Skeppsholmskyrkan – Ett rundtempel och dess influenser
I juni 1822 brinner Blasieholmen i Stockholm och upp i lågorna går amiralitetsförsamlingens gamla kyrka, den så kallade Holmkyrkan, som låg på den plats där Nationalmuseum ligger idag. Samma år får arkitekten och överstelöjtnanten i flottan, Fredrik Blom i uppdrag att rita och uppföra en ny kyrka. Resultatet blir Karl Johans kyrka, eller Skeppsholmskyrkan, som den populärt kom att kallas, vilken uppfördes under åren 1824 till 1842. Byggprocessen skulle bli utdragen och avbröts vid flera tillfällen. Murarna och kupolen uppfördes under åren 1824–1833. Lanterninen och inredningarna tillfördes först 1841–1842.
Skeppsholmskyrkan är en två våningar hög åttkantig centralkyrka under ett kupoltak av koppar. Kupolen som kröns av en klassicerande lanternin ger trots sin oktagonala form ett näst intill runt intryck. I de fyra väderstrecken öppnar sig byggnaden genom fyra utbyggda portgångar under sadeltak vilket ger kyrkan en grundform av en oktagon med fyra korsarmar. Kyrkan är uppförd i sten och murlivet är slätputsat ovan en hög rusticerad grund i grå puts. Murytorna är rena och utan överdriven djupverkan vilket är vanligt i 1800-talets tidiga nordiska klassicism. Fasaddekorationerna är sparsmakade och utgörs främst av en kraftig konsolfris som skenbart bär byggnadens takgesims och den ovan placerade attikan, samt stora rundbågade fönster som vilar på ett entablement buret av asymmetriskt placerade pilastrar i samtliga åtta fasader. I portgångarnas fasader är porten placerad mellan de mittersta pilastrarna som går hela vägen ned till grunden, i övriga fasader vilar pilastrarna som saknar bas på den förhöjda rusticeringen. Murperforeringen mellan pilastrarna i dessa fasader utgörs av småspröjsade fönster. I vardera av portgångarnas sidofasader sitter blinderade oxögon ovan fyrkantiga spröjsade fönster med enkla listkrön i form av kornischer. Byggnaden ger ett svalt nyklassicistiskt intryck. Det faktum att pilastrarna saknar bas förstärker stramheten och ger exteriören ett drag av dorisk nyantik som leder tankarna till Hera templet i Paestum (400-talet f.Kr) medan de runda blinderingarna och det faktum att pilastrarna inte är kannelerade kanske snarare leder tankarna till toskansk ordning och den för det tidiga 1800-talet romerskt influerade empiren.
Invändigt upptas byggnaden av ett enda stort kyrkorum med dubbel väggkonstruktion där kupolen vilar på den inre muren som bärs upp av sexton kopplade joniska kolonner i marmor. Kolonnerna är placerade mellan fyra bågformade muröppningar som leder ut mot de rundbågade fönstren i den yttre muren. Det inre burna vägpartiet är perforerat med runda oxögon vilka tar upp formen från fasadmurens blinderingar och mot kupolen avslutas det inre murlivet av en konsollist. Kupolens tak är trompe-l’œil-målat avsett att efterlikna ett kassettak. Och kanske inte vilket kassettak som helst, men låt oss återkomma till det när vi nu skall titta närmare på vilka referenser Fredrik Blom kan ha haft när han började ritade Skeppsholmskyrkan år 1822.
Den första referensen och den troligen största inspirationen till Skeppsholmskyrkan har Fredrik Blom sannolikt fått från Trefaldighetskyrkan i Karlskrona uppförd av Nicodemus Tessin d.y, 1697–1709. Det är en kyrka som Fredrik Blom i sin egenskap av mechanicus i flottan och uppväxt i Karlskrona bör ha varit väl förtrogen med. Den kyrka Fredrik Blom såg som vuxen är dock inte originalbyggnaden av Tessin d.y utan den replika som uppfördes av Olof Tempelman efter stadsbranden 1790. Trefaldighetskyrkan är liksom Skeppsholmskyrkan en oktagonal centralkyrka uppförd under ett kupoltak. Centralkyrkan blev en viktig byggnadsform under 1600-talet och ansågs uppfylla den reformerta kyrkans krav på ljus, rymd och akustik för att underlätta för prästen att göra sig hörd under predikan. Predikan blev som bekant en viktig del av gudstjänsten när man i samband med reformationen gick över från den sjungna mässan på latin till den talade på svenska. Tempelmans fasad är något mer avskalad än Tessins original för att tillgodose den nyklassicistiska stilinriktningen men har ändå bevarat flera av sina barocka drag med en betydligt större djupverkan än vi kan se i Skeppsholmskyrkan. Tempelmans kupol är rund, till skillnad från Tessins ursprungliga oktagonala kupol och lanterninen är låg snarare än hög och barockinfluerad. Den åttkantiga huvudformen, kupolen och de fyra portgångarna finns dock alla med här. I Trefaldighetskyrkans fall är dock utbyggnaden åt torget gjord som en klassisk tempelportik där pedimentet bärs upp av fyra kraftiga joniska kolonner och tympanonfältet inramas av kraftiga simalistverk och kornisch i form av en konsollist. De två portgångarna i öster och väster är mer sparsmakade och är dekorerade med joniska pilastrar vilka bär ett enklare pediment utan de kraftiga konsollistverken. I Trefaldighetskyrkan återfinner vi även attikan ovan gesimsen, de runda blinderingarna och pilastrarna, vilka i detta fall är utförda som kollosalpilastrar i dorisk ordning. Den oktagonala formen kan Tessin möjligen inspirerats till genom det nästan samtida bygget av Santa Maria dei Miracoli i Rom 1675–1681, men man skulle lika gärna kunna peka på Santa Maria del Fiore-basilikan i Florens, vars kupol ritades och uppfördes av Filippo Brunelleschi 1420-1436. Faktum är att man i Santa Maria del Fiore även hittar de runda muröppningar i kupolen som Trefaldighetskyrkan haft i sitt originalutförande, en form som i den nuvarande kyrkan tagits upp i fasadens blinderingar och som vi återfinner i Skeppsholmskyrkans sidoväggar till portgångarna. De här runda formerna traderades in i barocken bland annat genom den holländska paladianismen och ett tidigt svenskt exempel kan till exempel ses i Riddarhusets (1641-1674) runda fönster. Det förefaller inte otroligt att Fredrik Blom vid uppförande av Skeppsholmskyrkan kan ha inspirerats av Tessins ursprungsritningar till Trefaldighetskyrkan eller möjligen även sina minnen av kyrkan från barndomen. Att bygga höga renässans- och barockkinfluerade kupoler under början av 1800-talet var dock hopplöst ur mode, men den oktagonala formen på kupolen kommer ändock möjligen härifrån. Invändigt är de båda kyrkorna påfallande lika till plan och inte minst kupoltaken har påfallande lika kassettmålningar.
För att förstå var Skeppsholmskyrkan och Trefaldighetskyrkan fått sina fyra portiker eller portgångar ifrån, måste vi blicka tillbaka till renässansen. Här är det nog utan tvekan Andrea Palladios Villa Rotonda 1566-1591 i Vicenza, Italien som fått stå som förebild. Villa Rotonda kom att få en enorm påverkan på den efterkommande arkitekturen som modell för hur flera tempelportiker kunde kombineras med kvadratiska och runda volymer, inte minst när det kommer till bostadsarkitektur. Palladios arkitektur kom att bli ett paradigm som kvarlevde genom både barocken och nyklassicismen där pastischer på inte minst Villa Rotonda kom att bli mycket vanliga i den nederländska och anglosaxiska arkitekturen.
Om inte Fredrik Blom varit direkt influerad av Palladio så är det nog säkert att Nicodemus Tessin d,y varit det när han ritade Trefaldighetskyrkan. Här hittar vi nämligen inte bara de fyra portikerna utan även de joniska kolonnerna och det kraftiga listverket kring frontonen även om det i Villa Rotondas fall utgörs av ett glest tandsnitt snarare än konsoller. I Villa Rotonda kan vi även se prov på renässansens nyttjande av frontoner över fönstersättningarna, en influens vi kan se drag av i Skeppsholmskyrkans fönsterlistverk. Här har dock frontonen fått ge vika för en rak kornish.
När vi nu ändå befinner oss i renässansen skulle jag även vilja visa på ett visst inflytande på Skeppsholmskyrkan från Donato Bramantes Tempietto di San Pietro in Montorio i Rom 1502-1506. Tempietto är en byggnad man inte riktigt kan ta sig runt när man diskuterar kupolbyggnader. Tempietto har fått stå som modell för kupolerna på bland annat Peterskyrkan i Rom 1506-1626, Pantheon i Paris 1758-1789, S:t Paul i London 1675-1710 och inte minst Capitoleum i Washington D.C 1793-1800. I Skeppsholmskyrkans fall återfinner vi inspirationen från Tempietto i kyrkans höga lanternin där dragen från Tempietto renodlats och förenklats till ett nyklassicistiskt rundtempel med anor via Tempietto tillbaka till Roms vestatempel vilka i stiliserade former började pryda de så kallade engelska parkerna under romantiken.
Ytterligare en antik influens På Skeppsholmskyrkan är förstås Pantheon i Rom, ca 115-125 e.Kr. Pantheon med sin klassiska tempelportik i korintisk ordning och stora kupol är förstås urmodern för alla runda byggnader med tempelportiker. Pantheon har förstås även fått stå som modell för Andrea Palladio vid uppförandet av Villa Rotonda. Det är även här i Pantheon i Rom vi hittar förlagan till både Skeppsholmskyrkan och Trefaldighetskyrkans målade kasettak. Pantheons kasettak är gjutet i betong och har ursprungligen varit klätt med guld. I Skeppholmskyrkans fall är kassettaket trompe-l’œil-målat, men var inspirationen är hämtad ifrån är tämligen tydligt.
Initialt svårare att placera influensmässigt är Skeppsholmskyrkans stora rundbågade och spröjsade fönster vilka idag närmast verkar vara hämtade ifrån 1800-talets fabrikslokaler eller järnvägsstationernas vänthallar. Men det flacka valvet med rusticering som skall efterlikna tegling är antagligen hämtad direkt från romersk tegelarkitektur vilket exempelvis kan studeras på Domus Augustana på Palatinen i Rom (ca 80 e.Kr.) När det kommer till kyrklig bebyggelse finns liknande fönster faktiskt på exempelvis Hagia Sophia i Istanbul, uppförd 532-537 vilket som kupolkyrka är en troligare förebild för en sentida rundkyrka.
Nu bör man väl kanske påpeka att det förstås funnits inspiration för oktagonala och runda kyrkor med portik även på andra håll. Exempelvis kan man kanske nämna Järlåsa kyrka, troligen ritad av Nicodemus Tessin d.ä och uppförd 1672-1688 alltså äldre än både Trefaldighetskyrkan och Santa Maria dei Miracoli. Möjligen har en viss inspiration traderats mellan far och son Tessin här? Andra och betydligt äldre lokala förebilder till Skeppsholmskyrkan skulle förstås även kunna vara de medeltida rundkyrkorna varav Voxtorps kyrka med sina två korsarmar kan vara värd att nämna.
Slutligen vill jag påpeka att det runda templets historia naturligtvis inte slutar med Skeppsholmskyrkan i Stockholm 1842. Det här manéret plockas åter upp i 1920 talets nordiska klassicism där bland annat Gunnar Asplund i Skogskapellet 1919 – 1920 uppför en inre kupol med ljusinsläpp och yttre pelarportik. Konceptet är egentligen detsamma som för Pantheon, men är väl dolt under ett högt spåntak och en yttre rektangulär volym. Lättare att se influensen från antikens Rom kanske man har om man studerar Sigurd Lewerentz uppståndelsekapell i Borlänge från 1955 som med sin runda form med utbyggt porthus är en liten men direkt pastisch på Pantheon i Rom.
Av Jesper Sundelöf
Källor och vidare läsning
Ackerman, James S, Palladio. London 1991.
Johannesson, Lena m.fl., Konst och visuell kultur i Sverige 1810-2000. Stockholm. 2020.
Johannesson, Lena, m.fl., Konst och visuell kultur i Sverige före 1810. Stockholm. 2007.
Sutton, Ian, Western Architecture. New York. 2004