Spritputs – Historia och Praktik

Spritputs på sockel på 1800-talsvilla

Spritsten är ett mjukt format naturstensgrus som gett namn åt den typ av puts med grovkorning yta som kallas spritputs. Idag används dock ganska sällan spritsten i spritputsen utan vanligare är stenkross i form av dolomit. Likväl kallar man det spritputs om man blandar grus med fraktion större än 5mm i ett kalkbruk eller ett KC-putsbruk. Spritputs har historiskt förekommit i fraktioner upp mot 20 mm som slagits på fasaden och lämnats utan efterarbete såvida putsen inte har avfärgats.

Spritputsen dyker sporadiskt upp för första gången under 1600-talet, men blir vanlig först i slutet av 1700-talet. Sin verkliga storhetstid får spritputsen kring 1800-talets slut och ett par decennier i på 1900-talet. 17-och 1800-talets spritputs har alltid avfärgats, det vill säga målats med en kalkfärg gjord på kalkpasta, vatten och pigment. Avfärgningen gjordes i många lager och skapade en sammetslen och mjuk yta trots sin grovkornighet. Vad gäller fraktionen verkar det som att vi hittar det allra grövsta bruket under årtiondena strax före och efter sekelskiftet 1900. Det är här vi hittar ballaster upp till 20 mm, emedan de sena 1700-talet och det tidiga 1800-talets spritputs haft en betydligt finare fraktion liksom senare tiders spritputs.

Spritputs upplevs mörkare än slätputs och har historiskt gärna använts på de delar av fasader som önskat framhävas tyngre, exempelvis bottenvåningar och socklar. 17- och 1800-talets spritputs lades dock inte sällan som fasadbruk i kombination med slätputsade fönster- och dörromfattningar.

Efter att ha haft ett kort popularitetsuppehåll under 30-talsmodernismen då slätputsade vita fasader var det gällande, återkom spritputsen under 40-talet där den gör sig väl tillsammans med tidens förkärlek för beiga och murriga jordfärgade fasader. Spritputsens popularitet dalade något en kort stund på 50-talet då istället öppna tegelfasader är på högsta mode. Helt försvinner den dock inte utan många spritputsfasader finns bevarade från 50-talet och putsen återkom snart starkt igen i många av miljonprogrammets höghusprojekt under 60- och 70-talen då man inom det industriella byggande uppskattade att bruket kunde pumpas och maskinappliceras utan behov av efterarbete. Billigt och bra och förhållandevis väderbeständigt. Den här typen av spritputs var även den jag själv först kom i kontakt med. Jag minns nämligen hur vi om somrarna stod på balkongen på sjunde våningen i Akalla och bröt loss småsten från fasaden som vi sedan släppte ned på de som promenerade nere på gatan. Ballasten i den putsen var bara fem millimeter så det innebar knappast någon hälsorisk för 70-talets flanörer. Det mesta blåste bort i vinden.

Köper man färdig spritputs i bygghandeln idag är det vanligt att putsen är av infärgad ädelputskaraktär, det vill säga att putsen redan är genomfärgad och inte avsedd att målas, varför det kan vara bra att hålla ögonen öppna på vad det är för produkt man köper. Färdigblandad ofärgad spritputs baserat på hydrauliskt kalkbruk bör dock finnas hos de flesta välsorterade bygghandlare. Hittar du inte någon lokal leverantör kan jag tipsa om att Målarkalk AB har kalkspritputs i fraktionerna 5, 8 och 14 mm. Att hitta fraktioner större än så kan vara svårt vilket gör att man kan bli utlämnad till att blanda ihop spritputs själv om man besitter ett äldre hus med riktigt grov fraktion.

Att slå spritputs kräver lite övning eftersom det inte går att fuska genom att smeta av bruket på muren med hjälp av rivbräda eller slev som man i nödfall kan göra när man slätputsar. För att bruket skall få sin vackra spritstenskaraktär måste bruket kastas på muren. En nyckelfaktor för att få till en bra yta är då att påslagen hela tiden görs från samma håll. Vid färdigt resultat skall det inte gå att se spåren av påslagen i muren. Skaffa en bra putsslev som är något skålad och sen är det bara att sätta igång att öva på att få till rätt snärt och vinkel mot muren. Man kan tänka att bruket skall slås på i en rörelse som utgår från navelhöjd och sedan i en kvartsbåge in mot muren och uppåt eller aningen åt sidan. Ett bra tips i början kan vara att lägga ut lite plast under muren som skall putsas så går inte allt bruk som missar väggen till spillo.

Lycka till!


Vidare Läsning

Berggren, Krister & Humble, Olle (red.) (1990). Äldre murverkshus: reparation och ombyggnad. Stockholm.

Hidemark, Ove & Holmström, Ingmar (red.) (1984). Kalkputs. 2, Historia och teknik : redovisning av kunskaper och forskningsbehov. Stockholm.

Löfroth, Carl (red.) (1918-1924). Byggnadsindustrien: praktisk uppslagsbok för byggnadsverksamhetens olika grenar av fackbildade på hithörande områden . Stockholm.

Lägg till en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *