I den här artikeln samlar vi tips, trix och information om målning med Ottossons linoljefärg. För att få en komplett beskrivning och få veta hur tillverkaren själv anser att målningen bör göras bör man kontakta Ottossons Färgmakeri AB i Genarp. Många tillverkares garantier gäller endast om man följt den instruktion som utges av tillverkaren varför jag nogsamt vill påpeka att det finns en vits att göra just det om man själv är osäker. I den här artikeln samlar vi dock information och tips som är baserade på vår erfarenhet av att under många år måla med Ottosson linoljefärg. Tips som fungerat bra för oss och för de behov vi har haft.
Ottosson Färgmakeri grundades 1989 av Gunnar Ottosson i Genarp i Skåne, som började experimentera med egenproducerade linoljefärger under sin konstnärsutbildning. Företaget har ingen egentlig bakgrund inom byggnadsmåleriet utan verksamheten kan sägas ha spillt över på detta område från verksamheten med konstnärsfärger.
Ottossons färg är ett enburksystem. Färgen är mycket tjock, vilket möjligen är ett arv från konstnärsfärgstraditionen. Fördelen med färgens höga viskositet är att det svårt att oavsiktligt skapa rinningar och gardiner. Färgen har helt enkelt en tendens att bli kvar där den strukits på. Fylligheten, med mycket pigment och fyllnadsmedel i förhållande till olja, gör att färgen generellt också får en god täckförmåga. Nackdelen med färgens fyllighet är dock att första strykningen är tung att pensla ut om färgen inte spädes med olja eller lösningsmedel. Ottosson rekommenderar att grundfärgen späds 35 % linoljefärg, 50 % rå linolja och 15 % balsamterpentin. Eftersom jag inte tycker om att måla med inblandning av terpentin eller nafta späder jag grundfärgen med 50% rå linolja om jag måste, alternativt målar jag med outspädd färg vått i vått efter grundning med rå linolja varefter jag lägger 2 strykningar med ren färg. När Ottossons färg inte tunnas med terpentin har den emellertid en tendens att kunna börja pärla och krypa i strykning tre.
Även om Ottossons färg har en god täckförmåga upplever jag inte sällan att färgen kan behöva strykas fyra gånger för att inte lämna matta fläckar som inte mättats med olja i äldre virke. Ottosson har tidvis dessutom haft tämligen stora problem med matta stråk i sina järnoxidmättade kulörer i skalan röd, grå, svart. I min verkstad med normal luftväxling får jag ofta återkommande problem med att deras järnoxidmättade mörka kulörer med höga oljetal får matta stråk i en färg med i övrigt hög glans.
Enligt Ottosson skall färgen i utomhusapplikationer hålla 8 till 15 år. Jag upplever dock att färgen har en ganska blandad livslängd. Vissa nyanser har jag målat med god livslängd och andra nyanser, gröna exempelvis har börjat krita mycket fort.
På senare år har det framförts att Ottossons linoljefärg inte fungerar ihop med Danalims linoljekitt då färgen efter ett tag skulle falla av kittet. Det här är något jag själv inte har upplevt trots att jag ofta använt just den kombinationen. Det låter också mycket märkligt att det skulle vara något i den kemiska kompositionen i färg och kitt som inte spelar ihop. Här är det istället med stor sannolikhet färgens viskositet som spökar. När färgen är tjock, som i Ottosons fall, kan tendensen bli att färgen ”gnuggas” ut över kittet med många upprepade penselstrykningar. Vad som då händer är att den oxidhinna som börjar byggas så fort kittet tas ur burken, släpper från resterande icke-oxiderat kitt. Det troliga är alltså att det är oxidhinnan som släpper från kittet och inte färgen från kittet. Den här risken kan avsevärt minskas genom att späda den första strykningen som läggs på kittet, eller använda en pensel med längre borst och en lätt hand vid påföringen.
En annan möjlig anledning till ojämna resultat i kombination med Danalims kitt som Ottosons själva brukar framhäva är att Danalims linoljekitt är långsamtorkande, vilket medför att det oftast blir övermålat allt för snabbt med stor risk för krackeleringar i färgfilmen i solutsatta lägen. Färgen torkar på ett par dagar och blir då hårt belastad när det mjuka kittet rör på sig av solvärmen. Ottossons menar att bäst resultat uppnås om man målar efter att kittet har torkat. Olika kitt torkar olika fort, och Ottosons rekommenderar Illbruck som är torrt på 7-14 dagar eller Allbäcks linoljekitt som har ungefär samma torktid. Själv använder jag en 50/50 blandning av Danalims och Allbäcks linoljekitt och målar direkt efter kittning och har aldrig haft något problem med det.
Färgmakaren är generellt hjälpsam vid reklamationer och svarar på frågor om färgen.
Kortfakta om Ottosons linoljefärg
Inne-/utomhusfärg
Främst en bra inomhusfärg. Utomhus upplever jag att färgen kritar ganska snabbt och har begränsad livslängd.
Burksystem och bindemedel
Enburkssystem. Kokt linolja, syresatt och upphettad till 140 grader.
Färgens åldersbeständighet
Färgens livslängd utomhus är 8-15 år enligt tillverkaren. Färgen innehåller zinkoxid som med linoljan bildar zinktvålar som gör färgfilmen fast, tät, elastisk, fukttålig och skyddar bindemedlet mot UV-ljusets nedbrytning. Färgen kritar dock ändå tämligen snabbt möjligen beroende på lågt oljeinnehåll i förhållande till pigment och fyllnadsmedel. Vissa nyanser kritar redan efter ett år. Livstiden förlängs dock avsevärt med en extra strykning kokt linolja som top coat. Dock ökar då benägenheten för påväxt av mögel om denna strykning görs utan biocider. Färgen har låg benägenhet att krackelera och åldras som nämnt generellt genom kritning.
Färgens torktid
Färgens torktid varierar mellan ca 12 och 36 timmar beroende på förutsättningar. I praktiken är färgen sällan övermålningsbar i mitt måleri redan efter 24 timmar utan jag behöver planera för två dygns torktid. För inomhusmålning rekommenderar Ottosson tillsats av 10 ml sickativ per liter färg. I kokprocessen tillsätts mindre än en promille sickativ bestående av kobolt, mangan och zirkonium.
Färgens lösningsmedel
Färgen innehåller inga lösningsmedel med tillverkaren rekommenderar att späda grundfärgen med 15% balsamterpentin.
Färgens biocider
Färgen innehåller zinkoxid. Färgen skall generellt inte innehålla andra biocider. I guldockran är påväxtskyddet dock förstärkt något då pigmentet är extra känsligt för påväxt.
Färgens utstrykningskänsla och finish
Ottosson färg är tjock vilket gör det svårt att oavsiktligt skapa gardiner och russinhud vilket kan vara en fördel när man är ny som målare. Å andra sidan gör den höga viskositeten att det är svårt att åstadkomma skarpa linjer längs kanter eller mellan två kulörer där man vill kunna ”putta” en mycket liten pärla färg framför sig med pensel. På grund av färgtjockleken tenderar Ottossons färg i sådana fall att efterlämna en liten upphöjning i kantlinjen på ett sätt som en färg med låg viskositet inte gör.
När Ottossons färg inte tunnas med terpentin har den lätt för att börja pärla och krypa i strykning tre. Att färgen har hög viskositet innebär också att penselhåren blir väl synliga i den slutliga finishen. Färgen kan upplevas något grynig i strukturen och når inte lika hög glans som vissa andra fabrikat gör.
Ottossons färg har i min verkstad med normal luftväxling haft återkommande problem med att deras järnoxidmättade och mörka kulörer (exempelvis engelskt röd och svart) med höga oljetal får matta stråk i en färg med i övrigt hög glans.
Färgens pigment och nyanser
Ottosson tillhandahåller strax under 60 olika standardkulörer. Fabriken kan bryta specialkulörer enligt NCS och RAÄ på förfrågan. Färgmakeriet kan även bryta kulörer efter inskickade förlagor. Tillverkaren tillhandahåller dessutom dammartharts i både fast form och som lösning för att skapa tåligare ytor för exempelvis golvmålning. Ottossons använder ljusäkta pigment. Ultramarin har dock sämre motståndskraft mot väder och vind då det är känsligt för syre, vilket gör att färgen vitnar och åldras snabbare
Färgens fördelar
Enburksystem med få förpackningar. Vältäckande. Hög viskositet och rinner inte
Färgens nackdelar
Pärlningstendenser om färgen inte späds med lösningsmedel. Relativt låg glans & kan ge matta stråk. Mattas snabbt utsatt för väder
Lämna ett svar