Renässansens gördelband
Se på det här. Putsade gördelband i tegelfasaden. Jag har skrivit om det här förut och berättat att den här typen av materialväxling i murytan introducerades i villaarkitekturen kring sekelskiftet 1900 genom en direkt påverkan från den eklektiska arkitekturen i städerna. Under 1890-talet blir gördelband omåttligt populära i tegelarkitekturen i städernas flerbostadshus. Nu är banden på just det här huset målade vita. Antagligen är det gjort sent och är inte original. Vanligare under 1890-talet och kring sekelskiftet 1900 var nämligen att de putsade gördelbanden lämnades omålade eftersom de var tänkta att efterlikna sandsten vilket var vanligt att använda i 1890-talets mer påkostade byggnader. Men det är inte här i de svenska städernas 1890-tal den här typen av ytverkan genom materialväxling i murytan uppstår. Nej. Det här manéret plockades under 1890-talet upp från den sydsvenska – vilket alltså egentligen betyder den danska – renässansarkitekturen och den så kallade Kristian IV stilen.
Tidiga horisontella gördelband kan man se i många exempel på i Malmös äldre stadsbebyggelse. Ett bra exempel är Jörgen Kocks hus i Malmö som uppfördes 1522–1524. I Kockska huset kan man även se exempel på den djupverkan i form av tegelblinderingar som var vanlig i den tidiga renässansarkitekturen och den medeltida nordiska gotiken. Inte minst de spetsbågiga fönstren avslöjar tydligt att Kockska husets arkitekt ännu inte lämnat gotiken. Kanske skulle man kunna säga att Kockska huset står på gränsen mellan gotik och renässans, men det är i form av en kontrapost där den största vikten ligger på det ben som vilar i den senmedeltida gotiken.
Ett annat tidigt exempel på äldre renässans är Rosenvingeska huset som också det ligger i Malmö och är uppfört 1534. Bortse från fönstersättningen och fönstermodellen som förstås helt tokig och inte original och fokusera på gördelbandet – det vita kalkstensbandet – som omfamnar fasaden och förstärker dess horisontalitet.
Så här kan det alltså se ut under det tidiga 1500-talet i Södra Sverige. Ett eller ett par horisontella kalkstensband i tegelfasaderna. Vi behöver dock inte vänta länge förrän gördelbanden börjar breda ut sig i fasaderna. Går vi några kvarter bort hittar vi det Flensburgska huset som uppfördes 1595. Här har vi otvivelaktigt tagit steget rakt in i högrenässansen vilket inte minst blir tydligt i gavelröstena som återspeglar formgivningen av i Bramantes Tempietto i Rom som blev stilbildande för renässansen när det lilla templet byggdes 1502-1506. Men det är inte gavelröstena vi koncentrerar oss på här utan den mängd gördelband som murats i fasaden.
Den här mängden ytverkan grundar sig i influenser från den holländska gavelrenässansen som blir omåttligt omtyckt av den danska kungen Kristian IV 1577-1648, så populär att den i Danmark till och med kallas för Kristian IV-stil. Så snart Kristian börjar uppföra slott och kyrkor i sin speciella version av holländsk renässans följer förstås adeln och borgerskapet efter. Och det får vi vara tacksamma för, annars hade vi inte haft så många sådana här små pärlor till hus i våra sydsvenska städer. Exempel på konungsliga byggen av Kristian den IV själv lät uppföra i sin egen typ av renässansstil är till exempel Fredriksborgs slott 1602-1608, Rosenborgs slott 1606-1624 och Trefaldighetskyrkan i Kristianstad. Stilen levde kvar i Danmark in på 1650-talet, långt efter att den övergivits i Nederländerna.
