Estetisk exotism och kineserier i 1700-talets rokoko
Under mitten av 1700-talet, i den tid vi idag kallar för upplysningen, började Kina på många håll i Europas lärda kretsar att anses som ett ideal vad gäller filosofi och rationellt tänkande. Samtidigt började man se Europa som alltmer konservativt, bakåtsträvande och auktoritärt. Kännedomen om de faktiska förhållandena i Kina var förstås liten varför mycket i synen på Kina var rena villfarelser, men idealiseringen närdes av livsbetingelserna under alltmer auktoritära europeiska kungamakter och en allmän fascination för Fjärran Östern som tagit fart redan något hundra år tidigare.
År 1600 hade det brittiska ostindiska kompaniet startat och under 1600-talet hade kompaniet etablerat direkta handelsförbindelser med Kina. I Sverige skulle det dröja till 1731 innan ett svenskt ostindiskt kompani etablerades, men de kinesiska lyxprodukterna vilka producerades med i Europa ännu okända tekniker, var redan högt eftertraktade varor. Från Kina importerades bland annat porslin, siden, bomullstyg, rotting, papper, pärlemor, lackarbeten, te och kryddor vilka fann sina vägar till ett alltmer självmedvetet borgerskap och en internationellt utåtriktad adel. De ostindiska kompaniernas grundande sammanfaller i tid med att den kinesiska konsten som tidigare varit strikt koncentrerad till gravceremoniel och det kejserliga hovet nu börjar kommersialiseras till en grad som gör den möjlig att exportera. Den här kommersialiseringen var förstås en förutsättning för exporten till Europa och den kinesiska tillverkningen av konst- och inredningsföremål kom genom den europeiska efterfrågan snabbt att bli högt marknadsfokuserad och anpassad efter den europeiska smakens preferenser.
Det kinesiska inflytande påverkar inte bara inredningsarkitekturen under 1700-talet. Ett nytt element i den europeiska rokokoarkitekturen vid mitten av 1700-talet blir de kinesiska paviljongerna som blir ett vanligt inslag i tidens herrgårdsmiljöer. Störst och kanske mest känd är Carl Fredrik Adelcrantz 1763–1769 uppförda Kina slott i Drottningholmsparken. Huset står på platsen för ett tidigare kinesiskt lusthus vilket byggdes som en födelsedagspresent från kung Adolf Fredrik – ni vet han som svarvade snusdosor och föråt sig på semlor – till drottning Lovisa Ulrika 1753. Till skillnad från de på många herresäten vanliga men mindre kinesiserande paviljongerna var Kina slott en hel miljö bestående av flera paviljonger, manufakturstaden Kanton med textil och smidestillverkning samt kineserier i den sammanbindande parken där även mullbärsträd för odling av silkesmaskar anlades. Kina slotts gröna, karnissvängda och vågiga tak, den rosa-röda fasadkulörten samt inredningens porslin, kinesiska dockor, lackmöbler och sidentapeter är alla exempel på kinesiska element i den samtida europeiska arkitekturen och inredningskonsten.
Kinesiskt importgods samt europeiska kopior, så kallade kineserier, är mycket vanliga i 1700-talets inredningar. Har man den minsta faiblesse för pictoralt källmaterial kan jag tipsa om att slå ett öga på Olof Fridsbergs målning ”Grevinnan Tessin i sitt kabinett på Åkerö” från 1762 där man får en god uppfattning hur kinesiska lackmöbler och porslin kunde användas i 1700-talets inredning. Lägg märke till urnan på bokhyllan som möjligen skall föreställa så kallat famille rose-porslin med pastellfärger applicerade över glasyren, ett porslin som med sina naturmotiv var mycket omtyckt under rokokon. Rokokons nyvaknade intresse för naturen gick igen i porslinets dekor men naturtemat togs även upp i den kinesiska textilen och tidens papperstapeter i form av växtavbildningar.
Förutom kommersialiseringen av den kinesiska konsten sammanfaller även den kinesiska exporten med ett ökat ekonomiskt välstånd i Europa under perioden 1730–1760. Den här välståndsökningen var i mycket en förutsättning för att de importerade lyxartiklarna från Kina skulle finna en avsättning i Sverige. Men välståndsökningen kan i lika hög grad anses vara ett resultat av de östasiatiska handelsförbindelserna. Importen av interiördetaljer och möbler utvecklar nämligen den svenska möbeltillverkningen, dels genom att en produktion av kopior uppstår men framför allt genom att inhemsk manufaktur för möbeltillverkning för första gången startar i Sverige. På samma sätt är det med sidenväverierna. En direkt effekt av den ökande importen från Kina var nämligen statens reaktion att börja stötta en inhemsk produktion för export. Enligt tidens merkantilistiska idéer var nämligen en negativ handelsbalans mycket skadlig. Framför allt kom staten att stötta företag inom textilbranschen och den keramiska tillverkningen, vilket gör att lokal produktion av siden och porslin upprättas. Tekniska innovationer i iteration med östasiatiska influenser påverkar också formspråket och färgsättningen på flera områden inom det europeiska sidenväveriet och silkesbroderiet. Täta färgrika sidenkompositioner ersätts exempelvis vid mitten av 1700-talet av ljusare färger och luftigare arrangemang. De här nya europeiska stilströmningarna fick även långtgående effekter vid faktorierna i Kanton där efterfrågan på former och mönster i klassisk kinesisk tradition med tiden kom att minska till förmån för en inblandning av ett europeiskt form- och färgspråk. Även andra textiler än siden börjar nu bearbetas i Sverige. Bland annat uppstår ett flertal kattuntryckerier som konkurrerar på en lokal marknad med bomullstyger i de lägre svenska konsumentsegmenten. Här trycks direkta imitationer av kinesiska mönster, men även motivblandningar där exempelvis exotiska djur kan förekomma på samma textil som kaniner och svenska skalbaggar. Och det här får revolutionära följder i det svenska näringslivet under 1700-talet. Uppkomsten av den inhemska manufakturverksamheten kommer nämligen med tiden att försvaga skråsystemet och leda mot allmän näringsfrihet.
Importen från Kina får även en avgörande betydelse för förändringar inom lergodstillverkningen. Lergodstillverkningen i Europa bestod innan influenserna från Kina framför allt av fajans. Hemligheten med porslinet, den så kallade kaolinleran var ännu okänd i Europa. Men den här hemligheten och koden att tillverka porslin kom att avslöjas Johan Friedrich Böttger i Dresden och som följd startas ett flertal porslinsfabriker runt om i Europa. I Sverige är Marieberg först att producera äkta porslin under en mycket kort period 1759, 1867-1769 samt 1772-1782. Någon större serieproduktion kommer inte igång i Sverige förrän Rörstrand börjar producera benporslin 1857. Viktigare blir kunskapen om kaolinleran och porslinet i övergången från fajans till flintgods, ett stengods som är betydligt mer likt porslin än den porösa fajansen. Det kinesiska porslinet som tidigare varit mycket kostsamt och framför allt använts som prydnadsföremål, blev med de ostindiska kompaniernas import och konkurrensen från en europeisk produktion nu bruksföremål i de övre stånden.
På arkitekturområdet gjorde det kinesiska inflytandet avtryck på fler sätt än de kinesiska paviljongernas karnissvängda tak. Det 1731 grundade Ostindiska kompaniets hus i Göteborg är det första monumentalbygget i Sverige som uppförts för enskilda kommersiella syften. Ostindiefararnas laster kom att berika privata näringsidkare, men även staten. Mycket av lasten såldes vidare och gjorde Göteborg till en internationell handelsstad. Den här internationella miljön – vilken till stor del var orienterad gentemot England då det Ostindiska kompaniets verksamhet grundats med hjälp av engelskt kapital – kom att bidra till att stadens arkitektur orienterade sig bort från Paris och mot England.
De kinesiska produkter och scenografier som produceras under perioden kan knappast karaktäriseras som vetenskapligt noggranna. Importen från Kina är otvivelaktigt ett uttryck för tidens estetiska exotism även om den inte enbart är grundad i en sådan. I mycket grundas intresset av Kina i en idealbild av ett land med framstående vetenskap, rationellt tänkande, modern filosofi, upplyst despoti och meritokrati vilket för upplysningens lärda män och kvinnor blev ett alternativ till det tänkande och den samhällsorganisation som var förhärskande i Europa. Med tiden kan man emellertid rimligen tänka sig att de sjömän som återkom från Kina inte bara medförde varor, utan även berättelser om landet Kina. Bilden av Kina bör därför ha gått från mycket vag och exotisk till att med tiden bli mer nyanserad. När motreaktionen så småningom slår till mot den idealiserade bilden av Kina, kvarlever dock det estetiska inflytandet. I varje fall en tid, till dess att européerna finner nya influenser i Grekland, Egypten och Rom i spåren av utgrävningarna i Herkulaneum och Napoleons fälttåg. Men det är som vi brukar säga en helt annan historia.