Test av linoljors kapillära förmågor

Som vi har varit inne på tidigare, bland annat i artiklarna Linolja – En praktisk guide och Terpentin – Myter, förtjänster och nackdelar har olika typer av linolja olika förmåga att tränga sig in i trä varför historien har utvecklat en hel rad med olika husmorstips för vilken olja som skall användas och hur oljan bör appliceras för att tränga så långt in i träet som möjligt. Skall den värmas eller blandas med terpentin, eller kanske brännas in med en högwattslampa? Själv värmer jag ofta min råa olja i tron att den lättare suger in i träet när jag impregnerar panel och fönsterfoder och vid fönsterrenovering bränner jag in kokt olja i fönsterbågarna med en Speedheater. Men gör det egentligen någon skillnad? För att testa det här fyllde jag 5 glasburkar med två matskedar olja av olika typ och satte i en skuren remsa av grov och hårt pressad kartong i varje burk. Tanken var att kunna se hur lätt eller svårt de oljetyper jag ofta använder hade för att krypa kapillärt uppför kartongremsan. 

De oljor jag valde att testa är de fem vanligaste jag använder i mitt eget arbete: Varm och kall rå linolja, varm och kall kokt linolja samt halvolja blandad 50/50 kokt linolja och terpentin. Oljorna kommer från Claessons trätjära i Göteborg. De varma oljorna värmdes till en temperatur något över 100 grader och kartongremsorna gick i burkarna vid exakt samma tidpunkt. Redan efter ett par minuter kunde man konstatera att halvoljan samt de värmda oljorna sögs uppför kartongremsorna oerhört mycket snabbare än de kalla oljorna. Under de första femton minuterna verkade det som att viskositetminskningen som åstadkommits genom värmning gjorde att oljan betedde sig på i princip samma sätt som den olja som var tunnad med balsamterpentin.

Den här inledande rushen från de heta oljorna avtog dock snabbt i takt med att oljan kallnade och som man kan se på fotografiet taget efter 60 minuter så har de två kalla oljorna tagit igen det tidigare gapet gentemot de värmda oljorna medan halvoljan tydligt dragit ifrån och lämnat övriga oljor på efterkälken. 

Efter en timme togs kartongremorna ur oljan, skakades av och fick stå. Jag fotade ställningen åter efter två timmar varvid någon skillnad knappt kunde märkas. Halvoljan låg fortfarande först medan övriga oljor låg på en delad andra plats. Efter 10 timmar togs det sista fotot. Och intressant nog kan noteras att de båda råa oljorna nu kommit i kapp halvoljan medan de kokta oljorna markant hamnat på efterkälken. Det är knappast lönt att mäta millimetrar i ett sådant här hemsnickrat test och försöka dra några växlar på det. Jag nöjer mig därför med att konstatera att halvoljan och de båda råa linoljorna på tio timmar lyckades klättra cirka 1,5 centimeter längre uppför kartongremsan än vad de kokta oljorna mäktade med, vilket i runda slängar kan översättas till en effektivitet som är 20% bättre.

Efter 2 minuter. Man kan tydligt se att det värmda oljorna tillsammans med halvoljan sugs lättare uppför kartongremsan. De kalla oljorna har knappt börjat röra sig uppför remsan.
Efter 60 minuter. Halvoljan i mitten leder nu otvivelaktigt. De kalla oljorna har kommit ikapp de heta oljorna.
Efter 10 timmar. Den kapillära transporten har upphört helt. Uppställningen av kartongbitarna är aningen vind, men, de kokta oljorna har förlorat och ligger ca 1,5 cm under övriga oljor. Någon skillnad mellan den kalla råa oljan och halvoljan går inte att se. 

Vad skall man nu dra för slutsatser av detta? Ja, kanske att det vi brukar säga om att kokt linoljas högre viskositet har en viss negativ betydelse för uppsugningsförmågan i träet faktiskt stämmer. Vidare kan man nog även sluta sig till att utblandning av kokt olja med terpentin gör att man kan få kokt olja att dra djupare in i trä om man tex vill hårdgöra mjuknat trä och att det faktiskt inte går att få till samma djupeffekt genom att värma in kokt olja i träet. Däremot tyder den initialt ökade inträngningsförmågan för värmd olja på att man med värmningsmetoder helt enkelt kan få träet att tillgodogöra sig en större mängd olja på kortare tid eftersom mycket av en ouppvärmd olja inte skulle hinna sugas in i träet innan man efter 30-60 minuter hade torkat av oljeöverskottet. Däremot kan den kokta oljan inte tränga lika djupt som rå olja innan den oxiderar.

Som ni förstår kan man säga mycket om exaktheten i det här testet. Dessutom är det viktigt att påpeka att vi bara tittar på kapillär krypförmåga och inte oljornas övriga egenskaper. Ändå tycker jag nog att det är intressant att testet verkar styrka schablonbilden av oljornas krypförmågor. Störst överraskning för mig var att det inte gick att se någon långtidsskillnad på varm och kall rå olja, vilket gör att i varje fall jag kommer fundera på behovet av att värma olja vid grundimpregnering av exempelvis fasadpanel. En sådan impregnering verkar ju kunna fungera lika bra med kall olja.

Etiketter:

Lägg till en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *