Den här lilla spiken med en nyckel på skallen kommer från Mustadfors bruk i Dals Långed i Dalsland. Spiktypen kallas för presspik och produceras genom att en plåt hettas upp i en ugn varefter spiken klipps varm ur plåten med ett stansverktyg. Spiken blir därigenom konisk längs det ena snittet och parallell längs det andra, där den parallella sidan visar på plåtens tjocklek som spiken klippts ur. Det finns emellertid även presspik där plåten innan klippningen passerar två tryckrullar som spetsar och uttunnar den sida av plåten som skall bli spikens spets. Oavsett hur plåten förbehandlas innan klippning så skapar två rullar efter klippningen tryck längs läggen på spiken och för det klippta spikämnet in i en press där antingen hela spiken eller endast spikhuvudet formas. Nubb är till exempel en vanlig form av presspik där hela spiken formats i pressen. När det kommer till större spik som furuspik och ekspik är det vanligt att endast spikhuvudet får sin slutliga form i pressen. Spiken blir då mycket lik en klippspik men med större pressad skalle.
Klippspik kan antingen ha två skägg, eller grader, längs den ena platta sidan av spiken efter skärningen ur plåten, eller diagonalt stående grader om ämnet vridits 180 grader mellan klippen. De här graderna kan även presspiken ha, men presspiken har ofta även ett rundare skägg eller åsar skapade av rullen i spikmaskinen som fört spiken mot pressen och därmed pressat längs spikens lägg. Dessa spår brukar man kunna se ungefär längs 1/3 av spikens längd från spetsen räknat. Presspikens spets kan även vara något bredare än läggen då material här expanderat i sidled av rullarnas tryck. Dessutom kan spiken ha ett eller flera greppmärken i form av raka streck tvärs läggen från utkastningsmekanismen efter spikens pressning. Enklast ser man dock skillnad mellan presspik och klippspik på spikens huvud. Kallklippningen gör att klippspikens huvud är betydligt mindre än presspiken vars huvud formats varmt i spikmaskinens nageljärn. Det är också denna varmformning som gör att presspiken kan få en symbol eller brukets logotyp pressad på huvudet. Något sådant har aldrig klippspiken.
Varmformningen gör presspik mer korrosionsbeständig än annan spik av samma material på grund av det glödskal som tillverkningsprocessen ger spiken. På grund av glödskalet och det faktum att presspik inte sällan har dubbla godstjockleken jämfört med en trådspik i samma längd, gör att dess livslängd i förhållande till trådspik nästan är den dubbla. Presspiken har även andra fördelar framför trådspiken. Greppfastheten är en sådan. En presspik kan sitta kvar i sitt läge i en panel efter mer än 100 år av krympning och svällning, medan en trådspik sakta kryper ut med rörelsen i virket. Presspikens integritet gör även att den mycket lätt går att räta ut och återbruka till skillnad från trådspiken som har en tendens att fortsätta vara krokig oavsett hur mycket man hamrar på den.
Det första bruket i Mustadfors anlades som smidesverk 1778 i Steneby socken i Dalsland under namnet Katrineholms bruk då det samhälle som idag heter Mustadfors fram till 1902 hette just Katrineholm. 1825 införlivades Katrineholms bruk i ett gemensamt bolag med Billingsfors och Upperuds bruk. 1854 upplöses detta bolagssamband och järndriften lades ned 1860 i samband med den allmänna bruksöden vid seklets mitt. 1897 köpte O. Mustad & Søn firman Polygonsvarveri Aktiebolag i Katrineholm och uppförde en hästskosömsfabrik i den lilla orten utanför Dals Långed. Anledningen till Mustads etablering i Sverige var att tullfriheten mellan Norge och Sverige som vid denna tid var förenade i en personalunion upphörde 1897. Då Sverige var både ett betydande importland av stål för Mustad samtidigt som landet var en viktig exportmarknad, skulle bolaget beläggas med dubbel tull utan egen bruksnärvaro i Sverige. Valet av Katrineholm som etableringsort, var rent praktisk och berodde på tillgång till outnyttjad vattenkraft samt kanalförbindelsen med Göteborg.
O. Mustad & Søn AS, grundades 1832 av Hans Skikkelstad med namnet Brusveen Spiger- og Staaltraadfabrikk” utanför Gjøvik i Norge. Bolaget fick 1843 namnet O. Mustad och senare O. Mustad & Søn AS efter att Ole Mustad och dennes son Hans Mustad tagit över ägandet från Hans Skikellstad. Med Mustads investering i Polygonsvarveri AB kom en stor expansion av verksamheten i Katrineholm och för att skapa en integrerad bruksmiljö för de ca 450 anställda vid företaget lät man kring sekelskiftet uppföra bostäder, skola, brandstation och sjukstuga. I början av 1900-talet bytte både orten och företaget namn till Mustadfors.
Spiktillverkningen i Sverige är ganska dåligt dokumenterad i form av översiktliga kunskapssammanställningar. Det här gäller presspikens historia i synnerhet. Historiskt har det förstås funnits många tillverkare av både klippspik och presspik i Sverige men många går under i den stora bruksdöden vid mitten av 1800-talet. 1945 finns det bara två presspikstillverkare upptagna i SOU 1945:42 ”Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering”. I svensk industrikalender från 1947 finns också bara två bruk upptagna under produktion av presspik: Skyllberg och Ödeborg. Man får anta att det är samma bruk som avses i SOUn 1945. Eftersom Mustadfors producerade presspik så sent som 2012, får man sluta sig till att starten på Mustadfors produktion av presspik är ganska sen. Enligt Petter Marjonmaa, tidigare produktionschef på Mustadfors Bruks AB kom presspikmaskinerna som stämplade Mustadfors spik med en liten nyckel på skallen till bruket i Dals Långed så sent som under 1980-talet. Maskinerna som möjligen var 3 till antalet importerades från Norge och hade tidigare troligen tillhört Christiania Spigerverk.
Kopplingarna mellan Christiania Spigerverk och Mustad är flera. 1987 övertar Christiania Spigerverk spikproduktionen åt Mustad efter en omorganisation inom Mustadsgruppen. Mustads och Christianias spik säljs under det sena 1980-talet under det gemensamma namnet Norstift, ett försäljningsbolag som ägdes av Christiania. Man kan tänka sig att Christianias spikmaskiner kom till Mustadfors Bruk i samband med produktionsförändringar inom Norsk Jernverk som ägde Christiania Spigerverk från 1985. Bland annat förvärvar Christiania spikverksamheten inom Trondjems Jernindustri 1988 varefter en hel del av den traditionella spikproduktionen inom Trondhjems Jernindustri läggs ned. Det här förblir dock endast spekulationer och var spikmaskinerna varit i bruk tidigare är för mig fortfarande okänt. Ett rimligt antagande är dock att spikmaskinerna ursprungligen tillverkats för ett bruk som använt nyckelmärkningen som logga vilket varken Christiania eller Mustadfors gjort. Att svaret finns någonstans i listan över de många företag Christiania Spigerverk under åren förvärvat, integrerat eller återigen sålt är dock sannolikt.
Sista presspiken i Sverige producerades i Mustadfors 2012, varefter bruket lade ner produktionen för att helt fokusera på hästskosömtillverkningen. Presspik är med andra ord en bristvara på den svenska marknaden och blir allt svårare att få tag på i takt med att gamla spikpartier upparbetas. 2023 beslutade Mustadfors Bruk att flytta även den sista spikproduktionen från Dals Långed till Colombia.
© Jesper Sundelöf, 2025
Vidare Läsning
How, Chris (2022) Historic French Nails & Fixings. Tools and Trades History Society
Jägergren, Bengt (2003) Mustadfors Bruk: en historik. Dals Långed
Lämna ett svar