Såpoperan fortsätter

”Du är dåligt påläst både i kemi och historia om linsåpa.” citatet är saxat ur ett brev från en av Sveriges största såpaproducenter till mig. Det som triggat det här företaget att skriva till mig är att jag för en tid sedan började söka kontakt med linsåpaproducenter för att försöka förstå hur mycket oförtvålad olja deras produkter egentligen innehåller, hur överfettningen av deras produkter görs och få klarhet i frågan hur de anser det går till när de säger att oljan i såpan återfettar trägolv vid såpskurning. Reaktionerna på mina frågor har varit mycket olika kan man väl säga. Å ena sidan har vi det nämnda brevet som helt låter bli att svara på frågorna i sak men ändå vill sätta mig på plats genom att påpeka mina bristande kunskaper i kemi och mina tillkortakommanden som historiker. I andra änden har vi Selders och Company som tar sig tid för ett långt telefonsamtal där de förklarar sin syn på saken och berättar att deras produkter inte är överfettade. Däremellan har vi nästan alla andra såpaproducenter som antingen svarat genom total tystnad eller hänvisat till att deras produktionsprocesser är hemliga.
Den här såpoperan började egentligen för mycket länge sedan när jag för första gången började intressera mig för vad jag ansåg vara en ganska knasig vurm för linsåpa inom byggnadsvården och började undersöka varför just linsåpa blivit liktydigt med byggnadsvård, medan andra såpor fått en andra klassens ranking inom skrået. Som jag skrev i artikeln ”Årets Såpopera” har linolja aldrig tidigare i historien egentligen varit något särskilt framträdande fett vid tillverkning av såpa och man skulle ju därför lika gärna kunnat tänka sig att såpa på talg, hampa, raps eller någon annan vegetabilisk olja kunnat blivit fettet framför andra inom byggnadsvården. Nu har jag förstått att linsåpa ofta produceras som en sidoverksamhet vid linoljefärgstillverkning, vilket förstås förklarar mängden linsåpeprodukter på byggnadsvårdsmarknaden.
Att linsåpa är en biverksamhet bland linoljefärgtillverkarna förklarar mängden linsåpaprodukter på marknaden, men det förklarar inte varför linsåpan anses så mycket bättre än till exempel tall- eller rapssåpa bland dem som sysslar med byggnadsvård. Den här frågeställningen ledde mig därför vidare till att försöka förstå vad som egentligen utgör en såpas komponenter och vilka faktorer som är viktiga för en god såpa. Och här skulle jag vilja framställa ett tack till de såpaexperter som varit förstående och tagit sig tid med mina ibland kanske trögtänkta frågor. Jag är ju inte kemist som det mycket riktigt påpekats och i ärlighetens namn har jag nog glömt en hel del av gymnasiekemin också, varför det till en början faktiskt inte var självklart för mig vad estrar, salter och alkalier egentligen var. Med lite hjälp har jag dock fått lära mig att vid såpsjudning så blandar man vatten, fett och kaliumhydroxid som sedan vispas under uppvärmning varvid fettet spjälkas genom att esterbindningarna upplöses i fria fettsyrasalter och glycerol. Den här processen kallas hydrolys, saponifiering eller förtvålning. Kaliumhydroxiden är en bas som reagerar med fettet och skapar kaliumsalt. Samma process används när man tillverkar tvål, men det är då natriumhydroxid som används som lut i stället för kaliumhydroxid och processen kan även göras kall. Faktum är att flera av linsåporna på marknaden idag är tillverkade med hjälp av natriumhydroxid, bland annat Allbäcks och Selders produkter, varför man möjligen skulle kunna klassificera dem som flytande tvål snarare än såpa. Men det är hårklyverier, för slutprodukten är i bägge fallen en förtvålad olja.
Den olja som förtvålas i en linsåpa är alltså linfröolja som innehåller två torkande fettsyror: linolsyra och linolensyra. Det är också dessa två som tillsammans med syreatomer skapar det polymeriserade skiktet i linoljefärgens färgfilm. Linolja innehåller även oleinsyra vilken kan binda till ett polymerskikt, men inte själv bilda ett. Vid sidan av dessa tre fettsyror innehåller linolja även stearin- och palmitinsyra som inte kan oxidera. För att en linolja skall vara heltorkande, måste alltså stearin och palmitin raffineras bort. Det här utnyttjas olika av olika linsåpeproducenter. Vissa raffinerar sin olja på så sätt att de separerar de oxiderande fettsyrorna från de icke-oxiderande. På de oxiderande tillverkar man färg och på de icke oxiderande tillverkas såpa. Gör man på detta sätt blir linsåpan mycket lik andra såpor gjorda på icke oxiderande oljor. Andra producenter tillverkar linsåpa där samtliga fettsyror ingår.
Recepten för såpa skiljer sig alltså en del mellan olika tillverkare och vilka fetter som används är kanske det som skiljer sig mest. Nedan lista på vanliga ingående komponenter i vanlig såpa har jag fått hjälp med av forumexperten på Byggnadsvårdsportalen där man också kan läsa mer om såpa. Vänligen observera att listan med fetter inte är allomfattande utan endast tar upp de vanligaste fetterna som används idag. Såpa kan nämligen göras på i princip vilket fett som helst och vid sidan av nedanstående fetter har vi i Sverige historiskt även använt såpa på talg, hampa och palmolja. För mer historik, kika gärna på artikeln Årets Såpopera.
- Linolja – Tillför fettsyror och används som fett i linsåpa, tex Grunne, Allbäck, Ottoson, Selders och Gysinge
- Tallolja – Tillför fettsyror och används som fett i tallsåpa, tex Hälsingesåpa och Grummes gul- och grönsåpor
- Rapsolja – Tillför fettsyror och används som fett i rapssåpa, tex Västerbottenssåpa
- Majsolja – Tillför fettsyror och används som fett i matoljesåpa, tex Västerbottenssåpa
- Sojaolja – Tillför fettsyror och används som fett i brunsåpa
- Kokosfett – Tillför fettsyror. Kokosfett är ovanligt som basfett, men förekommer som tillskott i flera såparecept
- Glycerin – alkohol som binder fukt och gör såpan genomskinlig
- Kaliumhydroxid – Ett lut som används för att salter skall bildas.
- Borsyra – neutraliserar överskott på alkali
- Pottaska – Den historiskt vanligaste alkalien vid såpsjudning. Idag sägs pottaska framför allt användas för att ge såpan konsistens.
- Turkisk Rödolja – En sulfonerad ricinolja som tillsätts för att göra såpan ”fetare” eftersom den inte reagerar med kaliluten.
En ungefärlig fördelning av ingredienserna ovan är:
- Fettsyror (olja) ca 35%
- Kokosfett <5%
- Kalilut ca 20% – Mängden varierar beroende på vilken fettsyra som används
- Turkisk Rödolja ca 2% (för ”fet” såpa)
- Vatten ca 40%
- Tillsatser – Borsyra eller citronsyra, Pottaska och Glycerin – mindre än 10%
Resultatet av saponifieringen blir en tvål/såpa med förmåga att lösa fett. Ju högre koncentration av såpa i förhållande till vatten som blandas i såpaflaskan, desto bättre fettlösande egenskaper. Viktigt vid köp av såpa är därför att kontrollera hur mycket såpa i förhållande till vatten som flaskan innehåller. Utöver såpakoncentrationen är pH värdet även av betydelse. Ju högre pH, desto bättre rengörande effekt. PH-värdet på såpa brukar ligga mellan 9 och 11,5. Viktigt är då att förstå att pH skalan är logaritmisk vilket innebär att en såpa med pH 11 är tio gånger starkare än en såpa med pH 10. Därutöver påstås det att det är viktigt att såpan är överfettad, det vill säga innehåller en viss mängd oförtvålad olja för att därigenom kunna återfetta golvet.
För att det inte skall uppstå några missförstånd vill jag direkt säga att även jag är ett stort fan av linsåpa. Inte så mycket på grund av att såpan är gjord på lin utan för att de här såporna ofta har en mycket hög koncentration av såpa i konsumtionskärlet vilket gör att de är effektiva ur rengöringsperspektiv. Något jag däremot varit mycket tveksamt inställd till är påståendet att överfettade såpor kan ”återfetta trägolv”.
Överfettning innebär att såpan innehåller en viss mängd olja som inte är förtvålad. En sådan överfettning kan åstadkommas genom så kallad lutrabbat, det vill säga att mindre lut än förtvålningstalet anger används vid saponifieringen vilket innebär att det inte finns lut nog att förtvåla all olja. Överfettning kan också göras genom att tillsätta extra olja efteråt, när all lut är förbrukad. I sådana fall har jag förstått att man ofta använder turkisk rödolja vilket i sig är intressant eftersom det i strikt mening inte är en olja utan en sulfonerad olja som i sig också är fettlösande, varför det egentligen bara blir en överfettning till namnet och inte i praktiken.
Den här överfettningen har man i byggnadsvårdssammanhang gjort en stor affär av och i återförsäljarledet brukar det nu för tiden låta som att överfettad såpa är den enda såpa som går att använda vid skurning utan att förstöra golven. Är man nördigt intresserad av att studera det här språkbruket – vilket jag förstås är – kan man här också märka att en förskjutning och tillspetsning av språket sker ju närmare konsumenten man kommer. Allbäck Linoljeprodukter skriver till exempel på sin hemsida att ”en liten del av linoljan låter sig inte försåpas utan stannar kvar på ytan som extra skydd.” I återförsäljarledet har det här språkbruket spetsats till och exempelvis Byggfabriken skriver om Allbäcks såpa att ”En mindre andel av oljan låter sig inte försåpas och stannar därför kvar i virket.” Observera i:et. Nu är oljan inte längre bara på ytan utan även i virket! Ett annat exempel är Gysinge som skriver att: ”Gysingesåpa rengör, återfettar samt skyddar trä- och stenytor” Byggfabriken spinner vidare på sin hemsida under rubriken ”Linsåpa vs Såpa” där man skriver: ”Går det inte lika bra med vanlig grön- eller gulsåpa som man hittar i dagligvaruhandeln? Svaret är nej.” Nu avser jag inte här att på något sätt svartmåla just Byggfabriken, för den här typen av språk är i princip representativt för hela branschen, exemplen avser snarare att belysa hur överfettade såpor gått från att vara en av flera möjliga produkter som går att använda vid såpskurning och där överfettningen varit ett bland andra försäljningsargument, till att bli ett narrativ om att icke överfettade såpor inte skulle vara möjliga att använda vid skurning. Lyssnar man sedan på debatten bland byggnadsvårdarna i konsumentledet uppfattar jag att man här gjort tolkningen att avfettade såpor skulle vara direkt skadliga för trägolv.
Hur det oförtvålade fettet i en såpa egentligen kommer ett trägolv till godo vid såpskurning har blivit en käpphäst för mig. Antagligen för att jag är lätt dum i huvudet, inte kan något om kemi och har dålig koll på mattematik. Men om ni har läst artikeln Årets Såpopera så vet ni att om man förutsätter en överfettning på 5% så blir det bara ungefär 0,35 gram fett utspritt på ett normalstort rumsgolv. Det är otroligt lite fett som jag undrar om det egentligen kan påverka golvet särdeles. För det andra övergår det mitt förstånd hur olja som är löst i såpa kan fetta ett golv på det sätt som ren olja gör. I den värld jag befinner mig är det nämligen tvållagret som skyddar ytan. Och den olja som eventuellt finns i tvålen/såpan kan inte ”fetta” ett golv på det sätt som ren olja gör eftersom oljan i det här fallet är löst i tvål. Svårast har jag att förstå hur det går till att den olja som finns i såpan i skurhinken kan gå från hinken till att stanna på golvet, medan såpan i hinken löser det fett som redan ligger på golvet och fraktar det till skurhinken.
Samtidigt som jag inte har lyckats hitta några konklusiva bevis för att fettning av golv med såpa verkligen fungerar har jag heller inte hittat bevis för det motsatta. Det var därför jag för en tid sedan dristade mig till att kontakta ett antal linsåpeproducenter för att förstå det här bättre. Förutom att skriva direkt till de största och för mig kända tillverkarna sökte jag även kontakt via Byggnadsvårdsportalen på Facebook som har närmare 50.000 medlemmar varav jag är rätt säker på att ett antal arbetar med linsåpa. Förutom Selders har till dags datum ingen annan tillverkare över huvud taget velat svara på mina frågor. Och att Selders gör det har möjligen att göra med att jag spelar dem i händerna, eftersom deras såpa inte är överfettad och de gärna instämmer i mina tveksamheter. Man behöver inte vara jättekonspiratoriskt lagd för att dra slutsatsen att den kompakta tystnaden från producenterna av överfettad såpa handlar om att det här är en fråga linsåpebranschen helst inte vill diskutera.
Att överfettad såpa återfettar trä är en myt och att linsåpebranschen aktivt låter bli att korrigera den bilden är den elaka tolkningen av situationen. En annan tolkning är att det hela faktiskt är ett missförstånd. När man säger att såpa ”återfettar” golv uppfattas det lätt som att man avser att träet i sig återfettas genom att oljan sugs in i virket, som därmed blir oljemättat och beständigt mot fukt enligt samma princip som när virke behandlas med ren olja. Men här kanske det egentligen är så att det bara är ytan som avses, det vill säga att en tvål/oljeblandning stannar på ytan och detta ytskickt sedan kan skuras av. Återfettningen skulle då bestå i att själva ytskiktet återfår något av det fett som skuras bort. Kanske anser man att en fet yta av någon outgrundelig anledning skulle vara bra att ha på ett golv. Men det här känns också märkligt eftersom olja i alla andra fall drar till sig smuts, varför skulle den inte göra det när den ligger på ett golv? Om det nu verkligen finns någon nämnvärd mängd olja i såpan som skulle kunna bidra med en sådan effekt alltså. Hur som helst så innenbär det rimligen att om ”återfettning” bara avser ytskiktet så spelar valet av såpa ingen som helst roll för träets beständighet, utan har enbart en funktion som är begränsad till ytans tvållager.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att det här skrivs utan intention att att gå på krigsstigen gentemot linsåpebranschen. De flesta linsåpor jag använder är suveräna produkter som jag tänker fortsätta använda. Det som stör mig är att det här snacket om överfettad såpa inom byggnadsvårdsskrået planterat så mycket osäkerhet bland vanliga dödliga att något så enkelt som att skura golv plötsligt upplevs som något fruktansvärt komplext. Vidare stör det mig att det verkar som att marknadsföringen av överfettad såpa görs med argument som branschen inte kan bevisa stämmer. Hur ska man annars förklara det faktum att jag inte får några svar på de frågor jag har? Varför är det ingen som vågar berätta hur mycket oförtvålad olja deras såpa egentligen innehåller? Och varför är det ingen som kan förklara HUR oljan hjälper till att återfetta trä när den är löst i tvål. För det här kanske är det som driver mig mest att problematisera det här ämnet. Som det kontrollfreak jag är gillar jag nämligen inte alls att jag inte förstår hur det går till. Jag hade så himla gärna velat att någon modig såpsjudare som tillverkar överfettad såpa hade velat svara på mina frågor. Under tiden gör jag som alla andra och fortsätter använda överfettad linsåpa, fast inte varje gång och kanske inte heller för att den är just överfettad och framställd av lin, utan för att det märke jag köper luktar mandelmassa och karamellfärg och påminner mig om min barndoms jular. Det är ett mycket bättre försäljningsargument. I varje fall för mig.
Wow, otroligt intressant ändå. Är relativt nybörjare inom detta ämne men just det du tar upp är något jag funderat på sedan start. Framförallt för att jag först köpte Selders linoljesåpa som jag sedan hörde baktalas pga att den inte är överfettad. Men – då tolkar jag det som att det egentligen inte gör någonting? Jag kan glatt fortsätta såpskura mina golv med en såpa den.
Det är alltid vanskligt att ge andra råd eftersom det är så svårt att veta vad varje individ läser in i ett sådant. Däremot berättar jag gärna hur jag själv gör och jag skurar med den såpa jag råkar ha hemma för tillfället. Överfettad eller ej. Jag har nämligen svårt att se att det eventuella ickeförtvålade fett som kanske finns i överfettad såpa skulle göra varken till eller från. Det enda jag försöker låta bli är pigmenterad såpa, tex grumme grönsåpa.