Avrostning finns det flera metoder för. Den omständligaste och den som tar mest tid i anspråk är mekanisk polering med hjälp av stålborste, ståltrissa eller slip. I vissa fall kommer man inte ifrån att mekaniskt avlägsna vissa angrepp, men jag skulle vilja påstå att det är en metod som kommer till heders först när de kemiska och elektrokemiska processerna visat sig otillräckliga.
Rost är egentligen inte en enskild kemisk förening utan en blandning av flera olika järnoxider och järnhydroxider. Huvudkomponenterna är vanligen järn(III)oxid (Fe2O3) och järn(III)oxidhydroxid (Fe(OH)3). Järnoxidföreningar är under normala betingelser svårlösliga men kan på kemisk väg fås att avlägsnas från järnytan. Detta kan åstadkommas på tre sätt.
Antingen sänker man pH genom att tillsätta syra med hög vätejonkoncentration så att rostens oxid- och hydroxid-grupper bildar vatten och järnet övergår i fria vattenlösliga Fe3+ joner. Eller så sänker man oxidationstalet genom reduktion, vilket innebär att järnatomerna tvingas ta upp elektroner. Det här kan göras kemiskt genom att tillsätta ett reduktionsmedel eller göras elektrokemiskt. Den tredje varianten är att binda järnjonerna genom att tillföra ett komplexbildande ämne som konkurrerar ut oxid- och hydroxid-grupperna, en process som kallas kelatering. Reaktionen bildar ett vattenlösligt komplex som gör att rosten släpper från ytan och går att skölja bort Effektiva avrostningsmetoder använder sig av fler än en av dessa processer. Nackdelen med exempelvis syror som exempelvis citronsyra som fungerar både genom att sänka pH och kelatering är att processen riskerar äta även friskt järn.
Avrostning med natriumcitrat är dock en skonsam och effektiv metod för avrostning. Till skillnad från syror är natriumcitrat pH-neutralt, vilket innebär att det löser upp rost utan att skada eller angripa själva järnet. Eftersom den avrostande processen enbart bygger på kelatering går metoden tryggt att tillämpa utan tillsyn.
Blanda 60 gram natriumcitrat och 30 gram natriumvätekarbonat per liter vatten. Lösningen kan förbättras ytterligare genom att tillföra 33 g natriumditionit i samma mängd vatten. Natriumditionit fungerar som reduktionsmedel och omvandlar svårlöslig rost i form av Fe3+ joner till Fe2+ joner, vilka är lättare att lösa upp och avlägsna. Natriumditioniten oxideras dock i lösningen och är därför inte lagringsstabil.
Sänk ned beslagen i lösningen och låt stå. När processen är färdig tas beslagen upp och sköljs av. Eftersom ytan är pH neutral är risken för blixtrost mindre än vid syrabaserad avrostning. Passivering med såpa och omedelbar rostskyddsbehandling så snart beslagen torkat är dock alltid att rekommendera.
Läs om andra metoder för avrostning i artiklarna Rostbehandling med citronsyra och Avrostning med elektrolys.
© Jesper Sundelöf, 2026
Lämna ett svar