Arts & Crafts-rörelsen 1860 – 1920
Framför fönstret står en flicka på nio, kanske tio år och vattnar blommorna. Den långa raden terrakottakrukor och golvets trasmatta ger inredningen en för tiden ovanligt rustik karaktär för att vara ett välbärgat hem. Möblemanget är också förvånansvärt ålderdomligt. Stolar, bord och byråer i empire och sengustaviansk stil, förindustriella möbler som vid det här laget är närmare hundra år gamla. Den vita inredningen badar i ljuset från det öppna fönstret. Det är ett ljus och ett möblemang man kanske inte skulle förvänta sig i ett välbeställt hem under det annars så mörka och tunga sekelslutet. Året är 1894. Flickan vid fönstret är konstnärsparet Carl & Karin Larssons äldsta dotter Suzanne, och akvarellen som heter ”Blomsterfönstret” kommer 1899 tillsammans med ytterligare 23 akvareller från Lilla Hyttnäs i Sundborn att få stor spridning i Sverige genom boken ”Ett Hem”, i vilken Karin och Carl Larsson undervisar den svenska befolkningen i god smak. En smak som går bortom det industriella, vurmar för landsbygden och bygger vidare på idealen från den engelska Arts & Crafts-rörelsen. Karin har inrett och Carl målar.
Den industriella revolutionen som startade i England under 1700-talets sista årtionden hade under 1800-talets andra halva visat sig komma med en rad avigsidor. Vid sidan av att koleldning och industriutsläpp skapade en mycket dålig stadsmiljö, hade den snabba inflyttningen till städerna orsakat trångboddhet, spekulationsbyggen och undermåliga bostäder. Genom industrialismen kom dock en ny besutten borgarklass att skapas, en klass av affärsmän och fabrikörer med medel att gå mot den rådande urbaniseringsströmmen. I utkanten av städerna började man för första gången uppföra villor som åretruntbostäder varpå grunden för ett helt nytt bostadsideal kom att läggas. Ur en filosofisk cocktail bestående av romantiskt naturintresse, en föreställning om lantlivets hälsobringande effekter och en uppvärderad syn på kärnfamiljen lades de ideologiska förutsättningarna för villan som bostadsideal.
1800-talet var en turbulent tid med kraftiga motsättningar på arbetsmarknaden mellan arbetarklassen å ena sidan och staten och storindustrin på den andra, en konflikt som i många länder kom föda de stora socialistiska revolutionerna. Det gamla och invanda bondesamhället, var på väg att försvinna i industrialism, mekanisering och helt nya sociala konflikter. Det var en oroande tid, och som människan nästan alltid gör när hon ser oroligt på förändring och framtid, börjar hon istället att se bakåt. I den engelska Arts & Crafts rörelsens fall på ett idealiserat förindustriellt samhälle, en romantiserad landsbygd och en förhärligad medeltid. Arts & Crafts-rörelsen fick ett stort inflytande på den samtida arkitekturen, men framförallt var Arts & Crafts-rörelsen på arkitekturområdet en bevaranderörelse. Man ville förvalta istället för att bygga nytt. Man vände sig mot tidens stilrestaurationer, mot verandaarkitekturen med sina prefabricerade lövsågerier, mot eklekticismen, stationssamhällena, rutnätsstaden och den större skala som började ta form i städerna.
Arts & Crafts rörelsen har många influenser, men starkast har den formats av kretsen kring konstkritikern John Ruskin (1819-1900) och konstnären William Morris. (1834-1896) I industrialismen och kommersialismens spår ansåg Ruskin och Morris att en allmän förflackning höll på att ske inom konsthantverksområdet och man önskade återuppliva det goda hantverket med medeltida förebilder. Rörelsen som blev starkt anti-industriell, hämtade sina konstnärliga förebilder i medeltid, romantik och folkkonst. Arts & Crafts är alltså inte en anglosaxisk jugend. Det är mer än en stil, det är en social rörelse baserad på att god design, gott hantverk och goda arbetsförhållanden var en odelbar helhet. Ideologin var att hantverket inte endast var estetiskt överlägset det maskinproducerade, utan även moraliskt, vilket gjorde att rörelsen med tiden blev politisk, förespråkade sociala reformer och kom att stå socialismen nära. Flera av rörelsens företrädare, bland annat Morris var direkt verksamma som socialistiska agitatorer. Bågen spändes oerhört högt när det kom till den förändring man ville åstadkomma, ett program som rörelsen långt ifrån lyckas genomföra. Om Morris har det därför sagts att han ville förändra världen, men fick oss att byta tapeter.
Nu skall man dock inte förringa varken Arts & Crafts-rörelsen eller William Morris. Rörelsen skulle förändra vår syn på både våra hem och omvärlden. Morris kom att bli oerhört inflytelserik på interiörområdet och lade grunden till mycket av det formspråk som blev typiskt för sekelskiftets Art Nouveau. Morris skapade med sina textil- och tapetmönster den förkärlek till tvådimensionella ytor som är typisk för Arts & Crafts-konsten och som kan ses i allt från Carl Larsons målningar till Karl Blossfeldts fotografier. Mönstren innehåller mycket form, men ligger platt på ytan med ingen eller mycket liten djupverkan. Enkelhet i konstruktion och överflödande dekorativa uttryck i ytplanet är ett genomgående tema inom Arts & Crafts vilket knyter an till rörelsens idé om rena former och sunda material. Morris tapeter nytrycks fortfarande mer än 100 år efter hans död.
Om Morris var en nyckelperson för Arts & Crafts rörelsens interiörer, var John Ruskin huvudpersonen när det kommer till exteriörarkitekturen. Ruskins verk ”The Stones of Venice” 1851-1853 var en av grundstenarna på vilken rörelsen grundade sina ideal och genom skrifterna ”The poetry of architecture” 1837 och ”Seven lamps of architecture” 1849, kom Ruskin att få en stor påverkan på det samtida Englands arkitektur. Ruskin betraktade byggnader som produkter av klimat, landskap och folklynne. Någon enhetlig stil var det alltså egentligen inte frågan om utan snarare en ny hållning till arkitekturen där synen var att huset står i ett organiskt samband med naturen och skall underställas naturens förutsättningar. Byggnadsmaterialen skall vara lokala, ta upp den omkringliggande naturens färger och smälta byggnaden samman med omgivningarna. På slättlandets lerjordar skall man bygga av tegel och lera, i bergstrakter av sten. Att Ruskin förfasade sig över att den samtida Schweizerstilen spred sig utanför Alperna är kanske inte konstigt att förstå. En arkitektur för Alperna ansåg Ruskin inte hade något i Nordeuropa att göra. Ruskins syn på byggnadsmaterial formaliserades även i begreppet ”äkta material”, det vill säga att materialen skall vara naturliga och sanningsenligt redovisa murkonstruktionen. Äkta material ansågs vara tegel, lera, sten och trä, medan material som gips och puts ansågs konstlade och ämnade att dölja murverket. Viljan att redovisa materialets egenskaper är anledningen till tidens förkärlek för betsade och ammoniakrökta ytor. Den här synen på byggmaterial har starkt influerat den svenska eklektiska 1890-tals arkitekturen, jugendarkitekturen och nationalromantiken inte minst genom arkitekten Isak Gustaf Classon och hans elever vid Kungliga Tekniska Högskolan.
Med Ruskin och Morris påbörjas även en process där byggnad och interiör börjar smälta samman till vad som skulle kunna karaktäriseras som ett allkonstverk. I den Arts & Crafts-influerade arkitekturen förväntas arkitekten inte enbart formge byggnaden utan även interiören och möblerna. Man anser att alla delar av en byggnad bör tillmätas samma konstnärliga värde och någon skillnad mellan fasad och exempelvis gångjärn på innerdörrar skall inte längre göras.
Det brukar anses att den första verkligt Arts & Crafts-influerade byggnaden som uppfördes var William Morris Red House i Bexleyheath, Kent. Ibland anses det även att Morris och Philip Webb som ritade huset genom uppförandet också skulle skapat en helt ny arkitekturinriktning. Det sista är dock en villfarelse troligen lanserad av Hermann Muthesius i sitt verk Das englische Haus 1904. I verkligheten fogade sig Red House rätt väl in i den existerande byggnadstraditionen med medeltida inspiration i England. Red House betydelse ligger istället i att det var det första hus som kretsen kring William Morris inredde, vilket kom att bli impulsen till hela deras fortsatta verksamhet och den följande Arts and Crafts-rörelsen. England var vid tiden för Red House uppförande 1860, redan ett föregångsland när det kommer till villabebyggelse i Europa vilket grundade sig i en allt starkare anti-klassisk strömning som spreds över kontinenten under hela 1800-talet. I Sverige kom den här strömningen att manifesteras i Victor von Gegerfeldts fornnordism vid mitten av 1800-talet, i jugendstilens organiska former kring sekelskiftet samt nationalromantiken under 1910-talet.
Den medeltida och Arts & Crafts-influerade byggtraditionen i England kan exteriört sammanfattas i byggnadskropparnas oregelbundenhet och fasadernas upplösta former, ideal som även kom att introduceras i Sverige. Men den planlösning som i England bestod av rum utan inbördes förbindelse vilka grupperades kring en ljus hall, förvandlades i Sverige till en oregelbunden fördelning av rum kring en mörk tambur, gärna försedda med dubbeldörrar och en ambition av rum i fil gällande för de intilliggande rummen. Samtidigt introducerades det engelska skicket med öppen spis i hallen även i Sverige. Den så kallade ”engelska hallen” blev mycket vanlig både i villarkitekturen och övreståndslägenheterna vid slutet av 1800 talet, ett skick som levde kvar in på 1920-talet. På rumsplaneringens område kom inflytandet från England även att öka fokus på sol och ljus vilket tydligt kan ses i den svenska egnahemsbebyggelsen. I traditionell svensk bostadsplanering har gata och huvudfasad varit avgörande för rummens placering. Salonger och herrum ligger mot gatan och kök, jungfrukammare och barnkammare mot gården. Enligt engelsk planering lades nu sovrum mot söder och öster för att få mycket sol, men ändå hinna svalna till kvällen. Frukostrum mot öster. Mot norr lades inga bostadsrum utan här samlades entré, kök och serveringsrum.
Även om Morris Red House alltså rätt så väl fogar sig i en redan existerande byggtradition i England, kom huset dock att utöva ett stort inflytande över den europeiska arkitekturen genom sin ägare. Genom Morris och Ruskins skrifter kom designen av privatbostäder att spridas som en allt angelägnare uppgift i Europa. Arts & Crafts-rörelsen kom att spridas från England till Sverige via Tyskland. Men Arts & Crafts rörelsens påverkan på Sverige var inte direkt, det är först mot 1890-talet, När Morris, Ruskin och Webb varit aktiva i över 30 år, som man kan se någon större påverkan från England. En stor roll här kom tidskriften ”The Studio”, grundad av Charles Holme och första gången utgiven i London i april 1893, att spela. Kring sekelskiftet blev tidningen den största förmedlaren av engelsk bostadsarkitektur och konsthantverk i Europa och kom att sprida designidéerna bakom Arts & Crafts och senare även Jugend och modernism över kontinenten.
I Sverige är vid mitten av 1800-talet redan arkitekten Victor von Gegerfeldt influerad av tidens anti-industriella och anti-klassiska strömningar. Ur göticismens idéer om en vikingatida storhetstid sökte von Gegerfeldt att finna en särskild nordisk träbyggnadskonst. Med grund i fornnordisk byggnadskonst och i kombination med inlånade Schweizerstilelement uppfann Gegerfeldt ett system för träbyggande i triangelform vilken han arbetade med under mitten av 1800-talet. Sveriges mest kända byggnad i denna stil är Feskekörka i Göteborg. Ett annat exempel är biologiska museet på Djurgården i Stockholm. Drakslingor som bär tankarna till vikingatid och en tydlig influens från de nordiska stavkyrkorna är typiska för stilen som lämnat ett antal fantasieggande trävillor och sommarpalats efter sig. Fornnordismen fick dock aldrig det allmänna genomslag som jugend och nationalromantiken skulle få som Arts & Crafts influerade stilinriktningar i Sverige.
Mot slutet av 1800-talet börjar ett mer allmänt konstnärligt sökande efter ett friare förhållningssätt till den klassiska konsten och arkitekturen i Europa. Inspiration finner man här bland annat i William Morris textil- och tapetdesign och Arts & Crafts-rörelsens växt- och djur-ornamentik, motiv som kommer lägga grunden till jugendarkitekturens organiska former. Jugend är ingen enhetlig form, utan en beteckning på flera olika samtida stilar med likartade drag. Namnet jugend och dess franska form – Art Nouveau – aspirerar på något nytt och ungdomligt utan historiska band. Arkitekturen är helt fri från den klassiska arkitekturens spegelsymmetri och framhäver det organiska. Byggnadernas fasader karaktäriseras av ornament från växtriket eller mänsklig anatomi. Trots att tidens ledande arkitekter förespråkade det äkta materialet var putsade fasader förvånansvärt vanliga eftersom det i sten, tegel och trä är svårt att åstadkomma de organiska former som eftersträvades. I Sverige är jugendarkitekturens främsta arkitekter Ferdinand Boberg och Gustaf Wickman och den är nästan helt koncentrerad till 1900-talets första årtionde. Lika plötsligt som den blivit på modet så försvann jugendstilen igen. Kultureliten kom snart att uppfatta stilen som vulgär och som en markör för nouveau riche. I 10-talet kom så jugendarkitekturen nästan helt att upplösas i nationalromantiken.
Den svenska nationalromantiken drevs av ett sökande efter en nationell modern byggnadskonst, men kom att kokas ihop av influenser framförallt från Tyskland och den engelska Arts and Crafts-rörelsen med böndernas röda ladugårdar, vasaslotten och de karolinska barockherrgårdarna som ingående komponenter. I Sverige är det kanske framförallt Ragnar Östberg, Carl Westman och Lars Israel Wahlmans arkitektur som bäst exemplifierar stilinriktningen. Nationalromantiken för vidare den tradition av rohbau som uppstått redan i nyromantiken vid mitten av 1800-talet. Röd slamfärg eller roslagsmahogny är förhärskande på trähusen med omväxlande liggande och stående pärlspont-, fasspont-, locklist- eller stockpanel. Fönstren är tätt spröjsade med många små rutor. Fönsterfodren är målade i vitt, svart, tjära eller grönt. Det är under den här perioden som det röda huset med vita knutar på allvar gör entré i bostadshushistorien. Tidigare har denna färgsättning vanligtvis mest använts på ekonomilängor. Stenhusen mörknar och byggs gärna i brunt tegel. Husen blir slutnare och mer lika medeltida borgar. Entréer och trapphus med välvda tak målas i medeltidsinspirerade mönster och villaarkitekturens uttryck hämtas gärna från den karolinska barocken med strama, kubistiska och geometriskt avskalade former och höga valmade tak. När smaken under 1910-talet går från Arts and Crafts rörelsens romantik tillbaka mot mer klassiska ideal fungerar den karolinska barocken som en brygga mellan nationalromantiken och den nordiska klassicismen.
Arts & Crafts rörelsens inflytande på Sverige bör nog sägas vara filosofiskt snarare än direkt. Det är inte en fråga om att de svenska husen blir engelska till form och utseende, snarare är det en fråga om överföring av ett förhållningssätt till arkitekturen. Äldre byggnadskonst, vurmen för det medeltida, eldstadens betydelse, husets samhörighet med marken och dess placering i geografin tas över som tankestoff, men får en specifikt svensk prägel när idéerna materialiseras i faktisk arkitektur. Vissa arkitekter kom naturligtvis att kopiera specifika arkitekturmotiv och ta intryck av faktiska planlösningar. Lars Israel Wahlman tog exempelvis starkt intryck av Baillie Scotts idéer om ”the living hall” alltså ett stort centrerat rum som likt en kyrka öppnar sig till omkringliggande kapell i form av matplats och andra intimare ytor. Generellt kan dock sägas att det i dessa fall rört sig om ett begränsat inflytande på ett mindre antal arkitekter. En idé som rörelsen dock lyckas plantera är vikten av ljus och hygien. Vita lättavtorkade möbelytor blir nu idealet och kanske är det inte helt överdrivet att påstå att det är här runt sekelskiftet 1900 som den vita Shabby Chic-trenden grundas. Nu bör man dock hålla i åtanke att kring sekelskiftet levde nyrenässansens stilideal med mörka tunga inredningar kvar. Människor hade dessutom de möbler de redan hade, varför den vita trenden många gånger var mer av ett ideal än en faktisk praktik. Men betraktar man exempelvis Carl Larssons interörmålningar från Lilla Hyttnäs är det knappast någon fråga om vilken stil rörelsen förespråkade.
Kring sekelskiftet 1900 hade Arts & Crafts rörelsen stagnerat i sina former och det var nu främst på stadsplaneringens område som nya influenser kom från England. Ruskins tankar om husets organiska förbindelse med marken fick ny näring genom bland annat Raymond Unwin som inspirerad av Ruskin och Camilo Sitte kom att bli en av arkitekterna bakom trädgårdsstädernas framväxt i England. Garden city-rörelsen och dess första realisering i Letchworth kom i sin tur att får stor betydelse för synen på medelklassvillan, egnahemsrörelsen och skapandet av de svenska trädgårdsstäderna i storstädernas utkanter. Det här är en landsbygdsromantik som i Sverige redan börjat med inflytande från Arts & Crafts-rörelsen, manifesterats i en utflyttningsprocess som påbörjades i liten skala vid 1870-talets slut, intensifierades kring sekelskiftet påhejad av konstnärerna Anders Zorn och Carl Larsson och som pågår än idag.