Kondens uppstår när varmare luft träffar en yta med lägre temperatur än luftens daggpunkt. I våra hus är fönstren oftast de kallaste ytorna i fasaden och därför extra utsatta för kondens. Kondens på fönster kan uppstå på flera olika ställen: på insidan av fönstret, på utsidan, eller mellan glasen. Var kondensen uppträder och hur dess mönster ser ut talar också om vad orsakerna till kondensen är.
Kondens på fönstrens insida
Kondens på insidan av ett fönster uppstår oftast under vinterhalvåret när fönsterglasets temperatur blir mycket lägre än temperaturen på luften i huset. När varm och fuktig rumsluft träffar den kalla glasytan uppstår kondens om temperaturen på glaset är lägre än luftens daggpunkt. Ju fuktigare rumsluft desto mer kondens blir det. Det här är samma effekt som man kan få på en badrumsspegel när man duschar varmt. På fönstren manifesteras kondensen som ett band på glasets nedersta del och ibland en liten bit upp längs sidorna av glaset. Det beror på att glasets temperatur är som lägst här, men också för att det är den del av fönstret som är svårast att ventilera, särskilt för fönster med djupa smygar.
Finns blommor och prydnadsföremål stående på fönsterbrädan kan en första åtgärd vara att plocka bort dessa och ta ned gardinerna för att underlätta luftströmning förbi glaset. Kontrollera också att inte för mycket uteluft kommer in mellan bågarna och kyler ned innerfönstret. Insideskondens minskar nämligen ju bättre isolerat fönstret är. Ibland behöver man tyvärr ta till mer drastiska åtgärder för att skapa konvektion över glasytan genom att installera element under fönstret eller borra kanaler mellan vägg och fönsterbrädans anslutning mot fönsterkarmen för att på så sätt öka luftströmmen över glaset. Uppstår den här typen av kondens på flera fönster i samma hus kan det vara ett tecken på att luftflödet i hela huset är felaktigt. Det händer ofta i gamla självdragshus där tidigare ägare försökt stänga kylan ute genom att sätta igen ventiler och ersätta förbränningsbaserade värmesystem med värmepumpar. Öppna väggventiler, elda i spisarna och se vad som händer. Kondensbildningen kan även påverkas av vilken typ av radiatorer som huset har. Elradiatorer som slår av och på fungerar sämre än vattenburna system med kontinuerlig värme.
Kondens mellan bågarna
På fönster med kopplade bågar är det inte helt ovanligt att det blir kondens mellan rutorna. Orsakerna till detta kan vara flera. I fönster med kopplade bågar måste luften kunna cirkulera mellan bågarna för att eventuell fukt som kommer in skall kunna ventileras ut. Det gör att det är precis lika illa att ha för tätt mellan bågarna som att ha för stora utrymmen. Är det för tätt blir det kondens på ytterglasets insida. Är det för luftigt blir det kondens på innerbågens insida. Det är dock viktigt att förstå att det är utomhusluft som skall tillåtas passera mellan bågarna, inte inomhusluft. Om tätningen mellan fönsterkarmen och bågen inte är riktigt tät läcker varm rumsluft genom fönstret och in mellan bågarna där den kondenserar på det yttre glaset som är det kallaste. Det kräver dock att det är ett övertryck i huset, vilket det i självdragshus sällan är på bottenvåningen men ofta på övervåningen. Har du en mekanisk ventilation så tyder övertryck på att ventilationen är feljusterad. Kondens mellan rutorna orsakad av otätheter mellan karm och båge uppstår framförallt under vinterhalvåret och tenderar att försvinna under vår och sommar. Du känner lätt igen problemet genom att kondensen lägger sig på det yttre glasets insida längs nederkanten och sidorna i en U- eller L-form beroende på hur otätheten ser ut. Har du spröjsade fönster kan kondensen uppstå på flera av rutorna i varje luft. Att se till att lister är i gott skick och möjliggöra ventilation mellan bågarna är alltså avgörande för att få bukt med den här typen av kondens.
Det finns en annan typ av kondens som uppstår på ytterfönstren mellan bågarna vid mildare väderlek. Den orsakas av otätheter i kitt och färg vilket gör att bågar och spröjs suger åt sig vatten vid regn som sedan avgår i gasform när solen ligger på. När solen går i moln, kyls rutan av och kondens uppstår. Till skillnad från kondensen som skapas av otätheter inifrån huset så bildas denna kondens gärna i en cirkel eller oval mitt på fönstret. För kopplade fönster och fönster med lösa innanfönster åtgärdas det här genom renovering, kittning och målning av ytterbågen. Uppstår det här problemet mellan glasen isolerglaskasetter bör dessa bytas ut då isolerglaskasetter inte går att reparera.
Kondens på utsidan av fönster
Kondens på utsidan av fönster uppstår i princip enbart på isolerglaskasetter och mycket välisolerade moderna fönster. Eftersom de här glasen är så välisolerade håller det yttre glaset i princip samma temperatur som utomhusluften. Kondens uppstår då glasets temperatur sjunker under utomhusluftens daggpunkt. Det är med andra ord samma process som sker på gräs och blad och andra ytor utomhus i början av hösten och sker oftast på natten. Den här typen av kondens är ingenting som skall åtgärdas, utan är endast ett tecken på att fönstret är tätt och välisolerat. Kondensen försvinner när solen går upp.
Lister, fönsterremsor och fönstervadd
Täta lister är lika viktigt för att undvika att varm inomhusluft sipprar ut mellan karm och båge och kondenserar på ytterglasets insida som det är för att hålla vind och kyla ute. Naturmaterial är trevligt att arbeta med ur ett byggnadsvårdsperspektiv, men är det övertryck i huset, vilket ofta är fallet på övervåningar i självdragshus klarar naturmaterialen inte alltid att hålla tätt och man bör då överväga att sätta silikonlister i falsen. Silikonlister är även betydligt effektivare mot utvändigt drag än vad naturmaterialen är. Nackdelen är förstås att de inte är tillverkade av komposterbara material.
Tätningslister i naturmaterial görs av flera olika råvaror, främst bomull, lin och ull. Av de här tre materialen har ull visat sig överlägsen både bomull och lin. Fördelen med ullsnöret är att det inte suger åt sig väta på det sätt som lin och bomull gör samtidigt som hårfibern har större motståndskraft mot röta. Förhöjd fukthalt i ett växtfibermaterial innebär att materialet med tiden kommer ruttna. Särskilt bomull är mycket rötkänsligt varför det inte kan anses som något särdeles gott material för tätning. Med tanke på det ekologiska fotavtrycket och den vattenmängd som krävs för bomullsproduktion är bomull inte heller att rekommendera. Bättre då med en mer närodlad produkt som lin. Men även lin tenderar ruttna över tid.
Ull- och växtfibersnören finns i flera dimensioner och här kan det vara värt att pröva sig fram. Olika fönster behöver olika tjocklek på listerna. Är fönstren skadade eller aningens skeva kan man behöva sätta olika dimensioner på olika ställen på samma fönster. Hur tjocka lister som behövs kan vara svårt att uppskatta, men går att mäta med en bit modellera, häftmassa eller tuggummi inslaget i aluminiumfolie. Kläm fast massan i listfalsen och stäng fönstret. Mät därefter dimensionen på det avtryck fönstret gjort i massan och sätt list anpassad för storleken på glipan.
Naturmateriallisterna fästs traditionellt med nubb som spikas in med hammare och spikdorn. Spikdornet hjälper dig att inte hamra sönder fönsterkarmen. Oftast går det utmärkt att trycka fast nubben med tummen i träet genom listen och därefter applicera dornet mot spikhuvudet. Ibland händer det dock att man springer på fönster av synnerligen hårt virke eller att man med nödvändighet vill sätta nubben just i en kvist. Då fungerar det inte alltid att trycka fast nubben för hand utan man måste utföra konststycket att hålla i nubben och slå in den med hammaren utan att slå sig på fingrarna. I de här fallen är stifthammaren som har ett nätt huvud med mindre vikt ett gott val. En mindre traditionell och lite tråkigare, men dock snabbare metod att fästa naturmateriallister, är att använda häftpistol.
Syntetmateriallister finns i flera material som skum, gummi och silikon. Skumtätlister har en i sammanhanget ganska kort livslängd kring 4 år, gummi lite längre, cirka 8 år och silikon som är mer åldersbeständig bör hålla i minst 15 år. Syntetlister kommer också i olika profiler som E (även kallad kronlist), P, D och O, vilka är anpassade för olika former av fästning och storlek på springor. Generellt kan sägas att E-profiler används för små springor, P-profil för lite större och D- och O-profilerna för större glipor. Det här är dock en stor generalisering då de flesta profiler kommer i olika storlekar. Listernas profiler är dock anpassade för huruvida listen är tänkt att fästas genom häftning, i frästa spår eller skall limmas mot platta eller konkava ytor. P-listen lämpar sig exempelvis för häftning, medan D och O är tänkt att limmas. Till äldre fönster med falsspår ursprungligen avsedda för naturmateriallister, fungerar lister med runda profiler utmärkt. Att rekommendera är då en variant på O-listen som kallas Omega-profil. Fördelen med omegalisten är att den kommer i en självhäftande version vilket gör effektiviteten i listningen betydligt större. En självhäftande list kringgår även den utmaning som silikonlim utgör vid linoljefärgsmålning. Eftersom linoljefärg inte fäster på silikonsmittat trä är limning av exempelvis O-lister i falsspår alltid ett riskmoment. Självhäftande lister bör därför vara utgångspunkten vid tätning av kulturfönster där silikonlister behöver användas. Då omegaprofilen finns i fler storlekar som tätar glipor från 1 till 9 mm och fungerar både på platta underlag och falsar med inte allt för djupa spår är det en bra list att utgå ifrån.
I de fall fönstren har lösa innerbågar och bågarna inte tätas med lister, krävs vintertid att innanfönstren tätas med fönsterremsor för att undvika drag och kondens. Stäng fönstren ordentligt och klipp till en lämplig längd fönsterremsa. Blöt remsan i kallt vatten och stryk av det överflödiga vattnet mellan tummen och pekfingret. Montera fönsterremsan över glappet mellan karm och båge. Stryk ut ojämnheter i remsan med exempelvis en kökstrasa. Upprepa runt om hela bågen och fönstret är tätt.
I hus med englasfönster och lösa innanfönster brukade man traditionellt placera vadd i botten av utrymmet mellan bågarna när innanfönstren installerades på hösten. Då hände det även att man dekorerade vadden med exempelvis torkade blommor. Utöver att vara dekorativ, fångar vadden upp viss fukt och kondens som kan bildas mellan fönsterbågarna. Fönstervadd finns fortfarande att köpa på rulle och rekommenderas till fönster med lösa innanbågar.
Distanser mellan bågar
För att undvika kondens på ytterbågens insida mellan glasen i kopplade bågar, krävs förutom att det är tätt in mot rummet, även att luft fritt kan vandra mellan bågarna. Det här innebär att det måste finnas en mindre glipa på ett par millimeter mellan bågarna. Ett vanligt problem hos gamla fönster är att bågarna ligger dikt an mot varandra vilket dels resulterar i att bågsidorna riskerar härda ihop av linoljefärgen vid renovering och dessutom förhindrar luftvandring mellan glasen. Det motsatta existerar förstås också, att gliporna mellan bågarna är för stora och utomhusluften som tidigare nämnt därmed kyler ned innerbågens glas mer än nödvändigt vilket kan orsaka kondens på innerglasets insida.
För att åstadkomma lagom distans mellan bågar som ligger kloss i kloss kan man temporärt sätta plastdistanser i form av luckdämpare eller halkskydd vilka båda kommer i form av små runda självhäftande gummipuckar. Permanent löses problemet bättre med kullrig träskruv som skruvas antingen i bågens hörn eller i över- och understyckenas mitt. Genom att sätta skruv kan distansen justeras in och ut efter behov. Sätts skruv i par motstående varandra i bägge bågarna så att dessa möter varandra skalle mot skalle när bågarna stängs så slipper man även få pressmärken av skruvskallarna i bågens virke.
© Jesper Sundelöf, 2026
Lämna ett svar