Sågning av timmer och val av virke
Sågning av timmer är en konst. En konst det säkert tar ett helt yrkesliv att bemästra till fullo. Det finns dock ett antal grundfakta som är nödvändiga att lära sig för att kunna välja rätt virke till sina fönsterprojekt. Tursamt nog tar den här baskunskapen inte fullt så lång tid att lära sig. Den grundfaktan är ämnet för den här artikeln.
Det finns ett flertal olika sätt att såga timmer på och metoden man väljer gör timret lämpligt för olika saker. Oavsett typ av sågning skall man alltid köpa rotstock till sina finare snickeriprojekt. Rotstocken är stammens nedre del. Den översta kallas toppstock och biten däremellan för mellanstock. Rotstocken har mindre kvist och ur dess sidouttag kan man få helt kvistfri kärnfura.
Den vanligaste sågningen av brädgårdstimmer idag är så kallad blocksågning. Ur stockens två sidor sågas en eller två brädor varefter stocken, som nu kallas blocket, vrids ett kvarts varv och ett antal plank kan sågas ur blocket. Skillnaden mellan plank och bräda är dess tjocklek. Någon absolut måttdefinition finns inte men en bräda är alltid tunnare än ett plank. Ganska vanligt är att gränsen för en brädas tjocklek ligger kring 28 mm och att man däröver talar om plank. Blocksågning ger stående till halvt stående årsringar i centrumuttagen, medan de yttre sidouttagen kommer att få liggande årsringar. Definitionen av stående årsring innebär att vinkeln mellan virkets flata sida och årsringen är mellan 60 och 90 grader. Eftersom blocksågning ger stora uttag med mindre vinkel är det här är en sågning som oftast inte lämpar sig för fönster och snickerivirke.
Den bästa sågningen för fönster och snickerier är istället stjärnsågning. Stjärnsågning är ett nytt sågmönster som utvecklats på KTH för att framställa virke med stående årsringar som är fritt från märg och juvenil ved. Juvenil ved, eller ungdomsved, kallas de tidigaste 10-20 årsringarna i mitten av stocken. Ungdomsveden krymper mer i längsled än övrig ved vilket innebär att om denna ved inte avlägsnas innan torkning ökar risken för sprickbildning i virket eller att virket blir krokigt. Stående årsringar får virket alltid om det sågas radiellt ur stocken, vilket man gör med stjärnsågning. Virke med stående årsringar har små, förutsägbara fuktrörelser, i princip ingen kupning och står bättre emot utvändig fukt. Med stjärnsågning får man även ut längre kvistfria stycken än vid blocksågning eller genomsågning. Nackdelen med stjärnsågningen är att en stor del av stocken kommer att sluta i trekantiga längder utan något större användningsområde inom byggnadsvårdssnickeriet. Men plankuttagen är prima.
Näst bäst kan nog kvartersågning anses vara som också ger virke med stående årsringar. Vid kvartersågning delas stocken först i två vinkelräta snitt genom märgen för att därefter sågas i 45° vinkel mot de första snittytorna. Både kvartersågning och stjärnsågning är kostsamma processer, dels på grund av virkesspillet de ger upphov till, men också på grund av dess komplicerade sågning. Båda processerna ger dock stående årsringar och virke av god kvalitet.
En sågning som inte är lika kostsam men som ändå ger gott snickerivirke kring kärnan är genomsågning. Sågningen görs som den låter rakt igenom stocken med valfritt antal snitt. Centrumuttagen, de så kallade mitt-xen får stående årsringar, nästkommande sido-x får stående till halvstående ringar. Efter sågningen kantas varje bräda individuellt. Sidoutbytena kan ge helt kvistfritt virke.
Hur många plank man tar ur en blocksågning eller genomsågning kallas för x. En 2x sågning innebär alltså att man lägger ett snitt rakt igenom märgen och tar ut ett plank på vardera sida. En 4x sågning innebär ett likadant märgsnitt och att man sågar ut två plank på vardera sida om märgen. Det här är en gammal nordisk sågningspraxis. Nackdelen med märgsnitten är att man får två centrumuttag som sedan måste klyvas, eftersom märgen i furan inte går att använda. Ett sätt att få mindre märgspill är att använda sig av udda x, dvs 3- eller 5x-sågning som innebär att endats ett centrumuttag innehåller hela märgen och juvenilveden.
En annan variant för att urskilja märgen är att såga med så kallad märgfångare. Blocket delas då med ett sågskär på ömse sidor om märgen så att märgen innesluts i mittbiten. Istället för att få ett tjockt plank som mitt x som vid 3x sågning får man en tunn mittbit.
Val av sågning påverkar även kvistarnas utseende i virket. Radiella sågningsmetoder innebär att sågningen görs längs med kvistens växtriktning varför kvistarna blir avlånga och stora. Chansen att får kvistfritt virke blir dock större. Vid genomsågning eller blocksågning så blir centrumuttagens kvistar avlånga eller ovala, medan kvisten blir rundar ju längre ut i sidouttagen man kommer.
Centrumutbytet (mitt-xen) i furun rotstock ger alltid mer kvist än sidouttagen varför jag använder det här virket till fönsterkarmar. När märgen är bortsågad vänder man kärnsidan av klyvningen där den mesta av knasten sitter utåt varpå man får det renare virket inåt i fönsterkarmen. Knasten påverkar inte livslängden negativt men kan uppfattas som skönhetsfel om de vänds inåt i konstruktionen. Sidoutbytet (Sido-xen) som ger kvistfriare virke använder jag till bågvirke.