Ta bort rost från beslag kan man göra på flera sätt. I artikeln Rostbehandling med ättika och linolja, har jag tidigare berättat hur detta exempelvis kan göras med hjälp av ett ättikabad. Det är en lågbudgetvariant som fungerar hyggligt under rätt förutsättningar. Men det är också en metod som tar mycket lång tid. Personligen tycker jag därför att tumling är det avgjort mest praktiska. Tumlingen avlägsnar både färg och ytrost i ett svep och arbetar på egen hand medan man själv kan göra annat. Tumling kräver dock att man införskaffar antingen en sten- eller en ammunitionstumlare, vilket kostar en slant. Tumling fungerar inte heller för ömtåliga eller riktigt stora detaljer som låskistor och portbeslag. Inte heller är metoden hundraprocentig. I den här artikeln beskriver vi därför hur man ganska billigt och enkelt kan avlägsna rost med hjälp av elektrolys som tar bort all rost skonsamt från också stora ting.
Jag brukar i de artiklar jag skriver om kemiska eller fysikaliska byggnadsfenomen ganska ofta kokettera över det faktum att jag inte lyssnade särskilt väl under NO-lektionerna i skolan. Om någon gymnasieungdom läser det här vill jag därför påpeka att det kan gruveligen straffa sig. Be cool and stay in school! Risken är annars att det går som för mig och man får ägna ett halvt liv åt att återerövra de basala naturkunskaper som man faktiskt behöver för att arbeta med hushantverk. Eller bara för att slippa framstå som dum. Därför var det först för några år sedan när jag accepterade ett uppdrag att undersöka möjligheten att bygga en anläggning för produktion av elektrolys- och bränslecellskomponenter åt ett av våra stora svenska industriföretag som jag kom på tanken att elektrolys kanske inte bara kan producera vätgas utan rimligen också kan användas för att avrosta järnbeslag. Och mycket riktigt, det visade sig faktiskt att det här redan var en grej i veteranbilskretsen och ingen uppfinning jag själv kunde ta cred för. Något som min skruvande 15-åring förstås redan hade koll på. Det borde jag också ha vetat om jag lyssnat i skolan. Något besviken av att gått miste om nobelpris i kemi och stora byggnadsvårdspriset satte jag igång att bygga min första elektrolysör.
Att bygga en elektrolysör är enkelt. Allt som behövs är en plastbunke, en batteriladdare, en anod, vatten och salt, alternativt kaustiksoda. Saltet eller kaustiksodan tillsätts för att vattnet bättre skall leda strömmen. Använder du kaustiksoda, kom ihåg att sodan är starkt basisk och frätande varför gummihandskar och skyddsglasögon är att rekommendera. Anoden är en bit järnstycke vilket som helst. I korrosionskemi definieras anod som den elektrod där oxidationen äger rum. Katod är den elektrod där reduktionen sker alltså att elektroner tas upp, i det här fallet vårt beslag. Det är alltså inte som i batteriteknik där katod alltid är den positiva sidan och anod den negativa.
Blanda salt, eller kaustiksoda och vatten i en plastbunke. Jag har tyvärr inget absolut recept här utan höftar. En deciliter salt eller kaustiksoda per tio liter vatten har jag bestämt är rimligt. Ju mer salt eller kaustiksoda, desto bättre leder vattnet. Är vattnet varmt går processen också snabbare. Koppla laddarens pluspool till anoden och minuspolen till beslaget. Är det en intelligent batteriladdare vilket de flesta laddare nu för tiden är så fungerar det inte att koppla strömmen direkt mellan strömkällan och elektrolysören utan du måste koppla laddaren till ett bilbatteri och från bilbatteriet till anod och beslag annars kommer inte laddaren vilja starta.
För att processen skall fungera optimalt bör beslaget vara fritt från färg och fett. Anoden bör dessutom ligga runt om det som skall avrostas vilket kan åstadkommas genom att fördela strömmen från batteriladdaren till flera järnstycken i badet. Anod och katod får dock inte röra vid varandra. Pluspolen måste också sitta ovanför vattenytan för att inte skapa kortslutning. Anoden behöver därför vara stor nog att sticka upp ur elektrolysbadet. Slå på strömmen. Vattnet skall nu börja sjuda då badet släpper ifrån sig gas när vattnet spjälkas i väte och syre. Och det här, det kommer till och med jag ihåg från gymnasiekemin! Väte och syre bildar vad som kallas knallgas och kan med andra ord vid rätt blandning explodera. Elektrolysen bör därför göras utomhus och väl ventilerat.
När processen körts en stund börjar badet bli rostfärgat allt eftersom ytrosten faller av i flagor. Låt elektrolysprocessen pågå tills beslagen är helt fria från rost vilket kan ta några timmar. Det är ingen risk att köra för länge eftersom friskt järn inte påverkas av processen. När processen är färdig, ta upp beslagen (med skyddshandskar om du använder kaustiksoda) skölj av och rostskyddsbehandla omedelbart när beslaget är torrt. När beslaget kommer upp ur badet saknar ytan nämligen helt oxidskydd och är starkt reaktiv.
Anledningen till att hela den här magin fungerar är för att rost i huvudsak består av järnoxid uppbyggd av positvt laddade järnjoner När elektroner tillförs genom strömmen, reduceras järnjonerna i rosten till gediget järn genom att ta emot elektroner från batteriladdarens negativa pol. En del rost, som saknar bindning med beslaget, reduceras inte utan faller i stället av i små flagor.
Lycka till!
© Jesper Sundelöf, 2025
Lämna ett svar