Linoljefärg vs Alkydemulsion
Det här testet gav utfall betydligt snabbare än jag trodde det skulle göra. Ett av söderfönstren på Saltarvet har jag valt att måla med linoljefärg på utsidan av ytterbågarna, medan ytterbågarnas insidor och innerbågarna hanterats olika. Den ena luften har helt målats med linoljefärg (Ottossons Gräddvita), medan den andra luften målats med en vattenburen alkydemulsionsfärg (Jotun Optimal). Samtliga bågar skrapades trärena och målades enligt färgtillverkarnas instruktioner i juli 2021.
För att minnas hur jag gör mina färgtest brukar jag dokumentera dem i en liten anteckningsbok som alltid ligger i verkstaden. Dessutom markerar jag alla bågar i blyerts med renoveringsdatum och färgfabrikat. Vill du göra egna tester så kan det vara värt att också ha en tanke med vilka provuttag du väljer att göra och varför. Just det här fönstret valde jag för att jag ville undersöka vad som händer när ett fönster är utsatt för ett ökat fukttryck. Fönstret sitter ut mot havet och är utsatt för en hel del regn från sidan, vilket vid stormar ibland kan resultera i att fukt trycks in mellan båge och karm. När bågarna målades valde jag dessutom att inte ta ur glasen och kitta om dem. Det kitt som satt fast fick sitta, övrigt bättrades med linoljekitt och kittvälling. Det här är en lösning som aldrig blir perfekt men som kan fungera tillfredsställande under rätt förutsättningar, och det var precis detta jag ville undersöka: Hur väl står sig linoljefärg mot alkydemulsioner vid ökad fuktpåverkan.
Redan ett år efter ommålningen av fönstren kunde de första sprickorna i alkydemulsionsfärgen skönjas. Fotografierna nedan är tagna två år efter ommålningen och som man tydligt kan se har alkydemulsionsfärgen spruckit upp och underliggande trä börjat svartna. Förutom en viss smuts som ligger på ytan så ser linoljefärgen däremot i princip nymålad ut.
Det som hänt här är att alkydemulsionsfärgens hårda filmbildning på ytan i kombination med träets rörelser gjort att färgen spruckit varpå fukt letat sig in och fått färgfilmen att släppa från träet, vilket den kan göra eftersom färgen i princip ligger som en regnkappa uppepå träet. Linoljefärgens mer flexibla ytfilm i kombination med sin djupverkan i träet ger däremot en bättre motståndskraft mot sprickbildning. Linoljefärgens polymer blir vid målning med flera lager även den närmast diffusionstät, men med solen och tidens hjälp öppnar sig färgen och blir ånggenomsläpplig vilket gör att fukt som går in i träet kan avgå igen. Genom en plastfilmspolymer kan fukt inte diffundera eftersom den inte är ånggenomsläpplig, varför underliggande trä börjar ruttna. Nu skall man dock komma ihåg att Linoljefärgens största fördel egentligen inte är diffussionsöppenhet, utan att oljan i färgen impregnerar och mättar träet med olja, vilket gör att virket inte kan suga åt sig någon ytterligare fukt.
Nu återstår bara att komma på hur man i allsin dar ska lyckas få folk att förstå att deras påtvingade fönsterbyten inte beror på dåliga fönster, utan på skitprodukter från färg- och byggbranschens kvacksalvare.
