I takt med att glasen blir klarare, allt större rutor sätts i fönstren och fönsterluckorna blir färre under 1700-talet, blir behovet av att på andra sätt avskärma soljuset större. Gardiner för detta ändamål har funnits i slott och större herrgårdar sedan 1600-talet, men det är först under 1700-talets som de får en allmän spridning i övreståndsbebyggelsen. I allmogens gårdar och torp gör gardinen inte sitt inträde förrän kring 1800-talets mitt.[1]
Varför persiennen som varit känd och använd i Asien under mycket lång tid inte får något större genomslag i den svenska bebyggelsen före 1950-talet går väl egentligen bara att spekulera om. En möjlig förklaring skulle dock kunna vara att det i vårt kallare klimat är mer intressant att täcka fönsteröppningen med textilier som både fungerar solavskärmande och begränsar kallras än med persienner som primärt stänger ute soljus. Att persienner dock förekommit i begränsad utsträckning tidigare tyder dock det faktum att ordet, som för övrigt är importerat från Frankrike och syftar på något persiskt, är belagt i det svenska språket redan 1771.[2]
De första persiennerna var av trä, men började kring 30-talet att tillverkas av lättmetall. Ett annat vanligt material in på mitten av 1900-talet var veckat papper. Det är också först vid mitten av 1900-talet när både centralvärmesystem och kopplade bågar blir vanliga som persiennerna får något större genomslag. Under 60- och 70-talen kommer persiennerna bli standard vid nyproduktion av bostäder i Sverige.
Ungefär samtidigt med persiennen, introduceras rullgardinen i Sverige, vilken tidigt verkar fått en större spridning än persiennen. Liksom gardinuppsättningar i textil introduceras rullgardinen först i de övre ståndens bebyggelse, för att därifrån vandra över i de lägre klassernas hem kring mitten av 1800-talet. 17- och 1800-talets rullgardiner var tillverkade av linneväv, ibland behandlade med olja eller fernissa för att ge tyget stadga och förbättra dess ljusavskärmande egenskaper. Många försågs dessutom med handmålade och senare tryckta dekorativa mönster. Gardinerna spikades fast i fönsterfodret och var undertill försedda med en i gardinen insydd rundstång. Mekanismen var enkel och bestod av linor som löpte i ringar fästa i fönstrets övre del. Den självrullande mekanismen, vilket är en amerikansk uppfinning, patenterades först i mitten av 1800-talet i USA.[3]
Noter
[1] Andersson – Hildebrand (1988), s. 124; Hidemark m.fl. (2004), s. 255
[2] Svenska Akademien (2026)
[3] Nationalencyklopedien (2026)
Källor & Litteratur
Andersson, Karin – Hildebrand, Agneta (1988) Byggnadsarkeologisk undersökning. Uppsala.
Hidemark, Ove m.fl (2004) Så renoveras torp och gårdar. Västerås.
Nationalencyklopedien (2026) Uppslagsverket. https://www.ne.se/ [Hämtad 2026-05-30]
Svenska Akademien (2026) Svenska Akademiens Ordbok. https://svenska.se [Hämtad 2026-05-29]
Lämna ett svar