Köket del 1 – El och Porslin
Jaha, då var vi utan kök. Eftersom Saltarvets gamla kök föll i bitar så fort man funderade på att röra någonting så är det kanske inte någon större förlust. Den allra vanligaste situationen var exempelvis att man fick hela lådfronten i handen när man försökte dra ut någon låda. I bästa fall bara knoppen. Sådant går förstås att laga med lim och skruv och värre kanske det var med de fuktskadade spånskivemodulerna, de läckande avloppen och svartmöglet som växte bakom skåpen. Nu behöver ni inte oroa er för att det är något gammalt kulturkök som ryker utan det är ett sådant där Dallas-kök med krusidulliga speglar och fanérskivor från 80-talet som stått monterat på en heltäckande plastmatta. Mögligt, fuktskadat och inte saknat av någon utom möjligen Sue-Ellen.
Jag brukar ju anse att man ska vara försiktig med att avverka alla årsringar i gamla hus när man renoverar utan istället försöka hitta en balans mellan att bevara original och förändring. Det här köket har dock inte varit försvarbart att spara. Det innebär emellertid inte att det med nödvändighet måste gå på tippen. De underskåp och bänksivor som inte varit helt förstörda av fukt har efter mögelsanering kommit till användning i vårt lilla färg- och oljerum i källaren där det nu finns goda och prakiska ytor för blandning och förvaring av färg. Med en notering i blyerts på en av luckornas insida säkerställer vi att man även i framtiden kommer att förstå att de här skåpen en gång i tiden satt monterade i köket. Att riva innebär inte heller bara negativa konsekvenser. När kökskåpen monterades ned frilades en okänd bit av Saltarvets historia. Se på fotografiet ovan: Vid gränsen mellan den gulmålade väggen som är original och det grå råputsade partiet kan man ganska enkelt se att det en gång suttit en dörr eller möjligen ett öppet valv. Bredvid dörren finns spåren av en vägg som gått parallellt med ytterväggen fönstret sitter i. Det här rummet har med andra ord varit betydligt smalare en gång i tiden och troligen utgjort en passage mellan bageriet och brödbutiken. En gissning är att utrymmet använts som butikens förråd. Ytterväggen har kvar originalfärgsättningen i senapsgult och vitt med en mörk grön rand mellan vägg- och takfärg.
När kökskåpen och mattan nu är borta skall ytterväggen mögelsaneras, vi skall spåra för el, slanga, tråda, och putsa, sedan skall vi bygga ett nytt kök i tjugotalsstil som jag ägnat hela våren åt att rita. Det är millimeteranpassat och jag har ont i magen hela dagen när jag mäter ut markörerna för eluttag och strömbrytare i köket. Jag har ungefär 3 millimeters tolerans. Elis skrattar åt mig där jag ojjar mig med tumstocken i köket. Elis det är min elektriker det. Passande namn tycker jag. Det tycker han också. Han garvar och undrar vad det blir för porslinsschabrak vi ska sätta in idag. Han låter alltid sarkastisk när jag kommer dragande med kulodosor i porslin och strömbrytare i bakelit. Han tycker det är helt annat porslin man ska ha i ett kök än små porslinsisolatorer och runda kopplingsdosor. Sen svär han som en borstbindare när han knipsar sönder porslinet och bryter bakeliten. Då är det jag som är sarkastisk och undrar vad han är för jäkla elektriker egentligen. Sen hämtar jag nya kulodosor och han visar sig ändå lite nyfiken av sig och undrar var jag köper alla isolatorer, kulodosor och strömbrytare. För fint tycker han ändå att det blir även om det är jävligt att knipsa porslin och dra textilkablar!
