Årets boktips 2024
Letar du efter julklapp på temat byggnadsvård, bygghantverk och bebyggelsehistoria? Vad passar då bättre än årets boktips 2024 från saltarvet.se? Nedan följer tre tips på böcker på ämnet renoveringskonst jag plöjt i år. Som vanligt är det nödvändigtvis inte nya releaser utan titlar som råkat passera mitt skrivbord under året. En av dem är till och med en gammal goding från 1992 i form av Göran Kårings doktorsavhandling ”När medeltidens sol gått ned”.
Göran Kårings undersökning av rekonstruktionsdebatten som fördes under 1800-talet och kring sekelskiftet 1900 var mig veterligen länge ett av få mer omfattande verk som behandlade europeisk rekonstruktionskonst. Kårings bok fokuserar på perioden 1815-1914 och länderna England, Frankrike och Tyskland. Det här gör dock inte boken ointressant ur ett svenskt perspektiv eftersom vår rekonstruktionshistoria i det mesta utgått just från strömningarna i dessa länder. På cirka 400 sidor går Göran Kåring igenom de olika linjerna i restaureringsdiskussionen under 1800-talet. Skall man konservera byggnader så som de är, modernisera dem, rekonstruera dem till sitt ursprungliga skick eller till och med skapa något som aldrig manifesterats i fysisk form, men kanske en gång varit arkitektens vision? Eller borde varit arkitektens vision? I boken får vi möta byggnadsverk som Westminster Abbey, Notre Dame, Kölnerdomen och det flesta av 1800-talets stora katedralrestaurationer. Kårings förtjänst ligger dock inte i framställningen av hur enskilda monument renoverats eller rekonstruerats utan hur byggnadsvårdens teoribildning vuxit fram och hur dess idéer strömmat över gränserna. Låt inte det faktum att boken är en doktorsavhandling avskräcka er. Jag förstår att det kan låta mastigt, men fördelen med akademiska avhandlingar är att de är mycket raka i sin framställning. Man sätter upp en hypotes, lägger fram bevis och sammanfattar och analyserar. Det gör att Kårings bok presenterar en förståelig linje i de ibland ganska röriga restaureringsförhållandena under förrförra seklet. Vill man kan man välja att endast läsa sammanfattningen så kommer man änå ur boken med en ganska god förståelse för restaureringsdebatten under 1800-talet.
Den andra boken jag valt att tipsa om är Fredric Bedoires ”Restaureringskonstens historia” från 2013. Det här är boken är ett oerhört ambitiöst projekt som tar sig an rekonstruktionsströmningarna, de rekonstruerade byggnaderna och i princip varenda inblandad arkitekt från rekonstruktionshistoriens början på 1600-talet till idag. Även geografiskt är Bedoires bok betydligt bredare än Kårings och här får Sverige en stor plats i framställningen. Fredric Bedoire är professor i konsthistoria och hans böcker är väl värda att läsas, inte minst för sin språkliga framställning. Jag är dock inte alltid helt överens med Bedoire om hur tematisk form skall struktureras. Jag upplever nämligen att de översiktsverk han skriver lider av en viss brist på sortering av materialet och tydlig strukturering i en rationell framställning. I varje fall struktur som fungerar på mig. Jag tycker ofta att Bedoires böcker tenderar att drunkna i väl mycket stickspår. Det här är väl ett utslag av att Bedoire har ambitionen att vara allomfattande. Det är ambitiöst förstås, men gör dock att det inte alltid är så lätt att förstå linjerna i det man läser. Varje kapitel för sig är mycket välskrivet och faktatätt, men när man slår ihop boken kan man ändå ibland fundera på vad det viktiga i framställningen egentligen var. Vad var egentligen de stora linjerna i historien? Så här uppfattar jag att Bedoires översiktsverk nästan alltid varit, att man inte riktigt ser skogen för alla träd. Det undantar dock inte det faktum att jag gärna läser Bedoire, att hans produktioner står i min bokhylla och att jag flitigt använder hans böcker som uppslagsverk och referenslitteratur.
Den sista boken i den här samlingen går åt helt andra hållet än Bedoires översiktsverk. ”Hantverkare i hemtrefnadens tid” är den sista boken i en trilogi av professorn i möbelkultur, Johan Knutsson, vilka undersöker allmogekulturen som inspirationskälla för skapandet av det goda hemmet. ”Hantverkare i Hemtrefnadens tid” med undertiteln ”Kretsen kring Lars Israel Wahlman 1895-1925”, fokuserar precis på det titeln säger att boken skall fokusera på. Knutsson drar ned och detaljerar perspektivet. Här tar han steget bortom arkitekterna och fokuserar på de målare, timmermän, snidare, smeder och stenhuggare som arbetade kring den svenska Arts & Crafts rörelsen och arkitekten Lars Israel Wahlman kring sekelskiftet 1900. Knutsson undersöker förhållandet mellan hantverk och konst och den glidande skala mellan konst, konsthantverk och hantverk som Arts & Crafts-rörelsen brottades med under nästan 100 år. Boken är inte på något sätt en studie enbart i restaurationskonst, men ger en mycket god förståelse för den syn på restauration som förespråkades av John Ruskin och William Morris och som i Sverige bland annat kom att förvaltas av Lars Israel Wahlman.
God läsning!