En linoljefärgspensel skall vara tät, med mycket borst, ha långa strån och lagom styvhet. Att penseln är tät med mycket borst gör att penseln kan hålla mycket färg men ändå fungera sugande och få med sig överflödig färg ut ur hörn. Tätheten på borsten avgör även om du kommer kunna använda penseln för att måla uppåt utan att få färg rinnandes nedför skaftet. Styvhet behövs för att kunna applicera tryck mot underlaget och få en god spridning av färgen, medan de långa stråna gör att färgfilmen blir jämn utan överdrivet mycket spår av pensel i färgen.
En bra pensel bör vidare vara skuren efter det användningsområde som avses. Till fönster använder jag i princip uteslutande linoljefärgspenslar av typen spröjspensel med spetsig skärning och en dimension på 18 mm. Sådana här penslar finns i alla möjliga dimensioner från mycket smala på ca 10 mm upp till dimensioner över 35 mm som också fungerar som anstrykare. Jag tycker 18 mm fungerar till nästan allt när det kommer till fönster, både bågar och karmar, i varje fall så länge ytan inte är allt för stor, eller har innerhörn som behöver precisionsmålas. Vid precisionsmålning av trånga utrymmen använder jag en spetsigt skuren spröjspensel på 13 mm. För stora ytor som dörrar, socklar, foder, fönsterbrädor och paneler är det dock mer effektivt att använda en bredare anstrykare. Klassiska linoljefärgsanstrykare är runda, men det fungerar lika bra med en fyrkantig profil så länge den kan hålla tillräckligt med färg. För att jämna till finishen och få penselspåren att linjera upp, efterdrar man färgen med en så kallad moddlare, vilket är en lite tunnare, flat pensel, som jämnar till färgen. Moddlaren fungerar också bra för att skapa penselspår i färg som rollats på, vilket jag ibland gör på plåt. På marknaden finns även vad som kallas för fönsterpensel, vilket är en flat pensel med snedskuren borst vilket underlättar för att komma in i hörn eller när penseln behöver vinklas för precisionsmålning. I praktiken tycker jag dock att de spetsigt skurna runda penslarna oftast fungerar lika bra för detta.
När jag först lärde mig måla med linoljefärg fick jag lära mig att den bästa borsten till linoljefärg var svinborst. Svinborst skall vara överlägsen när det kommer till att suga åt sig och hålla mycket färg samt ha den styvhet som behövs för att måla linoljefärg. Idag finns det ett antal tillverkare av linoljefärgspenslar av styv svinborst, exempelvis Gnestapenseln, som är bra arbetskompisar när man målar med lite tjockare linoljefärger. Själv använder jag dock oftast en pensel i syntetborst från Scandinavian Windowcraft som jag tycker är perfekt för de allra flesta applikationer. Syntetborsten är vanligen aningen mjukare än svinborsten, men fäller å andra sidan färre borst.
Ett gammalt målartips på penselsidan är att man innan användning av en ny pensel skall dra ur lös borst ur penseln för att slippa att penseln släpper borst i färgen. Det är egentligen ett ganska gott tips, som inte bör förringas, men idag finns det så mycket bra penslar på marknaden att om man har mycket lös borst i sina penslar, så tycker jag nog att man har köpt en pensel med för låg kvalitet. Det är med andra ord bra att kontrollera att penseln inte har lös borst, men skulle det visa sig att dina penslar har det, pröva en annan tillverkare.
Ibland kan man av erfarna målare även få tips om att man skall ”döpa” hela penseln genom att lägga den i rå linolja för att den skall få en god impregnering och därefter massera ut lösa strån ur borsten. Att penselskaftet behöver en sådan impregnering kan jag bara tänka mig behövs om man skall förvara penslarna i vatten. Jag förvarar mina penslar i rå linolja, alternativt i frysen, varför döpning inte är något jag pysslar med i mitt eget måleri och jag har nog aldrig klandrat mig för det.
© Jesper Sundelöf, 2026
Lämna ett svar