Ullsnören är de trevligaste tätningslister jag känner till. Att använda ett naturmaterial känns självklart i byggnadsvårdssammanhang. Förutom att det är bra för miljön att hålla sig undan petroleumprodukter och syntetmaterial minskar man också risken att fukt letar sig in under gummilister, blir liggande och orsakar röta. Med det sagt vill jag ändå påpeka att ibland räcker inte ullsnören eller andra naturmaterial för att hålla tätt mellan fönsterbåge och karm. Har man ett övertryck i huset och kopplade bågar kommer det då att visa sig i form av kondens mellan bågarna i vilket fall man bör överväga att ersätta ullsnöret med en självhäftande silikonlist.
Tätningslister i naturmaterial görs av flera olika råvaror. Jag har främst arbetat med bomull, lin och ull. Av de här tre materialen tycker jag att ull visat sig överlägsen bomull och lin. Smaken är väl som baken antar jag, men den stora skillnaden är att ull inte suger åt sig väta på det sätt som lin och bomull gör. Att materialen suger väta är inte enbart dåligt. Hellre att materialet suger upp fukt för att sedan avge den igen när det blir torrare än att fukten blir instängd bakom täta plastlister. Nackdelen är dock att en förhöjd fukthalt i ett växtfibermaterial också innebär att materialet med tiden kommer ruttna. Särskilt bomull är mycket rötkänsligt varför det inte är något särdeles gott material för tätning. Med tanke på det ekologiska fotavtrycket och vattenmängden som krävs för bomullsproduktion är väl inte bomull heller att rekommendera. Bättre då med en mer närodlad produkt som lin. Men även lin tenderar ruttna över tid. Ull å andra sidan suger inte åt sig fukt på samma sätt som en växtfiber, samtidigt som ullsnöret inte är helt tät i slagningen. Det här gör att eventuellt vatten som lägger sig under snöret har möjlighet att ånga ut. En annan fördel upplever jag vara att ullsnöret på ett helt annat sätt än lin och bomull flexar och fyller ut större gap, men komprimeras fint där utrymmet är mindre. Och det kan vara bra om man inte vill att det ska blåsa rakt in genom springorna i fönstren.
Ullsnören finns i flera dimensioner och här kan det vara värt att pröva sig fram. Olika fönster behöver olika tjocklek på listerna. Är fönstren skadade eller aningens skeva kan man behöva sätta olika dimensioner på olika ställen på samma fönster om man inte tagit ut och rätat och lagat bågarna. Listerna fästs med nubb som spikas in med hammare och spikdorn. De ska inte fästas med häftpistol! De enda som förespråkar en sådan lösning är de som aldrig bytt så många lister i sina dar. Det som händer är att häftklammern släpper i ena änden när listen dras av, medan den andra sitter fast. Sedan får man stå en halv evinnerlighet och dra ut häftklammer med tång. Nej, tapetnubb och spikdorn ska det vara. Spikdornet hjälper dig att inte hamra sönder fönsterkarmen. Oftast går det utmärkt att trycka fast nubben med tummen i träet genom listen och sedan applicera dornet mot spikhuvudet och hamra i andra ändan av dornet. Jag använder då en helt vanlig snickarhammare för att få lite tyngd och kraft. Ibland händer det dock att man springer på fönster av synnerligen hårt virke eller att man med nödvändighet vill sätta nubben just i en kvist. Då fungerar det inte alltid att trycka fast nubben för hand utan man måste utföra konsstycket att hålla i nubben och slå in den med hammaren utan att slå sig på fingrarna. I de här fallen tar jag till stifthammaren som har ett nätt huvud med mindre vikt så brukar det lösa sig utan besök på vårdcentralen.
Lycka till!
Lämna ett svar