Fett över magert – Vad går att måla över vad?
En gammal regel när det kommer till målning är att den magraste strykningen alltid skall göras först. Det här kallas för att man målar fett över magert och görs för att säkra vidhäftningen mellan färglagren. Gör man fel och stryker magert på fett, eller flera lager med samma fetthalt på varandra finns en risk att färgen börjar pärla sig eller på annat sätt får sämre vidhäftning. Det här gör att det finns ett antal regler för hur förtunning av färg bör göras. Vi kommer i den här artikeln först att titta närmare på förtunning av linoljefärg för att mot slutet av artikeln tala om vilka färgtyper som är övermålningsbara med vilka andra.
Magra färg gör man genom att blanda ut färgen med ett lösningsmedel, till exempel balsamterpentin, vilket är det rekommenderade lösningsmedlet när det kommer till linoljefärg. Fett över magert principen fungerar då så att den första strykningen linoljefärg blandas med 15% balsamterpentin och 35% rå linolja, den andra med 10% balsamterpentin och den sista strykningen görs med outspädd färg. Vilka exakta procentsatser som brukar rekommenderas kan skilja något mellan olika tillverare, men ungefär så här har man spätt och målat med linoljefärg under flera hundra år. Men det är inte hela sanningen. Man har också låtit bli att tunna sin färg, eller så har man spätt med enbart rå linolja. Praktiken har varit olika beroende på tillgången på råvaror och även idag finns olika skolor. De finns de som tunnar sin linoljefärg med terpentin, de som späder med rå linolja, de som späder med kokt linolja och de som inte späder sin färg alls. De olika metoderna har alla sina specifika för- och nackdelar, vilket du bland annat kan läsa om i artikeln Terpentin – fördelar och nackdelar. Redan på artikelns titel kan man börja misstänka att terpentin inte enbart är av godo. Och så är det. Att magra linoljefärg med balsamterpentin innebär bland annat att färgen lättare bryts ned av väder och vind. Balsamterpentin är dessutom både miljöfarligt och skadligt för hälsan. När det kommer till vidhäftning och fett över magert-principen, är en förtunning med hjälp av terpentin dock endast av godo och säkrar att senare strykningar inte pärlar sig utan fäster väl i underlaget. Just pärlning vilket innebär att färgen rinner av underlaget ungefär som vatten på en gås är relativt vanligt och uppstår ofta om man grundat för fett med exempelvis rå linolja. Den råa linoljan gör nämligen inte färgen magrare, utan endast tunnare och mer lättstruken.
Finns det då inget generalrecept eller allmän regel för hur linoljefärg bör appliceras. Svaret är tyvärr nej. Enklast är därför att följa tillverkarens rekommendation. Jag anser dock att olika underlag kräver olika blandningstekniker och gör därför olika beroende på underlag. Tidigare omålat och nyproducerat konfektionsvirke i form av exempelvis panelbrädor målar jag aldrig med inblandning av balsamterpentin. Här grundar jag med rå linolja som jag värmer tills den blir simmig för att få den lättstruken. Sen målar jag ett lager där jag späder färgen med 50% rå linolja och därefter två lager med outspädd färg. Det här fungerar vackert varje gång eftersom normalt brädgårdsvirke i princip kan ta emot hur mycket olja som helst utan att bli för fett.
När det gäller fönstervirke av fet fur och äldre fönsterbågar får man dock vara försiktigare med den råa linoljan för att inte få problem med pärlning. En rotation som då alltid fungerar bra vidhäftningsmässigt är ett lager halvolja i kittfalsen (kokt linolja spädd 50% med balsamterpentin), därefter grundfärg 50% färg, 35% rå linolja och 15% balsamterpentin, slipstrykning 90% färg och 10% balsamterpentin, och till sist ett lager outspädd färg.
Nackdelen med ovanstående rotation är förstås mängden lösningsmedel vilket gör att jag sedan många år i princip alltid målar utan förtunning. Endast när jag får stora problem med pärlning tunnar jag grundningen med balsamterpentin. När jag målar utan terpentin på fönsterbågar grundar jag med ren kokt linolja vilket jag stryker på, låter ligga i 30 minuter och därefter torkar av överskottet. Det andra lagret färg späds 50% med kokt linolja och därefter målas två rotationer med outspädd färg. Det här funkar i princip alltid och ger en betydligt trevligare arbetsmiljö. Bättre för färgens livslängd är det också.
Förstår man den här principen om fett över magert, kan man applicera kunskapen även på annan färg och ganska enkelt räkna ut vilka färgtyper som fungerar att måla över vilka andra:
- Slamfärg med inblandad olja går att måla över vanlig slamfärg, däremot gäller inte det omvända
- Linoljefärg går att måla över både slamfärg med och utan inblandad olja. Däremot går slamfärg inte att måla på en linoljegrund.
- Tempera går att måla över slamfärg, men slamfärg går inte att måla över tempera
- Linoljefärg går att måla över tempera, men inte tvärt om
- Linoljefärg går att måla över både ren alkydoljefärg och över alkyd-vattenemulsioner.
- Kalk och limfärger går också att övermåla med linoljefärg förutsatt att ytan är borstad och tvättad.
När det kommer till traditionsfärgerna kan man rangordna dem från mager till fet enligt följande:
- Ren slamfärg och limfärg
- Slamfärg med inblandning av linolja
- Tempera
- Linoljefärg
Lycka till!
Tack Jesper!
Vet du om Silikat går att måla över med kalkmjölk eller kalkfärg? Eller måste den slipas eller skrapas väck först?
Jag har lärt mig att silikat kan vara svår att måla över med andra färger, däremot vågar jag inte uttala mig om hur svårt eftersom jag aldrig försökt själv. Är det en dispersionssilikatfärg med inblandning av organiskt material kan jag tänka mig att det är svårare än ett rent vattenglas. Arja Källbom menar dock i sin rapport ”Vattenglas och Silikatfärg” från Hantverkslaboratoriet, Göteborgs Univeristet att Vattenglas är en reversibel teknik eftersom färgen över tid eroderar och därmed går att övermåla. Men eftersom jag inte gjort det själv vågar jag inte uttala mig på annat sätt än att hänvisa till Arja Källbom, Mvh/Jesper