Att jämföra linoljefärger är vanskligt. Det finns många bestämda uppfattningar och många är de som känner varmt för särskilda fabrikat och våldsamt negativt inför andra. Jag vill dock med bestämdhet säga att jag inte anser det här vara en tävling. I vilket fall inte en tävling i endast en gren. Jag tycker inte att det finns någon färg som är ”bäst” i alla kategorier, utan linoljefärg är en verktygslåda där varje färgmakares produkt oftast har både fördelar och nackdelar. Är det en tävling är det snarare en mångkamp där även vinnaren har några mindre lyckade grenar bakom sig. Jag har förstås mina egna favoriter, men detta favoritskap baseras på rent subjektiva åsikter. De färger jag använder mest är de som passar hanteringen i mitt måleri och som uppfyller de specifika resultat jag är ute efter. Att utnämna en färg till den bästa och enbart använda denna i alla sammanhang kommer inte nödvändigtvis att ge det bästa resultatet. Det viktiga är alltså att välja en färg som passar till den applikation som är aktuell, passar det sätt man vill arbeta på och matchar handlaget hos målaren. Värt att tänka på är dessutom att oavsett vilket fabrikat man väljer är linoljefärg alltid bättre än plastfärg. Både för miljön och för konstruktionen.
När man skall välja linoljefärg bör man alltså först tänka igenom vilken applikation som avses. Skall man måla inomhus eller utomhus? Gäller det inomhusmålning är de tekniska kraven mindre höga och fler fabrikat lämpar sig. Det finns dock även de fabrikat som lämpar sig mindre bra på grund av att de har längre torktider och ger mjukare ytor vilket gör dem opraktiska för till exempel avställningsytor och golv. Skall man måla utomhus finns det anledning att välja en färg med hög beständighet mot väder och vind, men också en färg som ogärna flagar så att man slipper skrapning och slipning vid ommålning. Eller om glans istället är viktigt, en färg som behåller glansen längre och ogärna kritar.
För en normalanvändare bör färgsystemet också underlätta att åstadkomma önskad finish. Värt att tänka på kan då vara huruvida färgmakaren möjliggör att deras färg kan brytas till önskad nyans enligt NCS-systemet eller att de kan tillhandahålla både blanka och matta färger. En god färg bör också vara skön att måla med, det vill säga varken för viskös så att den är svår att stryka ut eller för tunn så den blir rinnig och lätt bildar gardiner och pölar med russinstrukturer. Färgen bör även vara enkel att applicera fett över magert, det vill säga göra varje efterföljande strykning fetare än den tidigare. Här kan flerburkssystem underlätta samtidigt som dessa system gärna blir dyra om man endast skall måla en mindre yta då flera burkar behöver införskaffas där det med ett enburksystem räckt med en.
Arbetsmiljömässigt tycker jag det kan det vara idé att välja bort färg som innehåller eller kräver iblandning av lösningsmedel för att garantera funktion. Åtminstone gör jag det eftersom jag inte vill stå i lösningsmedelsångor dagarna i ända. Det innebär dock inte att jag helt låter bli att måla med all färg där tillverkaren rekommenderar inblandning av lösningsmedel, utan att jag hittat andra sätt att få färgen att fungera utan lösningsmedel. Vissa tillverkare som annars rekommenderar blandning med terpentin eller nafta, tillhandahåller dessutom särskilda grundfärger för inomhusmålning som inte kräver iblandning av lösningsmedel.
På den tekniska sidan, finns det även en rimlighet i att välja bort färg som inte innehåller ljusäkta pigment eller zinkoxid som skapar zinktvålar vilka gör färgfilmen tät, elastisk, fukttålig och skyddar mot UV-ljusets nedbrytning av bindemedlet. Innehåller färgen stora mängder koboltsickativ vilket kan förkorta färgens livslängd, bör man också överväga att hellre välja ett fabrikat som innehåller andra sickativ eller kombinerar flera olika torkmedel. Koboltsickativ leder förvisso till ökad torkhastighet, men koboltjonernas cykliska mönster av oxidation och reduktion påskyndar dock nedbrytningen av färgfilmen. Man bör därför vara försiktig med oljor och färg som innehåller stora mängder av detta sickativ.
Till sist bör man också tänka på att oavsett hur tekniskt bra färgen är, kan det ibland vara än viktigare att tillverkaren är tillmötesgående när något går fel och man tvingas reklamera. Fel kan det nämligen bli på alla färgmakares produkter.
Att ta reda på vad en färg egentligen innehåller är dock inte helt lätt. Produktbeskrivningar och säkerhetsdatablad innehåller sällan detaljerade redovisningar av de faktiska råvarorna. Många tillverkare är dessutom mycket försiktiga med att avslöja vad de egentligen blandar i sina färger och byggnadsvårdsrörelsen skulle ibland vara betjänt av en något öppnare attityd från färgmakarna. En tillverkare som öppet redovisar sitt färginnehåll kan därför vara ett bra kriterium vid val av färg. Har man svårt att förstå innehållet i en färg kan en färgmakare som har lång tradition av tillverkning av färg och kan uppvisa många goda referensobjekt vara ett bra alternativ.
Det är oerhört svårt att göra någon form av komplett och helt objektiv sammanställning av linoljefärger. Svårigheten att helt klargöra färginnehållet har jag redan berört. Till detta kan läggas en viss förförståelse eller fördom hos skribenten som är formad av de specifika erfarenheter som skribenten haft. Erfarenheten kan också baseras på allt för kort tid som en färg praktiskt har använts i min verksamhet. Uppfattningen av resultatet kan därför vara baserat på en eller ett fåtal kulörer som inte med nödvändighet måste vara representativt för tillverkarens samtliga produkter. I de fall jag uttalar mig om färgernas praktiska egenskaper är detta därför oftast baserat på vita kulörer, varav de vanligaste är S 0300-N, 0402-Y07R, S 0500-N, S 0502-Y, S 0502-G50Y och 0902-Y25R och järnoxidmättade kulörer i skalorna rött och brunt. Mängden olika speciella produkter färgmakarna tillverkar gör också att det är orimligt att överblicka hela tillverkningsfloran. Det gör att när rekommendationerna från tillverkarna skiljer mycket mellan olika former av målning är redovisningen i nedan artiklar framförallt fokuserad på system för målning av äldre renskrapade fönster i furu.
Linoljefärgens komponenter: Linoljefärger – En jämförande översikt Måla med Allbäcks linoljefärg: Linoljefärger – En jämförande översikt Måla med Engwall o. Claesson : Linoljefärger – En jämförande översikt Måla med Gysinge linoljefärg: Linoljefärger – En jämförande översikt Måla med Ottosons linoljefärg: Linoljefärger – En jämförande översikt Måla med Wibo Linoljefärg: Linoljefärger – En jämförande översikt© Jesper Sundelöf, 2026
Lämna ett svar