Solitära och sociala bin
Bin är en familj inom ordningen steklar och i Sverige finns det något färre än 300 arter. Bin delas in i två grupper: solitära bin som inte bildar några samhällen och sociala bin som bildar stora samhällen.
Solitära bin
Solitära bin bygger ettåriga bon i marken, i död ved eller i hålrum i våra byggnader. De är lätt hårbeklädda likt humlorna och lever som det låter ensamma eller i mindre familjebildningar som innehåller endast en hona och dennas avkomma. De producerar ingen honung och är helt ofarliga för huset. De bygger framförallt bon i gångar upptagna av andra insekter. När det kniper kan biet förvisso gnaga något på trä vilket kan synas i panelen som små ovala hål på husets solbelysta söderfasader. Det här gnagande innebär dock inte att biet skapar något helt tunnelsystem utan gången leder oftast mellan byggnadens utsida och ett naturligt hålrum i väggen som används som bo. Det hål du ser är dessutom troligast upptaget av någon annan insekt. När äggen kläckts under våren, kan bina under en kort tid svärma kring boet. Bina är dock inte aggressiva och kan enkelt samexistera under samma tak som oss. Mer än en tredjedel av alla solitärbin anses vara hotade arter. Detta i kombination med att solitärbina är viktiga pollinatörer och helt ofarliga för ditt hus gör att rekommendationen är att låta bina vara om du hittar spår av dem på din fasad. När säsongen är över flyttar biet vidare.
Vill man undvika att solitärbin bygger bo i ens fasad kan man bygga upp bihotell i trädgården. Köp då inget färdigt i handeln, för sådana brukar inte solitärbin tycka om. Oftast är de fyllda med kottar, träbitar och för korta rör vilket inte fungerar som boplatser för bin. Bättre är att borra ett antal hål i naturved. Lövträd är då lämpligast eftersom barrträdens långa fibrer gör insidan skrovlig och ogästvänlig. Diametern på borrhålen bör vara 3–12 mm, varav de flesta skall vara mellan 3 och 6 mm. Borrhålen bör vara minst 10 cm djupa, helst 15 cm och aldrig genomgående. Placera insektshotellet minst ett par decimeter ovan mark, men max två meter högt i solbelyst söderläge skyddat från väder och vind.
Sociala bin
Sociala bin utgörs av honungsbin och humlor. Inga av dessa gör någon egentlig skada på våra byggnader. Men att få ett helt bisamhälle på upp emot 60.000 bin som flyttar in i ens fasad kan vara ansträngande av helt andra orsaker. Honungsbiet har dessutom inget i din fasad att göra. Honungsbin är att likna vid mjölkkor och existerar inte naturligt i miljön utan ägs alltid av en biodlare som skördar den honung bina producerar. Har honungsbin flyttat in i din fasad är därför rekommendationen att kontakta närmaste bitillsynsman.
Humlor
Humlesamhällen är betydligt mindre än honungsbisamhällen och utgörs när de är som störst av några hundra humlor. De flesta samhällen är dock inte större än ett tiotal individer. Humlor tycker om att bygga bon i marken, i övergivna sorkbon, i grästuvor, mossa eller i naturliga håligheter i träd eller mellan stenar. Det där sista gör att man gärna kan få påhälsning av humlor som är spekulanter på hålrum i kallmurade grunder eller grunder där bruket börjat släppa. Flyttar humlorna in är rekommendationen dock att låta dem vara. Humlorna är viktiga pollinatörer och helt ofarliga för människor så vida man inte irriterar dem då de kan stickas.
Eftersom Humlor och bin är viktiga pollinatrer och kritiska för den biologiska mångfalden är frågan alltså egentligen inte hur vi skall få bort dem från våra hus, utan hur vi kan underlätta för dem. Miott tips är därflr att hålla trädgården vildvuxen så att klöver och växter kan blomma. Klarar du inte av att se det höga gräset i trädgården hela säsongen så undvik i vilket falla att klippa på våren. Tidigt på våren vaknar nämligen de humledrottningar som övervintrat och flyger lågt över gräsmattorna för att söka föda i klöver och tidiga blomster. Se även till att din trädgård innehåller blommor, träd och buskar med olika blomningstider så det finns mat för bin och humlor under hela säsongen. Säkerställ att det också finns hörn i trädgården med död ved som underlättar för bin och humlor att finna skydd och bygga bon. Själv klipper jag bara gräset en gång per år numera i någon form av höstslåtter efter att ängsblommorna fröat av sig på min gräsmatta. Det är bra för både miljön och min fritid. Det finns nämligen roligare saker än att klippa gräs.