Folkhemmet

Konsum i Borlänge, Eric Rockström, uppfört 1930

I andra kammarens remissdebatt 18 januari 1928 höll den socialdemokratiske partiordföranden Per-Albin Hansson vad som kanske skulle bli hans allra mest inflytelserika anförande. Vad debatten handlade om är det få som minns, och Per-Albins tal är det i ärlighetens namn inte heller många som vet vad det syftade till. Faktum är väl också att talet i sig självt inte var särskilt anmärkningsvärt utan gick i linje med socialdemokratins redan etablerade politik. Däremot myntades i talet det begrepp som efter Socialdemokraternas valseger 1932 kom att bli sammanbundet med deras politik under fem decennier. Och det begreppet känner nästan alla till: Folkhemmet.

”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ena ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttne och utarmade, plundrare och utplundrade. Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Det måste en gång bli så, att klassamhället Sverige avlöses av folkhemmet Sverige.”

Folkhemstalet, P-A Hansson, 18 januari 1928.

Med folkhemmet avsåg Socialdemokratin och P-A Hansson ett framtida samhälle präglat av välstånd, jämlikhet och ömsesidig förståelse. Politiskt kom socialdemokratin med folkhemstanken att formulera det specifikt svenska alternativet till ett kapitalistiskt postindustriellt samhälle och med begreppet som flaggskepp sträva efter en demokratisering i samhällets alla delar, politiskt, ekonomiskt och socialt.

Per-Albin Hansson, 1885 – 1946

Nu är det dock inte så att ordet folkhem är uppfunnet av varken socialdemokratin eller Per-Albin Hansson. Första gången vi med säkerhet vet att ordet använts i Sverige är i samband med ett upprop 1896 för att bygga en institution för bibliotek och samkväm i syfte att skapa gemenskap över klass- och partigränser. Ett sådant “folkhem” kom senare även att inrättas i bland annat Adolf Fredriks församling i Stockholm 1898. Förebilden till den här institutionen var troligen de under 1890-talet i Tyskland inrättade “volksheim”, vilka i sin tur tagit inspiration från den brittiska settlementsrörelsen som arbetade för att höja folkbildningen genom undervisning och föreläsningar och bryta hierarkier genom att bygga härbärgen, kollonier och rättshjälpsbyråer.

Socialdemokraternas folkhemstanke börjar realiseras efter valsegern 1932 genom en lång rad sociala reformer. Folkpension 1935, lagstadgad 2-veckorssemester 1938 och allmän sjukförsäkring 1955. 1938 års Saltsjöbadsavtal cementerar den samarbetsanda folkhemstanken är byggd på mellan arbetsmarknadens parter och skapar den speciella ”svenska modellen” som innebär att fackförbund och arbetsgivare sluter avtal om arbetsmarknadens regler utan inblandning av staten, ett system som lett till kollektivavtal, fredsplikt och mycket låg volatilitet på den svenska arbetsmarknaden i förhållande till andra länder.

På byggnation- och bostadssidan kom folkhemmet i mycket att bli synonymt med den modernistiska rörelsen och funktionalismen. Att åtgärda bostadsnöden som den beskrevs i den bostadssociala utredningen 1933, i Makarna Myrdals ”Kris i befolkningsfrågan” 1934 och Lubbe Nordströms reportagebok ”Lort-Sverige” 1938, kom att bli en av folkhemmets första och allra högsta prioriteter. Inte minst fick Gunnar och Alva Myrdals ”Kris i befolkningsfrågan” ett stort genomslag där de tyckte sig se ett tydligt samband mellan arbetarbefolkningens dåliga bostadssituation och den alarmerande minskningen av nativiteten i landet. Att åtgärda bostadssituationen blev därmed en prioriterad åtgärd för att åter kunna öka födslotalen. Funktionalismen kom för socialdemokratin att spela en stor roll som en symbol för ett nytt och jämlikt Sverige, vilken effektivt smälte samman arkitektur och politik under 30 och 40-talen. Det brott med den klassiska arkitekturen som modernismen innebar hade ett starkt politiskt budskap: Ut med det gamla. In med det nya. Ut med lort-Sverige, mörker, fattigdom och sociala orättvisor. In med folkhälsa, ljus, jämlikhet och rättvisa.

Gunnar och Alva Myrdal, författarna bakom ”kris i befolkningsfrågan” 1934
Ludvig ”Lubbe” Nordström, radioprataren bakom reportageserien ”Med Ludvig Nordström på Husesyn” och författaren bakom boken ”och ”Lort-Sverige” 1938.

Funktionalismen kom dock inte enbart att bli en social symbolpolitik för socialdemoktratin. Funktionalismen spelade även en roll som drivkraft för det rationella, det effektiva och det praktiska. Genom standardisering och industriellt byggande kunde priser pressas och bostäderna göras billiga så de kunde komma alla till godo. Genom att bygga i städernas randområden kunde även tidens krav på ljus, luft, natur, hälsa och hygien tillgodoses. Folkhemmets byggande skulle därför kunna sammanfattas i standardisering, funktionalism och natur, eller i ekonomi, hygien och trevnad, tre begrepp som under denna tid användes i princip synonymt med varandra.

Arkitekten Gunnar Asplund menade i sin installationsföreläsning vid Tekniska Högskolan 1931 att demokratin innebar krav på bättre bostadsmiljöer och de utvecklade kommunikationerna och människors ökade rörlighet, en upplösning av städerna. Någon så radikal förändring blev som vi vet idag aldrig till, men faktum är att med det funktionalistiska folkhemsbygget tog den organiska tillväxten av städerna slut och bebyggelsen kom istället att växa i form av förorter runt stadens kärna, antingen som en vidareutveckling av det tidiga 1900-talets trädgårdsstäder eller som hyreshusförorter med olika kombinationer av lamellhus, punkthus och radhus. Folkhemmets funktionalism innebar alltså ett tvärt brott med den slutna kvartersstaden. På 30-talet är även den monumentala byggnadsperioden för kyrkor, stadshus och kulturhus över och det byggande som inte är fokuserat på bostäder utan offentliga lokaler kom att bryta mot den plan som ditintills rått i det slutna stadsrummet. Folkets byggnader, skolor, sjukhus och ålderdomshem skall inte inneha kungaborgarnas placering som fondbyggnader i slutet av barockgator menade man. Moderniseringen och folkhemstanken kom alltså tillsammans att bryta upp grunden för den hierarkiska stadsbilden.

Trots att stora områden med bostadshus byggdes under 30- och 40-talens tidiga folkhemsbygge var det först efter krigsslutet 1945 och under de så kallade rekordåren på 50- och 60-talen som de största reformerna och det riktiga storskaliga byggandet påbörjades. De är först efter kriget som den ekonomiska styrkan hos staten och konjunkturen tillåter ett sådant storskaligt projekt när Sverige som inte varit engagerat i kriget nu tar rollen som exportland för råvaror och industriprodukter till ett sargat Europa. Att det dröjer så länge som till 50-talet innan det storskaliga byggandet tar fart beror även på att man efter kriget avvaktade den nya bostadssociala utredning man tillsatt 1945 och som levererade sitt slutbetänkande 1947. Därefter tog det tid att ta fram nya planer för de områden som skulle bebyggas.

Precis som funktionalismens arkitektur var avskalad, enkel och standardiserad blev även dess inredning sådan. Köken standardiserades och sattes i funktionella arbetshöjder, rörelsemönster analyserades och inredningarna effektiviserades. IKEA blev det företag som i hög utsträckning kom att möblera det svenska folkhemmet. Företagets förmåga att fånga tidens designströmning i kombination med billiga produktions- och logistiklösningar gjorde möblerna både estetiskt tilltalande och ekonomiskt åtkomliga för den större massan.

Skall man lyfta fram ett par byggnader för att exemplifiera folkhemmet med kan det vara vits att koppla dessa samman med de kanske två viktigaste utomparlamentariska aktörerna på byggnationssidan under folkhemseran: KF och HSB. Naturligtvis finns det en uppsjö individuella aktörer som hade helt instrumentella roller i skapandet av folkhemmets arkitektur och interiör, inte minst bör arkitekterna bakom manifestet Acceptera 1930, Gunnar Asplund, Sven Markelius, Eskils Sundahl, och Gregor Paulsson nämnas, men för folkhemmets praktiska implementation är KF och HSB absoluta nyckelaktörer.

Konsum i Borlänge, Eric Rockström, uppfört 1930

Konsumtionsföreningen, KF, med sitt 1930 startade arkitektkontor och rationella och standardiserade konsumbutiker blev en starkt pådrivande kraft för spridandet av funktionalismens och det rationella och hygieniska tänkandet inom byggandet. Med öppnandet av ”möbelkonsum” som marknadsförde vackra, enkla och funktionsdugliga möbler av kvalitet blev KF inte bara en aktör inom livsmedel och arkitektur utan även en aktör som bidrog till tidens smakfostran gällande inredning. Med utvecklingen av livsmedlens hel- och halvfabrikat kom KF att driva på utvecklingen mot de små men praktiska laboratorieköken och kvinnans frigörelse från långkoken i sekelskiftets arbetskök. KFs ägande i Gustavsbergs porslinsfabrik kom även att påverka synen på sanitet och hygien i bostädernas planlösningar. KFs moderna konsumvaruhus i Borlänge är en byggnad som väl representerar KFs ambitioner och det brott med det gamla som folkhemmet och funktionalismen stod för. Huset som är ritat av Eric Rockström och byggt 1930, ger uttryck för en mycket typisk modernistisk landsbygdsfunkis under 30-talet.

HSB Lamellhus i Skara någon gång under 30-talet.

Folkhemmet måste dock med nödvändighet också exemplifieras av ett bostadshus då mycket av folkhemstanken emanerade ur bostadsnöden. Vad kan då passa bättre än det här smalhuset i Skara? Den här typen av lamellhus med genomgående lägenheter i förort med närhet till natur, byggdes i princip med identisk arkitektur under nästan hela folkhemsperioden mellan åren 1930 och 1970 över hela Sverige. På bostadssidan fick HSB – Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening som startades 1923 en stor betydelse för det sociala bostadsbyggandet i Sverige. Mellan 1931 och 1940 bildades inte mindre än 74 nya HSB föreningar och över 17000 lägenheter uppfördes i HSBs regi. Med standardiserade lösningar och prefabricering genomförde HSB ett omfattande byggande under hela folkhemseran, ett byggande där HSB var först med att bygga bostäder som faktiskt behövdes och inte bara bostäder som efterfrågades. Det kanske låter märkligt, men här får man komma ihåg att de arbetarbostäder som efterfrågades på den här tiden var billiga sådana. För vem efterfrågar exempelvis badrum och toaletter inomhus i en tid när standarden är torrdass på gården? HSB kom att skapa en helt ny standard för arbetarbostäder och var först ut med badrum, sopnedkast och tvättstugor. Från att ha byggt lägenheter om främst 1 rum och kök kom man under 30-talet att bygga lägenheter med små kök, matrum, sovrum och badrum, något som bättre passade arbetarfamiljen. 1939 introducerade HSB en ny köksstandard med kyl och bänkhöjd på 90 centimeter. 1950 hade antalet HSB lägenheter stigit till 68.000, rinnande varmvatten introducerades i arbetarhemmen och Sven Wallander ändrade kökens färgsättning genom att introducera den revolutionerande vitemaljerade spisen i värld där alla spisar ditintills varit svarta. Vitvaror som begrepp var fött. Under 1940 talet inledde HSB ett samarbete med Hemmets forskningsinstitut för att undersöka hur det moderna köket skulle planeras, ett arbete som kom att fortsätta under rekordåren.

Det är lätt att idag rynka på näsan åt mycket av den modernistiska arkitekturen. Den kan förefalla avskalad och tråkig när man sätter den i skenet av en utsmyckad nyrenässansbyggnad med kraftig djupverkan. Men frågan är om den sociala aspekten av funktionalismen över huvud taget hade kunnat gå att åstadkomma i nyrenässansens slutna kvartersstad där både kvartersformen och den yttre fasaden satte begränsningar på lägenheternas interiörer. Helt klart är i vilket fall att utan teknikutvecklingen mot curtain wall system och prefab hade bostadsbyggandet aldrig nått en sådan bredd som det fick under rekordåren. Och teknikutveckling föder som bekant även förändringar i yttre design. Oavsett vad man tycker om modernismen som design, kan den här sociala aspekten av den modernistiska arkitekturen vara värd att tänka på i dessa dagar av ökande klassklyftor, arkitekturuppror och bakåtsträvande blickar på förmodernistisk arkitektur och politik. Man behöver inte tycka om det konstnärliga uttrycket (eller bristen därav), men kanske att man någonstans ändå bör känna en gnutta tacksamhet gentemot folkhemseran och den tidiga modernismens sociala ambition. Modernismen förborgar i sin historia nämligen mycket mer än bara vit puts, platta tak, fönsterband, pilotis och curtain wall system.

Lägg till en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *