Köket del 4 – Knoppar och skålhandtag
Nu börjar jag kunna se slutet. Jag sitter på golvet med kaffekoppen och skruvar lås och beslag i köksluckorna. Det var nära att det inte blev gjort den här veckan heller för när skålhandtagen dök upp från leverantören visade det sig att de skickat fel sort. Istället för rena metallbeslag har de skickat skålhandtag infärgade med någon sorts fuskpatina. Men jag pallar faktiskt inte att skicka tillbaka dem. Jag har ätit all microlasagne man mäktar med under en livstid och nu vill jag bara få köket klart. Fuskpatinan får jag leva med en stund tills dess att jag orkar byta.
Det är intressant det där. Alltså behovet vi har av att köpa nya saker som ser gamla ut istället för att köpa nya som får åldras med grace. Ja, eller köpa riktiga gamla grejjer på en gång då. Men den där oförståelsen kommer väl av att jag inte växt upp med nya jeans med hål på låren från JC. Mina jeans har bara hål på knäna från att ha krupit runt på alla fyra och skruvat skålhandtag och det kanske inte är riktigt lika sexigt, vad vet jag. Men det är nåt där, i den där fablässen för det förment gamla. Något skevt i vår syn på historien. Och jag är förstås en del av problemet så historiker jag är. Jag agerade ju faktiskt tvärt emot vad jag nu predikar när jag bestämde mig för att pigmentera de nya parkettgolven på Saltarvet mörka. Det är som om vår bild av historien alltid måste filtreras genom modernitetens glasögon. Det är som om gammalt också måste innebära slitet. Jag glömmer aldrig en film jag en gång såg där skådespelarna som skulle föreställa någon form av bronsåldersmänniskor sprang runt i gröna smycken. Jag fattade ingenting innan jag insåg att någon i produktionsteamet fått för sig att bronssmycken är gröna. Och det är klart att de är. När man ser dem ärgade på museum. Men inte tusan var de ärgade för 3000 år sedan! Det här var förstås inte en film med någon större budget så kanske man får förlåta den research-missen. Och ärligt talat är min budget för köket också slut, så nu blir det fuskpatina på handtagen och gröna bronsbeslag ett tag framöver! Och i ärlighetens namn, vem är jag att raljera, jag som pigmenterat parkettgolv och precis köpt en kalasmodern spis med det enda argumentet att den lite, lite, lite grann mer liknade en äldre gasspis än den andra varianten jag kikade på. Man ska inte kasta sten när man sitter i anakronistiska kök som talesättet säger.
