Schellack – Historik och Praktik

Schellack är en naturprodukt som inom byggnadsvården främst används som polymer för försegling av trä och för att undvika blödning ur kvistar vid målning. Schellack, även stavat shellack, produceras av en liten purpurröd lus med det latinska namnet Laccifer Lacca. I Sverige kallas lusen populärt för Lucifer Lacca eller lacksköldlus. Kärt barn har många namn kanske man kan säga för när lusen först upptäcktes av James Kerr 1781 gav han den namnet Coccus Lacca. När sedan Adolfo Targioni-Tozzetti 1884 insåg att lusen inte tillhörde familjen Coccus kom han som en homage till Kerr att ändra namnet till Kerria Lacca. Namnet Laccifer Lacca fick lusen av biologen Theodore Cockerell 1924 och fungerar som en synonym till Kerria Lacca.
Produktion och historia
Till skillnad från karminrött pigment som skapas genom att löss av familjen Coccus krossas och mals, så är schellack en förhållandevis kosher produkt. Schellack produceras när lushonan suger sav ur kvistar av växter som croton, fikus och anona. Efter sig lämnar lushonan då ett sekret på kvistarna, vilket skrapas av, renas, smälts och gjuts till tunna skivor.
Produktionen av shellack sker främst i Indien, Thailand och Kina, länder där lacksköldlusen finns naturligt. I Indien har man utvunnit och använt schellack i tusentals år. Bland annat nämns shellackharts redan i dikteposet Mahabharata. I Europa har lackharts använts åtminstone sedan romersk tid och nämns bland annat av Plinius den äldre i hans Historia Naturalis, skriven år 77.
Shellack kom att få en tidig användning bland de europeiska konstnärerna redan på 1200-talet som bindemedel i lackfärg och som lack för att försegla målningar med. En annan tidig applikation som också kan spåras åtminstone till 1200-talet är användningen av lacken för ytbehandling av möbler. Importen av Shellack till Europa kom att öka under 16- och 1700-talen då det röda färgämne som kan utvinnas ur lacca blev ett billigare alternativ till karmosinpigment. Under 1800-talet kom shellacken att användas till sigilllack och att förstärka textilen i cylinderhattar. Idag används hälften av den shellack som produceras till ytbehandling av frukt och läkemedel.
Kvistlackning och försegling
Inom byggnadsvården används schellack främst som kvistlack och till försegling av träytor innan målning, kittning eller förgyllning. I viss utsträckning används schellack även som fernissa och ger då en mycket varm och djup lyster.
- Schellack kan köpas antingen i form av blad, eller färdiglöst i alkohol. Köper man blad löser man dessa lätt själv i alkohol genom att ta 1 del schellack och 2 delar etanol eller lösningsmedel för schellack och blanda i en burk med lock.
- När schellack används som kvistlack får man bäst resultat om ytan först målas med ett lager linoljefärg.
- Applicera därefter schellack tunt över alla kvistar med hjälp av pensel och låt torka. Stryks kvistarna med schellack före grundmålningen är det lättare hänt att dessa blir till glansiga fläckar i en i övrigt något mattare yta.
- När Schellacken torkat, vilket tar ca 15-30 minuter, stryker du ytterligare ett lager schellack på kvistarna.
- I min fönsterverkstad använder jag schellack för att försegla kittfalsarna innan kittning för att träet inte skall suga oljan ur kittet. Jag applicerar då schellack efter att jag först oljat falsarna med kokt linolja och sedan grundmålat hela bågen.
Efter att man lackat behöver penseln tvättas snarast eftersom schellack torkar mycket snabbt. Tvättning kan göras genom att skölja ur penseln i lite etanol och sedan tvätta med såpa och varmt vatten. Ett annat alternativ för dig som använder mycket schellack är att göra som jag gör: skaffa en glasburk med kork. Borra hål i korken och fäst korken runt skaftet på penseln. Försegla sedan borrhålet. På så sätt kan penseln stå i schellackburken mellan användningarna utan att du behöver tvätta penseln varje gång.
Blandad schellack håller i ca ett år och man kan enkelt testa om schellacken fortfarande är brukbar genom att pensla lite schellack på en glasskiva. Vänta 15 minuter. Schellacken skall på den tiden stelna. Blir det inte hård har den förlorat sin funktion.
Lycka till!
© Jesper Sundelöf, 2025