Linoljefärg
Målning av putsade ytor har som nedan beskrivs historiskt främst utförts med kalkfärg. Att utföra dekormåleri med kalkmjölk kan för en ovan målare dock vara svårt då det tar flera strykningar att arbeta fram god synligheten i färgen. Bra att veta är därför att linoljefärg fäster och fungerar väl även på puts, vilket gör färgen till ett gott alternativ till både kalk och vattenglasfärger.
Linoljefärg på puts har använts under både 17- och 1800-talen och har rätt applicerad en minst lika lång livslängd som kalkfärg. Att måla puts med linoljefärg skiljer sig inte i sak från att måla virke. För att färgen skall fästa väl och inte brytas ned är det dock viktigt att underlaget är pH neutralt. Nyputsade ytor är basiska med högt pH-värde. När kalkbruket karbonatiserar, sjunker pH-värdet och når efter cirka tre månader neutralt värde.
Man bör dock betänka att om en putsad yta blir våt blir den åter alkalisk. Eventuella skador i färgskiktet gör därför att nedbrytningen av linoljefärgen kommer påskyndas. För att förhindra detta kan putsytan innan målning oljedränkas med tungolja eller hartsolja, oljor med mindre känslighet för basiskt pH. Ytan kan även slätspacklas. Reveterade ytor och ytor med kraftig fuktvandring i putsen skall dock inte målas med linoljefärg, då denna blir allt för tät. För sådana ytor skall en mer öppen färg väljas för att inte skada muren.
Kalkfärg
Målning och avfärgning av putsarbeten utförda i kalkbruk kan ske med kalkmjölk eller kalkfärg, alternativt med vattenglas så snart putsen karbonatiserats vilket tar cirka 4 veckor. Kalkfärg har använts för avfärgning av byggnader i århundraden, antagligen lika länge som kalkbruk använts för murning, putsning och gjutning. När man under 1900-talet övergick från att använda rena kalkbruk till kalkcementbruk kom även färgerna som användes för målning av fasader att förändras och en process bort från de öppna kalkfärgerna och mot täta akrylatfärger tog sin början.[1]
Kalkfärg består av vatten, släckt kalk och vid behov eventuella pigment. Skall resultatet bli vitt utgör kalken både bindemedel och vitt pigment. En kalkad yta blir levande och ofta något flammig. Färgen har god vidhäftningsförmåga på kalkputs och dess relativt korta livslängd i väderutsatta lägen kompenseras av dess öppenhet för fuktvandring och naturliga vittring vilket minimerar rengöring vid ommålning.
Traditionell kalkmålning utförs med så kallad kalkmjölk, det vill säga i vatten uppslammad kalkpasta. Kalkmjölk behöver påföras i många skikt innan ytan vitnar. Processen påbörjas genom att stryka ytan en gång med med kalkvatten innan avfärgningen påbörjas för att åstadkomma en jämnare sugning av underlaget. Därefter stryks ytan 3–7 gånger med kalkmjölk. Arbetet avslutas genom ytterligare en strykning kalkvatten för att fixera ytan. Idag finns dock pigmenttätare kalkfärger att köpa i handeln vilka inte kräver lika många strykningar för avfärgning.
Kalkvatten erhålles genom att blanda 20 kg våtsläckt kalkpasta med 100 liter vatten. Viktproportionen är 1 till 5 medan volymproportionen är ungefärligen 1 del kalkpasta och 6 delar vatten då kalkpastan väger 1,2 kg per liter. Låt blandningen stå varpå kalken sedimenterar och kalkvattnet kan tappas av från toppen av kärlet. Denna process tar cirka ett dygn.
Kalkmjölk blandas i proportionen 20 kg kalkpasta till 130 liter vatten. Blandningen vispas före applicering och förvaras väl försluten med flytande lock för att kalkskorpa inte skall bildas på ytan.
Tidigare målade ytor rengörs genom stålborstning så att alla eventuella färgrester avlägsnas. Skydda glaspartier väl innan arbetet påbörjas då kalk etsar glas. Undvik att måla i perioder med risk för frost. Undvik även att måla allt för heta dagar och i starkt solsken, då muren tenderar torka fort. Underlaget skall vid påföring av kalkmjölken nämligen vara fuktig vilket kan åstadkommas genom att förvattna ytan med slang. Förvattning kan med fördel göras kvällen innan målning genom att mätta putsen med vatten och sedan återupprepas strax före målningen. Innan vattningen skäggas ytorna genom att borstas med styv borste så att lös sand och eventuell kalksinter avlägsnas.
Kalkmjölken påförs vått i vått på hel yta till kant utan uppehåll då stopp kan leda till gränsmarkeringar i färgen. Applicera flödigt i krysstrykning med plafondpensel utan att det börjar rinna. Vispa upp färgen regelbundet så kalken inte sätter sig. Efter målning, skydda det målade området mot både hastig uttorkning och regn genom att täcka med väderskydd. Strykning kan göras med ett skikt per dag. Efterfukta några dygn efter sista strykningen med hjälp av lågtrycksspruta. Påför inte mer vatten än putsen kan suga upp. Vattnet skall inte börja rinna längs fasaden.
Silikatfärg och vattenglas
Silikat är en förening av kisel och syre och den vanligaste förekommande mineralen i jordskorpan. Bland annat består vanlig sand till största delen av ett silikat i form av kvarts som är kristalliserad kiseldioxid. Kvartssand utgör i sin tur huvudråvaran i glas.
Under normala omständigheter har silikater ingen nämnvärd löslighet i vatten. Kvartsglas är emellertid ett amorft material, det vill säga ett material som stelnat utan att kristaliseras. Ur ett fysikaliskt perspektiv kan man säga att glas är en underkyld vätska med mycket hög viskositet. Genom att tillsätta alkali kan glaset bli mer lättflytande och fås att under tryck och värme lösa sig i vatten. Kalivattenglas som används i silikat- och vattenglasfärger produceras genom att kiseldioxid smälts till glas tillsammans med kaliumoxid för att sedan snabbt nedkylas och finfördelas. I en så kallad autoklav blandas glaset under högt tryck och temperatur med vattenånga till vattenglas.
Vattenglas är känt sedan antiken och behandlas bland anat i Plinius den äldres Historia Naturalis från cirka år 77 e.kr. Under historien har vattenglas som fenomen tilldragit sig stort intresse, inte minst inom alkemin. Tillämpningen som färg är dock sen och introducerades först i slutet av 1800-talet då bland annat Adolf Wilhelm Keim patenterade sin vattenglasfärg 1878. Industriell framställning av Keims färg startade kring 1895.[2]
Färgtypen används främst på betong och KC-bruk, men fäster även på sten, glas, kakel och kalkbruk. I fallet kalkputs finns dock indikationer på att vattenglaset efter härdning blir allt för starkt varför kalkfärg på denna typ av yta är ett säkrare alternativ. Vattenglasfärg får en matt yta och kan appliceras antingen täckande eller laserande. Silikat- och vattenglasfärger torkar genom ett antal processer där bland annat karbonatisering ingår. Silikatfärgerna är alltså i likhet med kalkfärgen inte filmbildande, utan ingår i kemisk förening med putsunderlaget och blir helt diffusionsöppen och får mycket lång hållbarhet. Härdningsprocessen är komplicerad men inbegriper bland annat kondensation med vatten till amorf kiselsyra och att koldioxid löses från luften och ombildar flytande kaliumsilikat till kaliumkarbonat. På kalkmättade ytor, förenas silikatet och kalken till kalciumsilikat och integreras i ytan. I pigmentblandningar av metalloxider skapas även kristalina metallsilikater.
Silikat- och vattenglasfärger finns i två huvudtyper, tvåkomponentsfärger respektive enkomponentsfärger. Tvåkomponentsfärgerna är rena mineraliska vattenglasfärger bestående av kalivattenglas och torrpulver i form av oorganiska pigment och mineraler, vilka fungerar både som färgbärare och fyllnadsmedel. Tvåkomponentsfärgerna är inte lagringsstabila utan skall tillblandas på plats inför målning och alltid strykas vått i vått. Enkomponentfärgerna är däremot fabriksblandade och lagringsstabila men innehåller 5-10% akrylat varför de ofta benämnas dispersionssilikatfärger eller enbart silikatfärger.
Nyputsade ytor skall målas med vattenglas tidigast två veckor efter putsning då fri kalciumhydroxid kan orsaka så snabb gelbildning av vattenglaset att inträngning i putsen försämras med följande risk för avspjälkning. Vattenglas och torrpulver skall blandas till dagen före målning och applicering utförs vått i vått utan stopp på hel yta fram till hörnskarv. Vid flera strykningar kan påstrykning ske en gång per dygn. Målning bör inte ske under +5°C och inte heller under mycket varma dagar eller i solsken då färgen torkar direkt. Vattenglasfärger målas tunt med krysstrykning och plafondpensel på samma sätt som kalkfärg. Liksom med kalkfärg skall vattenglasfärgen också regelbundet omröras.
KC-färg
Ett alternativ till vattenglas på kalk-/cement-puts är så kallad KC-färg. KC-färg är som den låter en färg bestående av både kalk- och cementbindemedel. Kombinationen av kalk och cement gör att färgen får god lämpar sig väl för strykning på KC-putsade ytor. Färgen har hög hållbarhet samtidigt som den behåller en rimlig ånggenomsläpplighet. Färgen blir dock starkare än kalkfärg och skall inte appliceras på rent kalkbruk.
KC-färgen består huvudsakligen av släckt kalk, vitcement, vatten samt mineraliska pigment. Eftersom KC-färg är mineralisk binder den kemiskt till underlaget på samma sätt som kalkfärg. Färgen ger samma matta och naturliga utseende som ren kalkfärg. En korrekt målad yta med KC-färg blir slitstark, väderbeständig och får lång livslängd.
Innan påföring skall ytan ska vara ren, fast och fri från damm, smuts, alger, fett och lösa färgrester. Eventuella skador eller sprickor bör lagas innan målningen påbörjas. Nya putsytor skall vara genomhärdade innan målning och alla putsunderlag skall förvattnas så att färgen inte torkar för snabbt.
KC-färg appliceras på samma sätt som kalkfärg med kalkborste eller plafondpensel. Färgen skall arbetas in ordentligt i underlaget med korsvisa penseldrag för att ge en jämn täckning. Färgen behöver vanligen två strykningar och andra strykningen kan målas först när det första har torkat. Målning bör utföras vid temperaturer över +5 °C och under torra väderförhållanden. Stark sol, regn, kraftig blåst och frost bör undvikas eftersom de kan försämra färgens härdning och slutliga hållbarhet.
Noter
[1] Antell m.fl (1999) s. 15.
[2] Källbom (2015) ss. 11–13.
Källor och vidare läsning
Antell, Olof m.fl (1999) Byggnadsmåleri med traditionella färgtyper. Uppsala
Källbom, Arja (2015) Vattenglas och silikatfärg. Mariestad.
Lämna ett svar