Altes Museum och den Preussiska Nyklassicismen
Vi är i Berlin. Snöblandat regn piskar ner från den grå himmelen och jag är egentligen inte alls sugen på att titta på blöta byggnader utan vill hellre smyga in i värmen på Die Mauer Museum och läsa om alla galna flykter över muren. Men det gör jag inte, för nu har jag kommit hela den här vägen för att titta på ett helt annat museum: Altes Museum av Karl Friedrich Schinkel (1781 – 1841). Altes Museum, som betyder ”gamla museet”, hette förstås inte så innan Neues Museum – alltså det nya museet – byggdes 1843-1855. Innan dess hette Altes Museum ”Königliches Museum” (kungliga museet) vilket man kan få en hint om genom att läsa entablementets fris vars latinska text lite fritt översatt lyder ”Fredrik Vilhelm III grundade museet för studiet av antiken och de fria konsterna 1828”. Att texten är på latin är egentligen lite bakvänt, för anledningen till att Altes Museum är så känt bland arkitektuhistoriker är att det är ett av Schinkels och den preussiska nyklassicismens allra främsta monument och det som är speciellt med denna är att den var inspirerad av Grekland snarare än Rom. Medan resten av världen i början av 1800-talet lämnar den grekiskt inspirerade nyklassicismen till förmån för den romerskt inspirerade empiren, slänger Schinkel upp Altes Museum som blir stilbildande för hur grekisk arkitektur kan ta sig uttryck i moderna applikationer.
Altes Museum är spännande inte bara på grund av sin hellenistiska nyklassicism, utan för vad museet som byggnad säger om tidsandan i Tyskland. Vid den här tiden var Tyskland ett mycket löst sammansatt rike av olika furstestater. Men gryende finns tanken på ett enat Tyskland och att det i Tyskland finns upplysta medborgare vilka är andliga arvtagare till det antika Grekland, vilket förstås avspeglas just i Altes Museums arkitektur. Schinkel bygger i Altes Museum för den tyska gemenskapen och att stilen blir nyantik snarare än en mer romerskt inspirerad nyklassicism är ingen slump eftersom det handlar om ett aktivt avståndstagande från Frankrike och Napoleontidens kejsarstil. Signalen är här att det tyska folket har en gemenskap i sitt arv och att detta arv är något kvalitativt annorlunda än den stora grannen i väster, Frankrike. Att museum byggs i en klassisk arkitektur är också symptomatiskt som en spegling i fasaden av museets innehåll. Det är ett antikt, klassiskt arv som skall förvaltas i museet för det gemensamt tyska, nationen som är arvtagare till den klassiska kulturen.
Schinkel som konstnär är dock inte enbart klassicist. Hans tidiga konst har tydliga romantiska drag och när han får i uppdrag att bygga kyrkor förefaller han eklektiskt gränsöverskridande och bygger ett flertal byggnader i gotik. Schinkels inflytande över sin sam- och eftertid beror också mycket på hans teoretiska arbeten och utkast till byggnader som aldrig kom att bli uppförda. Värt att notera är även att Schinkel införde det nordtyska tegelbygget i Berlinarkitekturen. Och här skulle jag nog vilja komma med ett litet tips: Åker man till Berlin, så kanske man inte kommer undan att kika på Altes Museum, Riksdagshuset och Brandenburger Tor, men den verkliga behållningen är tegelarkitekturen i Berlins stationsbyggnader uppförda i rohbau under 1800-talets sista decennier. Missa exempelvis inte Hackescher Mark Station uppförd 1882. En stationsbyggnad som gör pendlingen lätt för sinnet.
