Rostskyddsmedel

Utvändiga beslag av järn och kolstål är inte sällan ett fönsters mest känsliga detaljer. Få material kräver så mycket underhåll som järn för att inte degenerera genom ytfenomen som oxidation och röta. Det gör att beslag av järn alltid behöver ges lite extra omsorg för att överleva någon längre tid.

När det kommer till fönsterbeslag och byggnadsplåt har sådant historiskt behandlats med blymönja vilket man inte sällan kan se spår av på gamla fönster och gammalt plåtarbete. Blymönja har nämligen en mycket karaktäristisk orange färg som är lätt att känna igen. Som vi skrev om i artikeln Att måla plåt med linoljefärg har blymönja tillsammans med linolja använts utbrett som rostskyddsmedel sedan 1840-talet. Det är säkert en försiktig datering eftersom vi vet att blyoxid som är blymönjans huvudingrediens har brutits och använts i färg sedan antiken på grund av sitt starka orangea pigment. Under medeltiden användes till exempel blymönja vid kolorering av böcker och miniatyrmåleri. Faktum är att ordet mönja sägs vara direkt besläktat med ordet miniatyr som båda skall komma ur det latinska ordet minium som var namnet på den blyoxid som bröts kring floden Miño i Spanien. Blymönja är alltså en blyoxid som fungerar som inhibitor och väl skyddar reaktiva järnytor. Men bly är giftigt och miljöfarligt och blymönja är idag endast godkänt att använda för antikvariska ändamål.

Inom byggnadsvården används idag istället för blymönja ofta järnmönja med hematit för att grunda byggnadsplåt innan målning. Inom byggnadsvårdens fönsterhantverk används dock oftare antingen linoljebränning eller en isotrol-spray. Linoljebränning innebär att beslagen kraftigt hettas upp med hjälp av en blåslampa, för att sedan doppas i kokt linolja. Det här är en helt miljövänlig metod. Tyvärr är den dock inte särskilt effektiv och gör beslagen endast måttligt mer motståndskraftiga mot korrosion. Isotrol är en linoljealkyd, det vill säga ett konstharts som skapats genom en kemisk reaktion mellan alkohol och organisk syra som därvid bildat en polyester. Alkyden har därefter blandats med linolja för att polyestern som är spröd skall bli elastisk och fungera som bindemedel. Istotrol är alltså inte en ren linolja utan en polyester. Ur ett miljöperspektiv kan Isotrol möjligen vara tveksamt att använda eftersom alkyder är svåra att bryta ner i normal utomhusmiljö och därmed teoretiskt bidrar till mikroplastemmision i naturen. Det skyddande skikt som isotrolen ger är dock betydligt bättre än ren kokt linolja och en avvägning behöver göras mellan alkydoljans miljöpåevrkan och miljöresultatet av en förtidigt förlorad järnartikel med allt vad det innebär i nyprodution.

2007 publicerade Riksantikvarieämbetet en rapport där man studerade effekten av olika rostskyddsbehandlingar på arkeologiskt och etnologiskt järn. Studien genomfördes på så sätt att flera grupper av plåtbitar, så kallade provkuponger, prepreparerades med olika typer av rostskyddsmedel. grupperna av provkuponger placerades sedan i flera olika miljöer och korrosionsprogressen studerades under loppet av tre år, varefter medelvärden på rosskyddet beräknades . I RAÄs studie visade det sig att av de tjugo olika rostskyddsbehandlingar som undersöktes var kokt linolja den avgjort sämsta. Isotrol konstaterades som förväntat vara något bättre än kokt linolja, men slutade ändå inte bättre än på en 16e plats. Intressant nog visade testet dock att rå linolja i kombination med balsamterpentin var lika effektivt som isotrol. Det här innebär att det finns ett alternativ till polyester som är lika effektivt men inte bidrar till mikroplastemissioner eftersom den polymer som linolja bildar är helt nedbrytbar i normal utomhusmiljö. Tyvärr är balsamterpentin trots att det är en naturprodukt dock både hälso- och miljöfarligt i koncentrerad mängd varför det inte heller är någon optimal ersättning för isotrol.

Bäst i test visade sig ett vattenburet rostskyddsmedel i form av Dinitrol 970 vara. Att medlet är vattenburet gör det mer miljövänligt än många andra lösningsmedelsburna rostskyddsmedel. Medlet innehåller dock ett petroleumdestillat vilket gör att det är ett tveksamt alternativ inom byggnadsvård och ekobyggnation. Att Dinitrol 970 inte produceras på sprayflaska utan behöver appliceras med hjälp av kompressorspruta gör produkten också mindre användbar i småskaligare fönsterhantverk. Många av medlen som testats av RAÄ har visat sig ha goda rostskyddande egenskaper men är olämpliga inom byggnadsvård och ekobygg på grund av sina ingående ingredienser i form av exempelvis petroleumolja, bitumen eller syntetiska kemikalier. Andra är olämpliga i fönsterhantverk på grund av att det inte skapar en torr och målningsbar yta. Detta gäller till exempel Shell Ensis SX, Shell Rimula X, Mercasol 2, Dinotrolpasta, och Rostskydd70.

Jag har under många år både linoljebränt beslag och använt isotrol. När beslagen linoljebränns eller grundas med isotrol och sedan målas tre gånger med linoljefärg ger det ett gott resultat vilket ligger i paritet med linoljekittets livslängd i utsatta miljöer. I mindre utsatta miljöer är rostskyddets livslängd längre än kittets. Efter att ha läst rapporten har jag gjort ett antal experiment med en blandning av rå linolja och balsamterpentin som jag blandar själv i pumpspruta. Om balsamterpentin är bättre eller sämre ur miljöaspekt än alkydpolyestrar är svårt att avgöra. Ur ett hälsoperspektiv är balsamterpentinet dock definitiv sämre och man bör ha tillgång till andningsskydd och ventilerat utrymme. I praktiken har lösningen dock visat sig oanvändbar för beslag som skall övermålas eftersom oxidationstiden ligger väl över två veckor innan beslagen är målningsbara. I flera fall har ytan aldrig blivit hårdare än geléartad.

RAÄs rapport hittar ni här: Rostskyddsmedel för omålat järn och är ni intresserade av att förstå balsamterpentinets för och nackdelar rekommenderar jag er att läsa artikeln Terpentin – Fördelar och nackdelar.