Rostbehandling med ättika och linolja
Första gången jag provade det här blev jag besviken. Någonstans hade jag hört att 24 timmar i ett bad av ättika skulle lösa rost på beslag av järn och plåt. Jag lade mina beslag i en plastbunke och täckte dem med 24-procentig ättika. När jag ett dygn senare kikade ner i bunken hade inte någonting hänt. Besviken lät jag beslagen ligga och gick och köpte nya. När jag däremot en vecka senare skulle tömma bunken på ättika bestod innehållet av en svart-brun sörja av löst rost och längst ner på botten låg beslagen och glänsde bland rostflagorna. Som excalibur i den mytomspunna sjön. Faktum är att det här är så nära magi man kan komma inom byggnadsvården. Ättikan löser faktiskt det mesta av rosten på beslag man tror är bortom all räddning. Kvar blir inte mer ytrost än det är möjligt att raskt polera bort med lite stålull eller en roterande stålborste på borrmaskin.
Det finns förstås hundratals olika metoder för att avlägsna rost, men ättika är min favorit. Eftersom jag inte har särskilt bråttom då bågarna skall glasas ur och skrapas och linoljefärgen skall hinna härda mellan strykningarna drar tre-fyra dagar i ett ättikabad inte ner tempot i fönsterrenoveringen. Fördelen är dessutom att ättikan även avlägsnar färgrester och jag slipper både starkare kemikalier, såpabad eller tumlare.
När beslagen polerats brukar jag hetta upp dem med en gasolbrännare alternativt med hjälp av glödande kol om jag har många, och sedan doppa dem i en pyts med linolja. Det här är den enda rostskyddsbehandling jag brukar använda. Beslagen målas därefter med linoljefärg på samtliga sidor innan de skruvas tillbaka på fönster, dörrar och grindar. Jag brukar oftast inte labba med särskilda rostskyddsfärger utan går direkt på med den kulör beslaget skall ha i sitt slututförande direkt. Vill man kan man dock använda en linoljebaserad järnmönja med hematit som skall ha rostskyddande egenskaper. Lycka till!