Takbyte del 1 – Välkommen upp på taket
Välkommen upp på Saltarvets tak! Den här veckan har jag ingen bebyggelsehistorisk föreläsning förberedd, utan vill bara visa lite bilder på hur takomläggningen fortskrider. Det har varit ett evinnerligt slit de senaste veckorna med att förstå och förbereda alltifrån ny takavvattning till hur råvinden bäst skall isoleras vilket vi skrivit om i artiklarna Hängrännor, fotrännor & stuprör samt Isolera råvind. Slitigast har det faktiskt varit att komma överens med Plåt-Niklas om att det finns värden i att behålla och bevara. Låt vara att Plåt-Niklas är fantastisk på att falsa plåt, men han är också så in i norden noggrann att varenda liten pinal han tar i måste bytas ut eftersom han inte tycker de håller måttet. Dyrt blir det ju också när allt skall rivas bort och ersättas med nytt. Därför är det en evinnerlig dragkamp. Jag håller i ena plankändan och skriker spara. Plåt-Niklas håller i den andra och drar både mig och plankan allt närmre containern. Stark är han också varför han oftast vinner.
Gått runt med paraply inomhus har vi också gjort. Regnat in har det gjort tidigare, men när eterniten på taket väl var nedplockad kunde man konstatera att varenda platta gnagt hål i den gamla tjärpappen som legat på taket sedan huset byggdes 1925. Att byta papp var förstås redan med i planen och eftersom det var fredag tänkte väl någon att det vore skönt att få ner den inför helgen. Men tiden går fort när man har roligt och någon tid att täcka taket igen blev det inte kvar. Fullt så roligt blev det inte på lördagsmorgonen när vi möttes av ett litet vattenfall nedför trappen från övervåningen. Då blev det fart på pressenningsteamet kan jag berätta. Det visade sig nämligen att den gamla råsponten torkat ihop lite väl bra de senaste hundra åren och på sina ställen lämnat mer än små glipor mellan planken, något som vi nog inte riktigt förstått i mörkret. Men efter lite svordomar löste det sig bra det också. Däremot var Plåt-Niklas mindre nöjd. Sprucken råspont är inget han skruvar takplåt i deklarerade han högt och ljudligt. Sen började dragkampen om brädorna. Summa sumarum kan man väl säga att det slutade med att 2/3 delar av den råspont som både jag och Byggare Bob ansett vara i tillräckligt bra skick för att låta ligga, sågades upp till ved. Fördelen är väl att vi inte längre behöver vara det minsta oroliga för att isolera in någon gammal torröta, kommenterade Bob syrligt medan han beskådade den växande vedtraven. Nej, muttrade jag. Istället får vi ett helt nytt problem med byggfukt.
Sedan dess har vi lagt ny papp, fräst infällningar för krokar till hängrännorna i den nya råsponten och tätat. Och Plåt-Niklas, han är nöjd. Nu biter skruvarna som en grävling i en gummistövel. Slammat skorstenarna har vi faktiskt också hunnit göra. Och måla dem med silikatfärg. Det är nästan så att man börjar tro att hela det här projektet faktiskt kommer att ordna upp sig. Och eftersom det snart är helg säger jag inget till Plåt-Niklas om att det inte blir fråga om att klä in skorstenarna i några hemska plåthuvar. Jag tänker att vi alla gjort oss förtjänta av en helg där man åtminstone kan leva i tillfällig tro på att byggnadsvårdsprojekt bara är roliga och harmoniska tillställningar. Trevlig helg!
