Trämask, trägnagare och or
Or fick jag lära mig av de äldre att det hette när jag var yngre, ni vet de där millimetersmå runda hålen i det som också kallas maskstunget trä. Dödsur kallades det ibland av de som var ännu äldre, av farfar och hans generation. Men egentligen var det ju inte hålen i sig som kallades dödsur, utan det som orsakat hålen, vilket var en liten skalbagge som förpuppats inne i träet och ätit sig ut när den blivit vuxen. Namnet dödsur lär komma av ljudet skalbaggen gör när den trummar magen mot virket, vilket den gör under parningsperioden. Det låter som en mycket kort trumvirvel, bara någon sekund lång, lite som en hackspett fast mycket svagare. Benämningen or avsåg egentligen inte heller hålen i träet utan de mjölliknande exkrementer som den lilla gnagaren lämnade efter sig. Ett annat vanligt namn för den här skadeinsekten är trämask. Kanske kommer det namnet av att skalbaggen under sin ungdom är en larv som kläcks inne i träet och sedan fram till förpuppningen lever av virket nära ytan där den knaprar slingrande gångar mellan årsringarna i virkets fiberriktning. Kärt barn har många namn alltså, men egentligen heter den här skadeinsekten trägnagare och är en mycket liten skalbagge.
Trägnagare är inte en art utan ett samlingsnamn för en hel familj av skalbaggar som gillar att äta trä som larver. Det finns cirka 2000 arter av trägnagare i världen och strax under hundra av dem har vi i Sverige. Jag är avsiktligt något luddig på siffrorna här eftersom jag inte är biolog och min referenslitteratur är ganska oense just på punkten om hur många olika arter det egentligen finns. Ur ett byggnadsantikvariskt perspektiv är det också en ganska oviktig fråga, viktigare är det att känna igen problemet och veta vad man skall göra åt det. De mest förekommande arterna i våra hus är dock strimmig trägnagare, envis trägnagare och mjuk trägnagare, vilka vi återkommer till nedan. Husbock däremot är en skalbagge av en annan familj som vi får ta och återkomma till i en annan artikel.
Gemensamt för familjen trägnagare är att de vuxna individerna lägger ägg i hålrum i virkets ytved. När larverna kläcks lever dessa av virket i ytveden där de gnager slingrande gångar tills det är dags att förpuppa sig. Den färdigvuxna skalbaggen gnager sig sedan ut ur träet varpå det bildas 1-3 mm mycket karaktäristiska runda flyghål. De runda hålen som ofta förekommer i grupp är typiska för trägnagare och lätta att diagnostisera. Ett aktivt angrepp känns igen på att man hittar spår eller små högar av något som ser ut som ett ljust sågspånsmjöl. Det här är vad som kallas för or vilket alltså är en blandning av trärester och gnagarens avföring. Ett bra sätt att få veta om ett angrepp är aktivt är att städa upp oret eller borrmjölet och se om det återkommer. Trägnagare mår som bäst i temperaturer kring 20 grader vilket gör att angreppen är mest aktiva under perioden maj till oktober.
Strimmig trägnagare förekommer framförallt i södra Sverige upp till Hälsingland. Den är 2,5 – 6 mm lång och färgen är rödbrun till mörkbrun, ofta chokladbrun. Kroppen är cylindrisk och har vingar med längsgående punktrader. Halsskölden är nästan lika bred som vingarna vilket gör att huvudet ovanifrån liknar Darth Vaders hjälm. Larven är knubbig, C-formad och upp till 7 mm lång. Larven har 3 par ben framtill och är vit med brunt huvud. Strimmig trägnagare kräver fuktigt klimat med mer än 50 till 60 procents relativ fuktighet varför strimmig trägnagare inte överlever i en normal bostadsmiljö. Optimal temperatur för arten är 22-23 °C.
Mjuk trägnagare är 2,8 – 6,2 mm lång. Skalbaggen är ljust gulbrun med stora ögon. Den här gnagaren gör skäl för sitt namn eftersom både huden och skelettet är mjukt, vilket det inte är på andra trägnagare. Larven är cirka 8 mm lång med taggrader på bakkroppen. Den mjuka trägnagaren angriper enbart virke som har sin bark kvar. Trägnagaren äter upp virket under barken varefter denna faller av. När all bark är borta flyttar skalbaggen vidare. Skadorna blir därför ofta små då borrgångarna är mycket ytliga. Man bör dock undvika att mjuk trägnagare får fäste i tak då djuret kan gnaga sig igenom takpapp och annan takbeläggning med läckage som följd.
Envis trägnagare finns i hela Sverige men angriper endast rötskadat virke, varför djuret är högst sekundärt som skadeinsekt betraktad. Envis trägnagare är något större än den strimmiga trägnagaren och mörkare. Längden 4–6 mm och färgen är svart. Halsskölden har en upphöjning och två gula hårfläckar på halssköldens bakre hörn. Gångarna och flyghålen har en diameter av ca 3 mm.
Ett angrepp av trägnagare i ett hus är ingenting man behöver bli överdrivet bekymrad över. Angreppen är främst ett skönhetsproblem. Eftersom trägnagaren endast angriper ytveden behöver man sällan oroa sig för att den bärande konstruktionen påverkas negativt. Allvarligare är däremot rotorsaken till att trägnagaren anser att platsen är idealisk för att bygga bo. Trägnagare ger sig nämligen endast på fuktigt virke med en fuktkvot över 20%.
Det här gör att bekämpning av trägnagare i de allra flesta fall är ganska enkelt. Virket behöver egentligen bara torkas ur så dör eller flyttar både larver och vuxna skalbaggar inom något år. Trägnagare är med andra ord ett sekundärproblem. Åtgärdar du huvudproblemet, det vill säga eventuella vattenläckage eller undermålig uppvärmning av konstruktionen kommer också trägnagaren att försvinna även om det kan ta lite tid. Befinner sig angreppet på en möbel som går att flytta på så är ett snabbare sätt att bli av med trägnagarna att frysa ut dem genom att sänka temperaturen ned till minus 30 grader. Är angreppet mycket allvarligt eller att det av någon anledning är svårt att torka ut konstruktionen kan man behandla angreppet genom att pensla med Boracol. Boracol skyddar även mot mögel och annan påväxt.
© Jesper Sundelöf, 2024
Mycket bra artikel!
Tack för de uppmuntrande orden Sture.