Träfiberisolering
Träfiberisolering har använts som isoleringsmaterial i Sverige sedan 1800-talets andra halva i form av såg- och kutterspån, material som blev billiga och lättillgängliga under sågverksnäringens industrialisering kring mitten av 1800-talet. Idag har träfiberisolering i form av pressade träfiberskivor eller lösull som kan blåsas in i svåråtkomliga utrymmen, blivit ett alltmer populärt alternativ för både nybyggnation och renovering av kulturbyggnader. Med sina miljövänliga egenskaper och goda isoleringsförmåga erbjuder träfiber ett såväl energieffektivt som mer hållbart alternativ till traditionella isoleringsmaterial som mineralull och cellplast.
Träfiberisolering tillverkas av restprodukter från skogsindustrin, flis och spån, som bearbetas till isolerskivor eller lösfyllnadsmaterial. Produktionen sker ofta med minimala kemiska tillsatser, vilket gör materialet både biologiskt nedbrytbart och giftfritt. Kring 90% av träfiberisoleringen innehåller förnyelsebara träfibrer från tall och gran. De resterande 10 procenten utgörsav bindemedel samt brandskyddsmedel.
Fördelar med träfiberisolering
En av de stora fördelarna med träfiberisolering är dess miljövänlighet. Eftersom det tillverkas av förnybara råvaror har det ett lågt koldioxidavtryck. Dessutom kräver tillverkningsprocessen mindre energi än exempelvis mineralull eller skumplast, samtidigt som materialet är biologiskt nedbrytbart och kan återvinnas. Det här skriver jag med en liten brasklapp eftersom att materialet för att vara komposterbart kräver att bindemedlet inte innehåller återanvänd plast vilket det ibland kan göra, ett faktum som tillverkarna inte älskar att skylta med. Brandskyddsmedlet får heller inte innehålla borsyra.
Träfiber har en god värmeisoleringsförmåga och bidrar till ett stabilt inomhusklimat. Dess höga värmelagringskapacitet gör att det kan balansera temperaturförändringar och minska uppvärmningsbehovet vintertid. Lambdavärdet för träfiberisolering ligger runt 0,038 – 0,039 W/mK vilket är i paritet med både stenull och glasull, vilket gör att träfibern ur värmesynpunkt är varken bättre eller sämre än dessa material.
Vad som dock gör träfiberisoleringen till ett överlägset material i äldre byggnader är att isoleringen kan användas utan en helt tät diffusionsspärr och beroende på konstruktion också ofta utan luftspalt, detta eftersom träfiber är hygroskopiskt med fuktreglerande egenskaper, vilket innebär att materialet kan absorbera och avge fukt. Att materialet är hygroskopiskt minskar risken för kondens och fuktskador i byggnadskonstruktionen. Om inte isoleringen utsätts för en extrem fuktbelastning har den en livslängd på mer än 70 år.
Luftrörelser i isoleringsmaterialet, så kallad egenkonvektion, utgör ofta en stor anledning till värmeförluster. Träfiberisolering har låg egenkonvektion, vilket innebär att de luftrörelser som materialet själv står för är låga beroende på träfiberisoleringens höga densitet. Nu kan förstås densiteten bero på var man använder isoleringsmaterialet och hur det monteras. I slutna konstruktioner som väggar och snedtak är densiteten oftast högre, eftersom man här kan packa isoleringen, vilket man inte kan i en öppen konstruktion som ett vindsbjälklag.
Konvektion kan också vara påtvingad i form av vind som för med sig värme ut ur isoleringen när det blåser. Träfibern är här ett gott alternativ då fiberstrukturen kvarhåller luft på ett bättre sätt än exempelvis mineralull som har en öppen struktur med hög luftgenomsläpplighet.
Nackdelar och utmaningar
Trots sina många fördelar har träfiberisolering vissa utmaningar. En av dessa är priset, eftersom det ofta kan vara dyrare än traditionella isoleringsmaterial. Dessutom krävs brandhämmande tillsatser för att uppnå godkända brandskyddsnivåer, då träfiber är ett organiskt material. Brandskyddstillsatsen utgörs dock främst av ammoniumpolyfosfat som är ett ofarligt ämne. Ibland tillsätts även små mängder borsyra. Kvarstår gör dock det faktum att en träfiberskiva aldrig kan uppnå samma brandsäkerhet som ett icke brännbart material som mineralull.
Ammoniumpolyfosfat innehåller kväve och ammoniak vilket sägs bidra till att skapa grund för mögel. Men eftersom mögel även kräver fukt håller jag det för troligt att träfiberskivans hygroskopiska egenskaper ändock gör den till ett bättre alternativ ur mögelsynpunkt än vad mineralull är.
Träfiberisolering tillverkas i Sverige med svensk råvara vilket gör att transporterna inte blir orimligt långa. Man bör dock påtala att det inte ställer träfiber framför annan isolering eftersom många olika typer av isolering tillverkas inom landet. Transporterna sker dessutom huvudsakligen i form av balar plastade med polyeten på lastbil.
© Jesper Sundelöf, 2025
Vidare Läsning
Adolfi, Bengt, ”Välja isolering – vilka är riskerna?”, Byggnadskultur, Stockholm, 2002 nr 3
Berggren, Leif, ”Isoleringen klarar eld men inte vatten”, Byggnadskultur, Stockholm, 2002 nr 3
Bokalders, Varis, ”Isolering är inte bara en fråga om värme”, Energiboken: energieffektivisering för småhusägare, Stockholm, 2011
Bokalders, Varis & Block, Maria (1997) Byggekologi. 1, Att bygga sunda hus. Stockholm.
Bokalders, Varis & Block, Maria (2009) Byggekologi: kunskaper för ett hållbart byggande. Stockholm.
Schmitz-Günther, Thomas (2000) Ekologiskt byggande och boende. Köln.