Lombardisk Romanik
Vi är tillbaka i Katalonien igen. Solen steker från en klarblå himmel och luften dallrar i hettan nedanför ruinerna av klostret Sant Pere de Rodes. Anledningen till att vi kommit ända hit igen, till Empúries på Costa Brava, är för att följa en tråd av influenser som startar i Lombardiet på 800-talet och för svensk del kulminerar med restaurationen av Lunds domkyrka 1869–1877. Det är en resa i lombardisk romanik och det här är sista stoppet innan Lund.
Begreppet ”Lombardisk arkitektur” syftar på arkitekturen som emanerade ur det Lombardiska kungariket som existerade mellan åren 568 och 774 e.Kr. Det handlar alltså om en tidig kristen arkitektur i norra Italien. Vårt intresse i den lombardiska arkitekturen är dock framförallt den utveckling som tar vid efter Karl den Stores erövring av Lombardiet år 774. Den tidigkristna arkitekturen börjar vid denna tid att plocka upp allt fler romerska referenser i sitt stilspråk och börjar sakta att morfa in i vad som på sikt kommer bli den pan-europeiska romanska stilen, den så kallade romaniken. Under 900–1100-talen finns i denna paneuropeiska romanik en särskild grupp av arkitekturmotiv som kan ledas tillbaka till Lombardiet under Karl den Stores styre. Den här stilen brukar därför kallas för Lombardisk romanik.
Varför åker man då till Spanien för att titta på en arkitektur som ursprungligen kom från Italien? Jo, det handlar förstås om tidsaspekter och utveckling över tid. Den lombardiska romaniken i Lombardiet kulminerar tidigt och för att kunna studera senare verk tvingas vi söka oss till länder som Tyskland och Spanien, eller Sverige för den delen, länder som ligger i periferin av arkitekturens centrum. Spanien är i detta fall ofta intressant eftersom det är ett land där få av arkitekturens vägar börjat, men många har slutat. Och när det kommer till lombardisk romanik har en av dem har slutat på Cap de Creus i klostret Sant Pere de Rodes.
Sant Pere de Rodes omtalats i skrift första gången år 878 då ett benediktinkloster grundas på Cap de Creus. De äldsta byggnaderna härör från 900-talet och trots ett antal tillägg och ombyggnationer under senare århundraden är klostret ett fantastiskt exempel på ett näst intill genomgående tidigmedeltida byggnadskomplex. Det mest fantastiska för en arkitekturhistoriker från ett protestantiskt land där reformationen rivit varenda klostergård ner till grundmurarna är kanske att hela klosterkomplexet fortfarande står i upprätt skick, vilket gör att det är betydligt lättare att få en förståelse för byggnadernas samverkan än när man promenerar runt i smulorna av de svenska cistercienserklostren.
Klosterkyrkan i Sant Pere de Rodes stod klar 1022 och sammanbinder den tidig kristna arkitekturen, med karolingisk och lombardisk romanik. Karolingisk stil syftar förstås på den arkitekturstil som utvecklades under Karl den stores välde under 700- och 800-talen. Man skulle kunna säga att det är en mycket tidig romansk stil som satts ihop av lånade romerska samt tidiga kristna och byzantinska element. Tänk rundbågar, delande kolonetter i bågvalven och en interiördekoration bestående av tvådimensionella bildmotiv mot en bakgrund av guld inte helt olik ikonkonsten inom den ortodoxa kristendomen. Typiskt för den karolingiska stilen är också de kraftiga fyrkantiga pelare som gav större styrka åt konstruktionen än de smalare kolonner som varit vanliga i den tidigkristna arkitekturen. I Sant Pere de Rodes kan vi se hur fyrkantiga pelare blandas med kolonner och kolonetter vilket är typiskt för den karolingiska arkitekturen. Under den här tiden är influenserna en enda soppa av referenser till tidigare arkitektur vilket exempelvis avspeglas i den variation av kolonnkapitäl som används parallellt under perioden. I Sant Pere de Rodes sticker den karolingiska stilen fram i dess flätade kapitäl och i kapitälen med akantusblad som mer eller mindre är direkt hämtade från den grekiskt korintiska kolonnordningen.
Äldre än kyrkan själv är klostrets försvarstorn som började byggas på 900-talet men som blivit ombyggt vid ett flertal tillfällen under århundradenas lopp. Klostergången & klostergården är från 1000-talet och under dessa ligger den äldre klostergången från 900-talet. Klocktornet är från 1100-talet och det är för det vi är här, det är nämligen klocktornet som är byggt i en renodlad lombardisk stil.
Typiskt för den lombardiska romaniken är den mycket strama hållningen utan skulptural utsmyckning, inte sällan utförd i kvaderhuggen sten. De parkopplade rundbågarna med avdelande kolonetter är en vidareutveckling från den tidigkristna och karolingiska arkitekturens placering av kolonetter i bågvalven. Det främsta uttrycket för den lombardiska romaniken är dock de så kallade lombardbanden det vill säga de rundbågefriser som löper runt byggnaderna i form av gesimser eller gördelband. De runda murperforeringarna är också typiska för stilen liksom vertikala remsband i fasaden. Typiskt är också kolonettgallerier och blindarkader.
Den lombardiska romaniken uppstår alltså i norra Italien och sprider sig i sin fullt utvecklade form under 1000-talet från norra Italien genom södra Frankrike till Katalonien. Många av de lombardiska stilelementen tas dock tidigt upp i den allmänna europeiska romaniken vilken genom de karolingiska och ottonska rikena samt senare det tysk-romerska riket, blir den första riktiga pan-europeiska arkitekturstilen i världen. Som sådan kommer de lombardiska stilinfluenserna att bli viktiga inslag i medeltidens stora katedralbyggen. Som exempel på detta är kanske katedralen i Speyer bäst. Speyer är den största bevarade romanska kyrkan i världen och ett gott exempel på högmedeltida romanik. I sin nuvarande form stod Speyer klar år 1106 med dubbeltorn i lombardisk stil och absid med kolonettgallerier och blindarkader vilket kom att bli stilbildande för den sena romanikens utveckling under 11- och 1200-talen.
Tittar man på katedralen i Speyer är det svårt att inte direkt göra kopplingen till Lunds domkyrka. Det krävs ingen doktorsavhandling för att se var stilinfluenserna kommer ifrån. Lunds domkyrka är nämligen det bästa exemplet på lombardiskt influerad romanik vi har i Sverige. Viktigt är dock att påpeka att det bara är absiden i Lund som är original från invigningen 1145. Tornen som uppenbarligen är inspirerade av Speyer är ritade av Helgo Zettervall och uppförda vid restaurationen 1869-1877.
Hur gick det då för Sant Pere de Rodes? Jo efter ett antal svåra år med utsatt läge i krigen mellan Frankrike och Spanien övergavs klostret efter flera plundringar år 1793. Kvar står idag en av Europas mest välbevarade klosterruiner. Väl värd ett besök oavsett om man är speciellt intresserad av lombardisk romanik eller inte.
Av Jesper Sundelöf. Bebyggelsehistoriker.
Comment
”Viktigt är dock att påpeka att det bara är absiden i Lund som är original från invigningen 1145” – författaren borde läsa på bättre innan han sprider sådan desinformation!
Hej Lars. Jag är lite osäker på vad du egentligen tolkat in i min text. Det citat du kommenterat betyder ju inte att jag menar att det inte finns andra partier i kyrkan som är medeltida vid sidan om absiden. Det jag syftar på är att framförallt tornen, som jag jämför med Speyer, inte är medeltida utan uppförda av Helgo Zettervall under 1800-talet. För övrigt är ju inte heller korsarmarnas gavlar, taksträckningen eller klerestoriets ytterfasad original heller. Jag föreslår att du läser den här artikeln om 1800-talets renoveringar av våra medeltida katedraler: Renoveringsraseriet och 1800-talets katedraler Där finns tydliga fotografier på kyrkan före och efter Zettervalls ombyggnad så förstår du vad jag menar. Har du fler kommentarer får du gärna vara tydlig med vad det är du anser vara faktafel så rättar jag förstås om det skulle vara fel. Svepande kommentarer utan att erbjuda varken mig eller läsarna någon fakta är dock inte hjälpsamt för någon. Med vänlig hälsning, Jesper