Glaspest är ett fenomen som drabbar både fönsterglas och bordsglas. Glaspest, eller glassjuka som det också kallas, gör ursprungligen klara glas vitaktiga, dimmiga och slöjade. Trots namnet, så är glaspest ingenting som smittar mellan glas, utan uppstår på grund av att alkalimetalljoner avgår från glasytans yttersta lager. Resultatet blir mikroskopiska defekter i glasytan som gör glaset mjölkigt. Ytan kan också se något fet ut. Glas som drabbats av glaspest går tyvärr inte att åter göra klara.
Glaspest drabbar framförallt äldre glas från 1700-talet och det förindustriella 1800-talet med hög alkalitilsats. Huvudbeståndsdelen i glas är kisel i form av sand av kvarts som smälts tillsammans med basiska flussmedel, soda (natriumkarbonat) eller pottaska (kaliumkarbonat), och stabilisatorer som kalciumkarbonat eller blymönja. Flussmedlet som innehåller alkalijoner hade förr i tiden som uppgift att sänka glasets smälttemperatur för att glassmältningsprocessen skulle fungera i de mindre effektiva förindustriella glasugnarna. Bieffekten har dock blivit att glasets motståndskraft mot glaspest minskat.
Glaspest uppstår genom att glasets alkalimetalljoner regerar med vätejoner, vanligen från fukt i luften eller stående vatten på glasytan. Övertid ersätts glasets alkalimetalljoner av vätejoner, vilket orsakar strukturella skillnader mellan det påverkade glasets ytskiktet och de djupare liggande molekyllagren i glaset. Det här orsakar i sin tur en dragspänning som åstadkommer mikroskopisk sprickbildning i glaset. Kaliumjoner vandrar alltså ut mot ytan och bildar först kaliumhydroxid med närvarande fukt, därefter kaliumkarbonat då jonerna reagerar med luftens koldioxid. Det är kaliumhydroxiden som gör att ytan kan se fet ut. Vid höga halter av svaveldioxid i luften kan en del av kaliumkarbonatet även omvandlas till kaliumsulfat med saltuftfällning som följd.
Glaspest utvecklas snabbast då glas står vått och i relativa luftfuktigheter över 55% med god tillgång till väte. Glaspest utvecklas dock mycket långsamt och är inget som sker över en natt. Första tecknen på glaspest tar inte sällan mer än 10 år att utvecklas så de blir synliga. Så har du glas stående fuktigt är det inte nödvändigtvis för sent att göra något åt saken.
Idag dealkaliseras somligt glas för att motstå glaspest. Dealkaliseringing är en ytbehandlingsprocess som skapar ett tunt ytskikt på glasets yta med en lägre koncentration av alkalijoner än vad som finns i det underliggande glaset, vilket förhindrar alkaliläckage ur glaset.
Vidare läsning
Lagnesjö, Gunilla (2009) Vittringsprodukter på ”sjuka glas”. RAÄ
Fjaestad, Monika (1999) Tidens tand – Förebyggande konservering. Trelleborg
Lämna ett svar