Måla med Linoljefärg

Det här med att linoljefärg skall målas galet tunt är en svårdödad myt. Det är trist, för det är en sådan där liten grej som bidrar till att många tror att det är så svårt att måla med linoljefärg, vilket det förstås inte alls är. Och att stryka färgen lagom tjock – eller tunn då – faller sig rätt naturligt så snart man står där med penseln i handen. Anledningen till att inte lägga på för tjocka lager har att göra med att färgen antingen kan torka ihop med en russinstruktur, eller att det blir blåsor i färgen.

Första gången jag målade med linoljefärg fick jag höra att när färgen börjar bli trög att vidare stryka ut, så har filmen precis rätt tjocklek. Och precis så är det när man arbetar på hyvlat virke. Målar man ofta lär man sig också rätt snabbt se hur tjock färgfilmen är på hur spåren efter penselhåren ser ut i färgfilmen. Men som sagt, egentligen är det inte alls särskilt svårt att få en jämn och lagom tjock färgfilm. Ett litet knep jag använder mig av vid panelmålning, för att skynda på målningen och undvika ojämn tjocklek på färgfilmen, är att så snart penseln kommer upp ur färgburken, så duttar jag av färg längs en längre sträcka som jag sedan stryker ihop. Det här underlättar särskilt om man målar med mer trögflytande färger som till exempelvis Ottosons linoljefärg. Ett annat alternativ är faktiskt att rolla på färgen med en liten roller. Det går rasande snabbt och ger en lagom tjocklek på färgen. När rollningen är klar efterstryker man med pensel.

Oavsett hur man målar är det viktigt att ha ett system för att kunna måla snabbt. Det systemet ser olika ut beroende på vad man målar. För panelvirke fungerar det här med att dutta och stryka ihop alldeles utmärkt. Men det jag målar allra mest är fönsterbågar och då fungerar inte den här dutt-metoden, istället är det andra saker som är viktiga att tänka på. Som till exempel att stryka inifrån och ut vid bågens ytterhörn för undvika färgansamlingar och gardiner. Vilken ordning man målar saker och ting har också betydelse. Inte minst för hastigheten. När det kommer till fönsterbågar vilar jag bågens understycke mot skon och börjar att måla överstyckets ovankant. Jag vänder därefter på bågen och målar understyckets underkant. Eftersom jag alltid hänger mina bågar under målningen har överstycket redan innan målningen fått två skruvöglor i sig som kan vila på golvet medan man stryker understycket. Därefter hänger jag upp bågen och målar sidostyckenas ytterkanter. Därefter målar jag kittranden och bågens utsida och jobbar mig uppifrån och nedåt. Att måla innerhörn effektivt är en konst. Det är lätt att det blir ett överflöd av färg inne i hörnet som senare kommer börja rinna längs kittranden. Det kan därför vara bra att tänka på att en pensel kan både tillföra färg och suga upp färg beroende på vilket tryck som appliceras. När man målar mot hörnet skall man därför göra detta med tryck så att färgen pressas in i hörnet och täcker väl. När penseln lämnar hörnet lättar man på trycket och överflödig färg sugs då upp av penseln.

Så här har jag målat i åratal. Duttat ut, strukit ihop, tagit mer färg när det börjar bli trögt och tittat på hur penselspåren ser ut för att verifiera en lagom tjocklek. Nyckelorden här är förstås ”börjar och ”trög” och de är tyvärr helt omöjliga att specificera i något som är kvantifierbart, mätbart och möjligt att teoretiskt överföra direkt till någon annan. Känns det här problematiskt går det därför att bli en gnutta mer vetenskaplig genom att använda en så kallad my-kam som med hjälp av tänder i olika längd mäter färgfilmens tjocklek. När man målat trycker man kammen lite lätt mot den målade ytan och tänderna som är tillräckligt långa blir färgade, varefter man enkelt kan läsa av färgfilmens tjocklek.

Jag har lärt mig att hyvlat virke inomhus bör strykas med en tjocklek på ungefär 50 my i vått tillstånd. Det här kan förstås skilja något mellan tillverkare och jag vet att Allbäcks i sina specifikationer brukar skriva 100 my. Men för till exempel Selders gäller 70-120 my. Nu håller inte jag på och mäter varenda bräda jag målar med en sån här my-kam, men då och då tar jag fram den mest av nyfikenhet på hur jämnt jag målar. Det har då visat sig att jag ganska konstant ligger kring 50 my så snart det gäller hyvlade snickerier inomhus. På fönster och panelvirke utomhus målar jag tjockare upp mot 100 my och eftersträvar ett färgfilmsdjup på 300 my efter tre strykningar. Det viktiga är att färgfilmen inte blir tjockare än 125 my eftersom den då riskerar att bilda skinn över blöt färg vilket leder till att färgen torkar ihop i en trist russinstruktur.

Har man någon nytta av en färgfilmsmätare då? Ja, är man nybörjare kan det vara ett trevligt sätt att konfirmera att man faktiskt får till det rätt. Det kanske tar bort en viss oro. Men rätt snart lägger man nog den där manicken på hyllan och håller sig till att dutta ut, stryka ihop, ta mer färg när det börjar bli trögt och titta på hur penselspåren ser ut för att verifiera en lagom tjocklek.

Svårare än så är det faktiskt inte att måla med linoljefärg. Däremot är det bra om man har en grundläggande förståelse för hur linoljefärg bör spädas för att få en god vidhäftning till underlaget. Under 18- och 1900-talet var det vanligt att linoljefärg späddes med stora mängder balsamterpentin, något som gjort att linoljefärgen fått ett oförtjänt dåligt rykte. Spädning med balsamterpentin är möjligen fortfarande den vanligaste metoden för att förtunna linoljefärg. Vilka exakta procentsatser som brukar rekommenderas kan då skilja något mellan olika tillverare och vill man förtunna sin färg med lösningsmedel är det allra bäst att följa tillverkarens rekommendation. Läs gärna artikeln Terpentin – fördelar och nackdelar för att skapa dig en bild om terpentinets påverkan på linoljefärg.

Att förtunna linoljefärg med lösningsmedel är dock inget krav för att få ett gott resultat. Hur man istället skall göra beror lite på vad det är man målar och vilket linoljefärgssystem man använder. Jag som målar mycket med enburkssystem späder färg för tidigare omålat och nyproducerat konfektionsvirke för utomhusbruk med rå linolja. Jag grundar då med rå linolja som jag värmer tills den blir simmig för att få den lättstruken. Därefter målar jag ett lager där jag späder färgen med 50% rå linolja och sedan två lager med outspädd färg. Det här fungerar vackert varje gång eftersom normalt brädgårdsvirke i princip kan ta emot hur mycket olja som helst utan att bli för fett.

När det gäller fönsterbågar och karmar av fet fur grundar jag också med rå linolja men stryker därefter tre strykningar med outspädd färg. Vid målning av interiörer späder jag endast första strykningen med en skvätt kokt linolja för att få den mer lättstruken och därefter gör jag två rotationer med outspädd färg.

Utomhus skall man tänka på att inte måla i temperaturer under 5 grader och heller inte i direkt solsken eftersom det kan orsaka blåsbildning i färgen. Fast det där med 5 grader är något som jag upplever mest står i målningsbeskrivningarna för att tillverkarna vill ha både hängslen och livrem. Jag målar nämligen fönsterkarmar utomhus även i minusgrader och det har hitintills fungerat alldeles utmärkt. Man bör dock vara försiktig med att inte få kondensutfällning i färgen i bryggan mellan varm och kallt.