mig och det är vanligen inte något jag brukar släppa in i mina hus. Men det finns faktiskt en sak som jag ibland känt mig tvingad att använda det till, nämligen att foga utrymmet mellan vägg och golvsockel när man sätter nya socklar i gamla hus. Men det här var innan jag insåg att jag faktiskt kunde använda linoljekitt till detta.
Att sätta nya socklar blir man ibland tvungen att göra när originalsocklar har bytts ut mot smala funkislister eller när partier helt enkelt saknas. Anledningen till att man fogar socklarna har inte något med funktionen att göra. Inte heller handlar det om att man gjorde så förr. Nej, anledningen är helt enkelt för att maskera att man bytt ut socklarna. Gamla originalsocklar har nämligen oftast lager av färg som döljer gränsen mellan sockel och vägg vilket gör att övergången blir sömlös. Det är det här uttrycket vi försöker åstadkomma genom fogning. Gör man en ytskiktsrenovering där även nya tapeter skall sättas behöver man inte fundera på fogning, eftersom man då sätter socklar och lister på plats först och därefter tapetserar. Du skall då låta tapetavsluten gå ut några millimeter över sockeln. Att sätta tapet först och sockel sedan är ett tydligt tecken på sentida arbete. I timmerhus med klinade väggar sattes till och med socklar, lister och foder på plats innan lerkliningen lades på. Att foga socklar och lister behövs egentligen bara göras i hus där tapet eller papp inte används som till exempel i stenhus med putsade och målade väggar.
De första fogningarna jag gjorde använde jag helt vanlig målarfog. Det var snabbt, enkelt men lämnade mig tyvärr med en gnagande känsla av otillfredsställelse. Att spritsa konstmaterial i springorna kändes inte roligt när man lagt timmar på att mura lersten, putsa kalkbruk och fräsa trälister. Det var då jag började labba med linoljekitt aningen spädd med kokt linolja.
Den första svårigheten här är att få till en konsistens som är lagom stabil så den inte kladdar, men är tillräckligt lös för att gå att spruta. Visst, det går att lägga på kitt med kittkniv också, men det tar en evighet. Bättre är att köpa en fogspruta som går att fylla själv, så går jobbet på ett kick. Det fungerar faktiskt också med en kaksprits. För den som gillar helt färdiga produkter så finns det också linoljekitt på tub som går att använda.
Den andra svårigheten är att inte lägga på för mycket kitt. Målarfog är lättare att jobba med och går snabbt att dra ut med ett fuktigt finger. Linoljekittet har en tendens att kladda lite mer när den är blandad med extra olja, men inte mer än att det är görbart. Det är säkert en fråga om övning också och det är inte jätteofta jag håller på och fogar lister. Håller kitt då kanske du undrar? Ja, lika bra som på fönster. Inte för alltid förstås, men det behövs heller inte. Tanken med fogen är att den ska fylla ut för att sedan övermålas. Sprickor kan förstås uppstå över tid, men inte mer än vad du får i gammalt damm och bös som fyller ut fogarna bakom gamla golvsocklar.
När fogningen är gjord börjar man med att måla lister och socklar och målar då en god bit ut på väggen så hela fogen täcks. Därefter kan man maskera socklarna och måla väggen. Jobbar man med maskeringstejp är det en god praxis att efter att tejpen satts på plats så förseglar man tejpkanten med sockelfärgen för att en färg av annan nyans inte skall krypa in bakom tejpen. Jag brukar dock oftare arbeta på fri hand eftersom jag tycker att de skarpa kanter som blir av maskeringstejp inte riktigt gör sig i äldre hus. Men det är en smaksak förstås.