Rusticerad träpanel
Man brukar säga att träpanelen får sitt genombrott i Sverige under 1740-talet, som en effekt av att man i övreståndsbebyggelsen gör försök att imitera stenhusens putsade fasader. Den här revolutionen på panelområdet sammanfaller i tid med uppfinningen av den finbladiga sågen på 1730-talet vilken är förstås är en förutsättning för en effektiv sågning av panelvirke. Med tiden kommer panelslagningen även att innebära ett skifte från slamfärg till linoljefärg som den vanligaste fasadfärgen i vår bebyggelse. Nu bör man kanske dock ha klart för sig att panelslagningen under senare hälften av 1700-talet framförallt är ett fenomen som hör hemma på godsen och bland städernas rikare borgerskap. Allmogebebyggelsen står fortfarande nästan alltid utan panel och med timran i dagen och när den väl börjar målas är det till en början nästan alltid med röd slamfärg.
Det första finbladiga sågverket startar i Kramfors 1744, men det område som är tidigast med panelslagning under 1700-talet är Västsverige där man dels har ett fuktigt klimat samt haft impulser från den norska panelarkitekturen. En pådrivande faktor är toligen också den första större svenska sågverksindustri som växer upp i Göta Älvdalsområdet under mitten av 1700-talet. Utvecklingen går dock rätt långsamt under 1700-talet och det är först i och med den industriella revolutionen och ångmaskinen som tillåter att sågverken flyttar från älvarna till kusten och därigenom möjliggör en mer ekonomisk distribution av sågat virke i landet, som utvecklingen på panelområdet verkligen exploderar.
Den tidiga 1700-tals panelen är nästan alltid stående, kilsågad och slagen med lock eller lockläkt. Panel på knutlådor och partier som skall efterlikna pilastrar och hörnkedjor görs dock som slätpanel. Det är först mot slutet av 1700-talet som den släta panelen blir vanligare på fasaderna ungefär samtidigt som man också börjar experimentera med att revetera timmersäterierna för att få till en putsad yta. Det finns dock ett fåtal exempel på slätpanel från 1700-talets första halva exempelvis Gatenhielmska huset i Göteborg. Träpanelens riktiga storhetstid börjar först i mitten av 1800-talet i och med Schweizerstilens intåg i Sverige, den första arkitekturstil som förespråkar att trähus skall se ut som trähus. Men dit har vi ännu inte kommit när ägaren till den här gården längs bygatan i Viken på Skånes nordvästkust bestämmer sig för att slå panel på sitt hus. Då står fortfarande stenhusen högst i kurs och i panelen stäms djupa vertikala spår ut för att efterlikna de nyklassicistiska palatsens putsade rusticeringar. Vackert!