Att göra en färgtrappa

Färgtrappa. Foto: Rijksdienst voor het Cultureel Erfgoed

En färgtrappa är en forensisk undersökning av en målad ytas historia. Färgarkeologisk undersökning kallas det av vissa och det beskriver rätt väl vad det rör sig om, alltså att man lager för lager skrapar sig bakåt i historien genom ytans målade färgskikt, för att få en förståelse för tidigare färgtyper och nyanser. Färgtrappan är inte alltid det bästa sättet att analysera underliggande färgskikt. För detta är det ibland bättre att skära ut ett tvärsnitt och analysera detta i mikroskop genom så kallad färgsnittsanalys, en metod som också kan ge information om antalet mellanstrykningar. Färgsnittsanalys är dock ett både svårt och omständligt sätt utreda färglagrens nyanser, särskilt för en privatperson, i normalfallen duger det därför gott att skrapa sig fram till en färgtrappa. Eller något som i varje fall liknar en färgtrappa.

En färgtrappa kan se ut på många sätt, alltifrån en serie mycket prydliga kvadrater på linje i fallande åldersordning till ett antal skrapade fläckar separerade i rummet och utan uppenbar inbördes kronologi. Den förstnämnda varianten är vad du kommer att hitta i varenda coffee-table bok om byggnadsvård, den sistnämnda är nog vanligare i verkliga antikvariska undersökningar där det viktiga är att få fram information och inte hur snyggt man får fram denna information. Hur prydlig din egen färgtrappa blir handlar mest om hur mycket tid du vill lägga ner och hur lättseparerade de olika färgskikten är från varandra. Prydlighet är inget krav, men kan vara trevligt om man önskar behålla färgtrappan synlig för framtida referens. Ett krav är dock att färgtrappan systematiskt dokumenteras, men detta kan även göras i bild och skrift, varför prydligheten lika gärna kan åstadkommas digitalt. En god anledning till att färgtrappan inte endast skrapas på ett ställe i rummet är också att det tyvärr inte finns någon lag som säger att samtliga ytor i rummet målats samtidigt och med samma nyanser.

I all antikvarisk undersökning är dokumentation av processen A och O. Det här är en princip jag tycker att man kan applicera även om man endast utför arbetet för egen del i sitt eget hus. Att dokumentera är idag enkelt och går oftast att göra tillfredsställande med hjälp av en mobiltelefon eller en enkel digitalkamera. Börja alltid med att fota ytan innan du påbörjar arbetet. Fota därefter regelbundet allt eftersom arbetet fortskrider. Nya upptäckter skall alltid dokumenteras, men nya foton bör även tas ofta utan att något nytt upptäckts, inte sällan kan man i fotografiet se saker man inte såg under arbetets utförande.

Färgtrappor blir olika stora beroende på hur många lager färg som målats. 20 x 10 centimeter brukar dock oftast räcka gott. Du bör välja en yta som är representativ, dvs som inte är ovanligt nött eller som legat i direkt solljus eller totalt mörker. Se också till att du väljer ett ställe där du kommer åt att arbeta ordentligt. Avser du att spara färgtrappan för framtida referens kan det vara en god idé att placera den på en något undanskymd plats.

En färgtrappa som de kanske oftare ser ut. Foto: Eva Wockatz, Sörmlands museum

Dela upp färgtrappan i ganska små sektioner. Att skrapa perfekta små fyrkanter är otroligt tidskrävande och du vill absolut inte arbeta med större ytor än du måste. Ett par kvadratcentimeter duger gott. Den första sektionen lämnar du oskrapad. Det är den nuvarande nyansen. I nästa sektion skrapar du ned till underliggande färgskikt. I sektionen efter det till nästa färgskikt. Sedan fortsätter du på det sättet tills du kommer ned till det omålade grundmaterialet, trä eller plåt eller vad det nu kan vara. För att underlätta arbetet brukar jag inte sällan använda pannlampa för att slippa släpljus och skuggor. Ett annat tips är att påbörja arbetet genom att med en spetsig skalpell skära ut kanterna på den första sektionen. Det här underlättar om du vill att färgtrappan skall vara klart distingerad mot resten av underlaget. Skär man inte kanterna kommer färgflagorna du skrapar inte ta hänsyn till din avgränsning av färgtrappan när de sprätter iväg och kanterna blir därför trasiga. Själva skrapningen gör jag sedan omväxlande med en spetsig skalpell och en skalpell med rundad egg. Vissa underlag går också bra att skrapa med rakbladsskrapa.

När du är färdig brukar praxis vara att markera färgskikten med blyerts vid sidan av färgtrappan. Det rena underlaget är då nivå 0, den första strykningen färg blir nummer 1 och så vidare. Nu är färgtrappan i princip färdig och du kan jämföra nyanserna med en NCS-färgvippa för att hitta den kulör du önskar återskapa. Viktigt är dock att komma ihåg att färgjämförelser skall göras på rena och fuktade underlag. Man får ju tänka sig att färgerna varit utsatta för år av smuts och mattning. Jag brukar försiktigt tvätta av ytan med ljummet vatten och sedan påföra ett tunt lager kokt linolja med hjälp av en trasa, för att på det sättet få fram originalfärgens lyster.

Lycka till! Och du, bli inte ledsen om det inte blir så prydligt som du tänkt dig. Det blir det sällan.

Lägg till en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *